Hampus klassiker

Igår efter träningen satt jag och raljerade över vilket pådrag det blev på husläkarmottagningen när jag kom in. Min träningskompis tittade på mig med konstig blick och sa sedan:

– Jag ska kanske inte säga det här men ...

Just den där meningen är ju en perfekt teaser för vad som komma skall. Klart man spetsar öronen.

Historien handlade om en bekant som hade haft ont i ryggen en tid och som tog sig till doktorn efter viss tvekan för att ta reda på vad som var fel. Tre veckor senare var han död.

Vi enades om att det är bra att sjukvården ibland tar ett prov för mycket för säkerhets skull.

Idag var det dags för mig att få svar på de prover som togs i fredags. Jag skulle inte ens ha åkt till vårdcentralen om inte försäkringsbolaget krävt det för att jag skulle få ersättning för kläderna som gick sönder när jag körde omkull tidigare i veckan.

Tre personer tittade bekymrat på min arm innan de tog bakterieprov som skickades på odling.

Doktorn som skulle ringa upp är sjuk så jag lyckades lirka ur sjuksköterskan vad som var fel. När vi la på googlade jag såklart på den lilla jäveln som nu bor i min arm. Så här skriver Wikipedia:

[Staphylococcus aureus (S. aureus), gula stafylokocker, är en bakterietyp som finns i den mänskliga normalfloran hos 25—30 % av befolkningen. S. aureus kan orsaka infektion i de flesta vävnader. Den är en mycket vanlig orsak till matförgiftning, variga hud- och sårinfektioner, skelettinfektioner och infektion i hjärtklaffarna, endokardit.^[1] Den kan också ge upphov till lunginflammation och mer sällan till hjärnhinneinflammation och urinvägsinfektion. I vissa fall kan infektionerna bli systemiska och i värsta fall ge upphov till det livshotande tillståndet septisk chock.^[2] En ovanlig, men allvarlig stafylokocksjukdom är toxic shock syndrome som orsakas av ett gift som i vissa fall produceras av bakterien.^[3] ]

Han som avled av värk i ryggen hade fått in streptokocker i blodet via ett skavsår. Dessa hade sedan satt sig på de inre organen som slagits ut varpå mannen dog. Undrar vilka bakterier som är elakast – streptokocker eller stafylokocker?

Hmm hur ska jag göra med träningen ikväll? 4x4 stakintervaller på skidor hade jag planerat ...

Är det sådana här som äter i min arm?

Jag tog i mer och mer för varje spark. Hon bara flinade. Ju hårdare jag sparkade desto större var flinet.

Usch, jag låter nästan som en misshandlare som försöker förklara varför han aldrig slutade slå inser jag ...

Hon är stenhård min boxtränare. När hon ska demonstrera en ny spark eller slagkombination tar hon i så man nästan ramlar baklänges. Jag vill ju inte vara sämre så jag har sparkat mig själv blodig mot henne. (Vi funderade var blodet på mitsen kom från och såg sedan att det var min fot som blödde.)

Nu när hon har blivit gravid trodde jag att hon skulle ta det lugnare. Men under gårdagens pass – vi körde intervaller där jag bland annat skulle rundsparka varannan gång med vänster och varannan med höger ben mot henne  – tjatade hon om att jag skulle sluta mesa och börja ta i lite.

Fick in några fina träffar tycker jag. Smällarna i den tjocka mitsen hon höll mot kroppen ekade fint i gymet. Inte sådär överdrivet som i Kung fu-filmer. Utan mer dovt. Som när Rocky går lös på grisarna i sin kompis slakteri i en av de klassiska filmerna.

Inga likheter mellan min tränare och en gris menade här! (Inga mellan mig och Rocky heller.)

Undrar hur bra det är att göra sådär egentligen? Jag blir lite fundersam för jag känner mig skydlig till att en annan tjej ligger på sjukhus nu. En före detta kollega ville bli coachad i löpning så jag tog med henne på ett intervallpass. Jag lyckades pressa henne ganska bra och hon sa efter ett tag att hon mådde illa och ville kräkas.

