Hampus klassiker

Som mas skär det lite i skidåkarhjärtat när jag ser folk trava runt på golfbanor med skidor och stavar. Det är ju inte riktig skidåkning!

Men nu måste jag ändra mig. Jag hittade superfina spår längs Lidingöloppet. Perfekt gjorda med skoter i stället för de sladdriga jag brukar åka. Efter ett tag ledde spåren ut på Lidingö golfbana. Dubbla spår som gick hela varvet runt, och banan var dessutom lagom kuperad. Helt perfekt ju!

Inga hundar eller hästar hade klafsat i dem. Den största klanten var nog jag. Insåg efter ett tag att jag nog åkte åt fel håll. Folk hade nämligen saxat sönder spåren i mina nedförsbackar, och jag var tvungen att saxa i spåren där de andra förmodligen åkte nedför. Jag blev en sådan där typ som jag själv brukar irritera mig på. Hur kan man inte fatta vilket håll man ska åka?

Som tur var hade de tre personerna jag mötte sent på kvällen överseende med mig. Annars verkar människorna på Lidingö golfklubb vara ganska temperamentsfulla har jag förstått. Se här bara:

Trots att jag älskar cykling har jag länge varit motståndare till spinning. Varför sitta inne och cykla i en mörk svettig lokal när man kan vara ute i friska luften och se nya ställen samtidigt som man tränar?
Man får inte ens prata samtidigt som man cyklar! Flera gånger har jag fått tillsägelser av instruktören.

Men, när det är halt och moddigt på vägarna och man verkligen vill trampa på ordentligt är spinning ofta enda alternativet. Det är i alla fall roligare än att sitta hemma ensam på en trainer.

Till slut hittade jag ett pass som jag faktiskt ser fram emot att gå till. Ett stenhårt pulsträningspass med en riktigt inspirerande ledare. Det går inte att maska. Hon ser direkt när man inte jobbar på. På något konstigt sätt lyckas hon också para ihop rätt pulsklocka med rätt cyklist. Dessutom har hon lärt sig namnen på deltagarna i “klassen”.

? Kämpa på nu Lotta! Vi andra ligger på 82% av maxpuls. Kom igen nu! ropar hon i mikrofonen. Om inte Lotta tog i tidigare gör hon det garanterat efter den uppmaningen.

Det är en utmaning att ligga exakt på den procent instruktören anger, men det är också ett bra sätt att få tankarna på något annat än att bara låta tiden gå. Själva intervallerna är grymt jobbiga, och tydligen ska man kunna förbättra sin kondition med 2% på ett enda pass om man gör på rätt sätt.

Jag tar ut mig så att svetten forsar. Stora pölar ligger på golvet under cykeln när jag är klar.

Här ser ni en kort sekvens när Cristine Skogastierna peppar gruppen. Vi är på väg mot “trappsteget” där intervallerna ska börja.

Nu när träningen flyter på bra vill jag inte tvingas till ett uppehåll på grund av influensa eller förkylning. Jag känner att det är något på gång, men tänker kämpa emot till varje pris.

Det här är min bästa medicin:
2 msk honung
1 dl ljummet vatten
1/2 riven färsk ingefära
1 dl äppelcidervinäger
1 lime
1 vitlök

Lös upp honungen i vattnet, häll i äppelcidervinägern och pressa i saften från limen. Riv därefter ingefäran och rör ned i brygden. Låt dra samtidigt som du finhackar vitlöken. OBS en hel vitlök, inte bara en klyfta.

Sedan tar du så mycket vitlök i munnen du klarar samtidigt och sköljer ned med drycken du just blandat tills du satt i dig allt. Det smakar inte gott, men det är värt det!

Klä dig varmt och kryp i säng. Detta kommer att framkalla en feber som tillsammans med de antibakteriella ingredienserna (vitlöken och ingefäran) effektivt bekämpar infektionen i kroppen.

Du kanske inte uppskattas av din omgivning, och du behöver förmodligen tvätta sängkläderna efteråt. Men du är frisk och kry! :-)

När jag började cykla landsväg visste jag inte om det var något för mig. Så jag köpte billigast möjliga cykel. En Nishiki som jag genast blev ovän med. Växlarna strulade ideligen. Framför allt på Vätternrundan där jag tvingades köra på största klingan sista 15 milen.

Så jag sålde den och köpte en Scott, CR1 Comp i stället. Inte någon superdyr cykel, men en ram som för några år sedan låg i täten i Tour de France.

Efter lite strul med växlarna har den börjat fungera riktigt bra och vi har blivit goda vänner. Nu har jag fått ett erbjudande om att köpa denna till ett skapligt pris:

Redan när jag var liten drömde jag om en Bianchi. Mina kompisar snackade Porsche, Ferrari, Lamborgini med flera. Men bilar var inget som intresserade mig. Jag ville ha en celestegrön cykel. Bianchi, cyklarnas Ferrari.

Fasen. Just som jag kände att jag hade allt jag behövde för min hobby. Nu har habegäret väckts på nytt.

Men hur mycket bättre är den här än min Scott? Är det värt de extra pengarna för en som cyklar kanske 300 mil landsväg per år?

Har du tänkt på att kvinnor och män tar av sig tröjan på olika sätt?

Män brukar börja med att dra hela tröjan över huvudet och låter därefter resten glida av armarna. Kvinnorna tar i stället tag längst ned på tröjan och drar den ut och in över huvudet med armarna nästan i kors.

Jag inser nu det praktiska i det kvinnliga sättet. Det är mycket lättare att få av sig en svettig tröja så. Utan att tänja sönder den.