Hampus klassiker

Jag, Joakim, Jens, Juha och Johan kämpade för att komma ikapp efter att vårt lag 7+ hade lämnat oss i näst sista depån.

Jag minns inte vem av de fyra J.na som hittade pinnen, men vi ville alla att den skulle få följa med till Motala. Jag tycker personligen inte att tre minuters extra tid i depån är så mycket att tjafsa om, men vissa hade så jäkla bråttom i mål att de i stället för att hjälpa till helt sonika körde ifrån oss.

Förra sommaren var jag en arg och grinig gubbe runt Vättern efter att gänget som jag var med och ledde lämnade mig i en depå. Nu har månaderna gått och jag har slickat bort tårarna från kinderna och såren i själen har långsamt läkt.

Nu vågar jag avslöja vad som egentligen hände i Hammarsundet. Det har spekulerats i om det var mitt skällande och gnällande som gjorde att gänget tröttnade och drog. Vissa har trott att det var för att vi väntade så länge på att kaffet som Joakim hällt upp skulle svalna som vi blev ifråncyklade. (Hur fasen man nu kan få för sig att stanna och dricka kaffe när man tänker cykla runt sjön snabbare än 7:15 – men hybris är som bekant en svårbotad sjukdom ...)

Men, en film som togs i smyg avslöjar nu vad som egentligen hände. Den har läckt ut på Youtube och visar hur svårt det kan vara att komma upp på cykeln igen när sockret är slut i huvudet och benen är stela.

Här ser ni mig i Hammarsundet samtidigt som resten av 7+ dundrar iväg i 45 km/h. Inte konstigt att jag inte kom ikapp.