– Äh det är ingen fara! Spykänslor under intervaller visar bara att du tagit i på ett bra sätt, peppade jag henne. Vi slutförde passet och hon såg ganska tagen ut.

Några dagar senare upptäckte hon att hon var gravid. Nu ligger hon på sjukhus och får inte resa sig de kommande 16 veckorna som är kvar av graviditeten för att inte riskera att barnet föds för tidigt.

Om jag tillåter mig att verkligen slipa på tekniken och inte stressar fram har jag upptäckt att även en gammal hund som jag kan lära mig något. Lugn skidåkning i två timmar varav 15 minuter utan stavar och 30 minuter medelst stakning kunde ha känts som bortkastad tid så nära inpå Vasaloppet då jag behöver få massor av mil i benen och fart i kroppen.

Men min coach Erik Wickström fattar att jag saknar teknik för att kunna åka effektivt. Så jag lyder honom och försöker memorera det jag sett på tv i världscupen eller VM.

På sista passet trillade poletten ned. När jag lade fram vikten mer över tårna, till och med ställde mig lite på tå innan jag föll framåt och tryckte på bakåt fick jag en helt annan skjuts i stakningen. Utan att anstränga mig mer gled jag längre på varje staktag. Jag kände mig rätt proffsig faktiskt. Tills jag vinglade till i de sladdriga spåren och tappade rytmen.

Här är två filmer där duktiga norska skidåkare förklarar och visar framför allt stakteknik. Så här kändes det trots att det nog inte såg ut så:

Tidigare har jag dragit mig från att verkligen anstränga mig när det är riktigt kallt ute. Vill inte dra på mig luftrörsbesvär. Många i längdåkningslandslaget är tydligen drabbade av ansträngninsastma på grund av att de tränat och tävlat intensivt i kyla.

Nu är visserligen inte -14 extremt kallt. Men tillräckligt kallt för att det ska kännas onödigt att hyperventilera i en timme.

Tack vare min andningsmask från Airtrim kan jag konditionsträna när det är många minusgrader. Visserligen får man tömma den på snor, slem och fradga efteråt men det är det värt!

Med svarta kläder och min mask för ansiktet påminde jag nog om Darth Vader när flåsade fram i skidspåret sent igår kväll.

Under passet ringde min nye skidcoach Erik Wickström som hade läst min träningsdagbok och undrade vad jag sysslar med. Mer om det i ett senare blogginlägg.

Jag hade velat fram och tillbaka angående mina mål för 2013. Klassikern igen? Börja med triathlon, satsa på mountainbike eller veterancupen i landsväg? Eller bara slappa och motionera lite lätt endast när solen skiner?

Att få chansen att göra En Svensk Klassiker "på riktigt" med professionella coacher avgjorde det.

Nu brinner det i knutarna! Dags att plocka fram skidorna om jag ska hinna träna ordentligt till Vasaloppet. Bara 39 dagar kvar och jag har åkt tre mil hittills den här säsongen ...

Tanken med min utmaning är att göra klassikern snabbare än förra året. Då klarade jag den på strax under 20 timmar. Jag behöver förbättra mig på Vasaloppet som var ett ganska mediokert resultat i jämförelse med mina träningskompisar. (7:58) Jag har som mål att åka en halvtimme snabbare runt Vättern och hamnar då på den tid som var rekordtiden att slå ända fram till 2010 om man räknar bort proffsen Gösta Fåglum och Francesco Moser som kört på 6:42 respektive 6:23 . (Förra årets 7:42 till årets mål 7:14) Om jag lär mig crawla kan jag nog kapa 10 minuter på Vansbrosimmet, (Från 1:05 till 55 min) och om jag lär mig springa kanske jag kan slå personbästa på Lidingöloppet med 20-30 minuter. (Från 2:48 till strax under 2:30).

Det här innebär att jag nog får sluta leka och börja träna väldigt strukturerat. Och mycket. 7-10 timmar i veckan tränar jag nu, men dosen kommer att öka betydligt framöver.

Idag "toppar" jag Runnersworld.se och minutmaning.se