Hampus klassiker

Det är till och med enklare än du har hört: (Reglerna översatta från Kolo t.c.)

Reglerna:

1. Var inte en skitstövel.

2. Cykla på vad fan du vill.

3. Ingen bryr sig om din styrlinda matchar din sadel eller inte.

4. Cykeln kommer i första hand, strax bakom familj och vänner och att tjäna sitt levebröd.

5. Att cykla i dåligt väder gör dig bättre. Men var inte korkad.

6. Om du inte har roligt: sluta.

7. Överlappa inte hjul. Bara gör det inte!

8. Var inte sen till en gruppcykling. Var tidig.

9. Om du blir "droppad" tre gånger avslutar du ensam. (Se gentlemanscykling)

10. Om det är en alla-ska-med-tur så ska du inte droppa folk. Arsel.

11. Stöd dina lokala cykelhandlare. Och ge dem mat ibland.

12. Om du tävlar mer än tre gånger per år ska du köra minst sportklass (mtb) eller åldersklass (landsväg). Om du hamnar på pallen två gånger - flytta till högre klass. Att bli helt sist i elit eller senior är mycket bättre än att vinna i sportklass. Ingen bryr sig om du vinner. Vi måste alla gå till jobbet på måndag. Utmana dig själv.

13. Om du får startnummer 13 så vänder du nummerlappen upp och ned. Gör det bara.

14. Dra inga ursäkter på startlinjen. "Jag har inte tränat". "Jag var sjuk i natt." "Jag är bakfull." "Min cykel är för tung" eller liknande är bara ditt eget fel. Bara kör, gratulera segraren och umgås med dina kompisar efteråt. Allt är bra, kompis.

15. Bloggar är dumma. Lyssna inte på dem och ta dem aldrig seriöst.

Glosor:

Fikatur: Lätt och lugnt. Ni cyklar långsamt till ett ställe och dricker kaffe. Klanta inte till kaffedelen. Jösses.

Gentlemanscykling: Gruppcykling innehållande ett antal cyklister. Snabbt men pratbart tempo på platten med hård ansträning uppför. Strikta rullande återsamlingar efter krönen på backarna. Alla väntas in första gången. Inga undantag. Andra backen: rullande återsamling. Om du halkar efter två eller tre gånger så är du en gentleman och avslutar turen på egen hand. Om du krossar alla andra så är du en gentleman och ser till att huvudklungan håller ihop. Merparten av gruppen ska avsluta tillsammans. Ledaren tar eventuella andra beslut.

Alla-ska-med-tur: Ingen lämnas på efterkälken. Någonsin. Med det sagt: se till att farten annonseras och efterlevs och låt det inte gå till överdrift. Om det är en alla ska med i 30 km/h men du bara klarar 28 så tänker du efter noga innan du ger dig in i gruppen.

Glasstur: Inga lycrakläder. 16-18 km/h. Slutar med glass, helst från en miniatyrhjälm.

Återhämtningstur: Om någon säger att han ska köra en återhämtningstur kommer han att försöka köra ifrån dig i varenda backe. Garanterat.

Gentlemannacyklingen är min favoritcykling. Alla-ska-med är nog det jag har svårast att klara.

Rapport från Flandern del 2:

Efter frukost togs teambilder och sedan gav vi oss ut för att testa kullerstenarna.
Herre gud vad jobbigt det var! Backen vi provade hade kanske 3-4% lutning. De stigningar vi skulle göra nästa dag hade 10% i genomsnitt och toppar på 22-23%.

Skakandet av kullerstenarna gjorde det svårt att hålla en bra takt över pavén som det heter på franska. En så tung växel som möjligt var rådet vi hade fått, samt att sitta ned i sadeln. Tre gånger uppför testbacken på 500 meter tog musten ur mig. Hur sjutton skulle det kännas i morgon med 21 backar som alla skulle vara mer än dubbelt så branta?

Men Belgien har helt underbara cykelvägar. Enfiliga, slingriga med små trevliga kullar. Lite trafik. En doft att dynga. En och annan traktor som skrider fram i sakta mak.

Cykelturen avslutades med ett besök på proffsens hotell. Där stod mekanikerna och preparerade cyklarna inför deras träningspass.

Inför varje tävling byts i stort sett alla rörliga delar ut på cykeln.  Nya hjul, ny kedja, klingor, kassett och styrlinda. Varje gång!
Mekanikern hade tidigare arbetat för ett annat cykelstall och berättade att det inte skilde så mycket mellan cyklarna i den här klassen. Att vi skulle få köra Flandern runt på likadana cyklar som proffsen kändes overkligt.

Kvällen avslutades med BMC-teamets presskonferens. Två teveteam från Norge var på plats för att få kommentarer av före detta världsmästaren Thor Hushovd.

Sedan var det dags för ”meet and greet”. Jag snackade länge med italienaren som är den tekniskt ansvarige personen för laget. Han sköter kontakterna mellan proffslaget och BMC’s ingenjörer. På frågan om hur han som italienare känner inför att jobba för ett schweiziskt märke som dessutom skiljer sig markant i design från de italienska mer mjukt designade cyklarna.
Hans uppfattning är att det är viktigt att arbeta för ett märke som tänker och designar med hjärtat. Som vågar gå egna vägar och inte är så konventionella.

”Somliga tycker verkligen inte om vår design och andra älskar den. Det är bättre än att många är likgiltiga”.

Jag minns när jag först såg en BMC för flera år sedan.

”Herre gud, vad har de gjort?” var min första tanke. När många andra märken började göra cyklar med mjuka böljande former var BMC en kantig kontrast och spretig. Nu när jag vant mig tycker jag att designen är jätteläcker. En BMC sticker verkligen ut! Dessutom har de lite annorlunda vinklarna på ramen en funktionell tanke.

Vi tog en drink och minglade lite med laget. Jag överraskade Thor Hushovd med att prata svenska med honom. När det var dags för fotografering lade vi armarna om varandra för ”kolla här vad tjenis vi är-posen”. Fotografen började dock pilla på sin kamera och efter att vi väntat på honom i nästan en minut sa Thor:

”Äh nu släpper vi taget va? Såååå mycket gillar vi inte varandra än.”

Jag, som oftast slår på Eurosport sista timmen för att jag bara orkar se på målgången på cykeltävlingarna, och inte känner till alla namnen i proffsklungan tyckte det var riktigt häftigt att frottera mig med teamet. Jag hade kollat in bilder på cyklisterna för att veta vem som var vem inför minglandet och konstaterat att flera av mina favoriter cyklar för BMC i år. Thor Hushovd, Thaylor Phinney, Cadel Evans och Philippe Gilbert är några av cyklisterna som kör i de rödsvarta dräkterna.

Jag ska erkänna – jag är inte så superduperintresserad av cyklister och cykeltävlingar egentligen. Det är roligare att cykla än att titta på cykling. Men helgens upplevelse var den perfekta kombinationen av allt!

Vi kände oss som Kalle i chokladfabriken. Att vinna högsta vinsten och få komma till självaste hjärtat. BMC bjöd mig till Belgien för att cykla Flandern runt på en sprillans ny BMC Granfondo GF01.

BMC’s cykellag har sitt europeiska näste i Belgien. Därifrån har de nära till alla cykeltävlingar på kontinenten.

Att få besöka både deras concept-store och lagets lager där alla cyklar, alla kläder, all mat med mera finns var en upplevelse. Där hängde Thor Hushovds cykel, Cadel Evans hjälm, Thaylor Phinneys hjul och Philippe Gilberts tempodräkt. Bland annat. Cyklar och delar för miljoner samlade i ett superstort garage.

Sex stycken vinnare med klåfingrar sprang runt och dreglade och pillade på alla grejer.

När vi sedan fick varsin resväska full med kläder blev vi som barn på julafton. Vi betedde oss ungefär så här:
 

Berättar mer snart om helgen och loppet.

Jag har ingen aning om vem som är jag. Men det är vi som har svarta BMC-kläder på oss.

Paterberg:

Jag passerar vid 26 sekunder.

Jag passerar vid 28 sekunder.

Eikenberg:

Jag passerar vid 28 sekunder.

Koppenberg:

Jag passerar vid 26 sekunder. Den här hade jag hört talas om. Var lika tuff som jag trodde.

Jag passerar vid 28 sekunder

Taaienberg:

Jag passerar vid 23 sekunder. Hittade rännan till höger som var enkel att köra i.

Jag passerar vid 32 sekunder.

Oude Kwaremont:

Jag passerar vid 30 sekunder. Såg proffsen köra förbi här dagen efter. Det gick liiite fortare.

Jag passerar vid 30 sekunder ca.

Paterberg – sista stigningen:

Jag passerar vid 30 sekunder. Jag hade knappt styrfart kändes det som. Såå skönt när vi alla gratulerade varandra i nedförsbacken på toppen. Nu var det bara ett par mil slätkörning kvar till mål.

Målgång:

Jag rullar in som trea i vårt gäng efter att ha trott att det var en km kvar till mål när spurten drog igång.

Sitter på flygplatsen på väg till Belgien för att cykla Flandern runt. Ett av loppen i de så kallade vårklassikerna som inleder cykelsäsongen för proffsen i Europa. BMC bjuder på resa, utrustning och cykel!

Flandern runt, eller Ronde van Vlaanderen som tävlingen heter på Flamländska räknas som en av de tuffaste då vädret gärna gör de 245 kilometerna extra jobbiga. Vind, regn och kyla samtidigt som man försöker hålla cykeln stadig på de hala kullerstenarna kommer att göra loppet till en riktig utmaning.

För lite mer än en månad sedan fick jag beskedet att jag var uttagen till loppet som går dagen innan proffsen kör. Tillsammans med fem andra cyklister från olika delar av världen kommer vi att få leka proffs under ett veckoslut.

Jag accellererade upp träningen en hel del för att försöka komma i form. Det har blivit en del långpass men också en hel del högintensiv träning.

I helgen lyckades jag bonka två gånger. Ena gången på en efterjobbet-tur med bara en liten sallad i magen. Tvingades stanna på en mack och halsa Coca-cola och käka Snickers för att ta mig hem.

Dagen efter cyklade jag och Martin till Vallentuna för att köra Keps cup. Hade inte lyckats fylla på depåerna i kroppen ordentligt så efter två uppvärmningsvarv kände jag att energin började tryta. Pallade inte de fyra varven som tävlingen innebar utan tvingades stanna och käka några gånger. En man gav mig en gel på sista varvet vilket gjorde att jag tog mig de resterande 1500 meterna i mål ... Sedan tre mils cykling hem på det. Perfekt! Precis vad jag planerat. En sista tuff helg innan nedtrappningen börjar inför Flandern.

Här blir jag varvad av världsmästaren. Foto: Martin Söderlund.

Helgens tömning gjorde att jag blev känslig för infektioner och en förkylning har legat på lut. Har verkligen överdoserat med vitlök och ingefära de senaste dagarna för att hålla den stången.

I eftermiddag kommer vi att "kittas" i BMC:s färger och därefter räknar jag med att vi ska få åka ut och prova vägarna lite på våra cyklar som är gjorda med just vårklassikerna i åtanke.