A PHP Error was encountered

Severity: 8192

Message: Non-static method Magpie::usage() should not be called statically, assuming $this from incompatible context

Filename: plugins/pi.magpie.php

Line Number: 28

Hampus klassiker: cykel, skidor, löpning, simning + annan träning
cover-liten

Hampus klassiker


Söndag, September 04, 2011

Nytt recept mot förkylning

Mitt klassiska vitlöksrecept skrämmer inte bara virus utan även människor. Så nu testar jag ett luktfritt egenhändigt recept.

image
Kiwifrukt innehåller otroligt mycket c-vitamin. Avokado är fett och energirikt och innehåller många nyttiga mineraler. Sägs vara bra för potensen och fertiliteten också.

image
Skölj kiwifrukterna, skär bort “snopparna” i ändarna och lägg dem i en blender ? med det håriga skalet kvar. Det är i skalet de flesta nyttigheterna finns.
Gröp ur fruktköttet ur avokadon och lägg i blendern tillsammans med lite fil eller yoghurt. Pressa i saften av en lime och släpp i 10 isbitar.

image
Resultatet blir en frisk och fräsch smoothie som ger en energi- och vitaminboost samtidigt som kylan i den lindrar en sårig hals.

FörfattarePeter Hampus i • BilderKost
Permalink

Lördag, September 03, 2011

Kraftlös tempopremiär

Ibland svarar inte kroppen på hjärnans befallningar. Det händer inte så ofta, men just i dag när vi körde KM i tempo var det tyvärr en sådan dag.

image
Fredrikshofs KM i tempo ska strax börja. Jag har förundrat tittat på när Mic och Erik värmt upp på trainer så att svetten dröp. Foto: Martin Söderlund

Det var min tävlingspremiär på landsväg och Fredrikshof började med tempoloppet. Ganska skönt på sätt och vis att få vara för sig själv och inte hetsa runt med andra adrenalinstinna i premiären.

Stämningen i kön till starten var skönt avslappnad. De spejsade experterna med åtsittande tempodräkt, struthjälm och hjul som såg ut som lp-skivor berättade glatt om sina cyklar och tipsade om hur man skulle göra. Jag kände mig som byfånen från landet med min linjecykel, mountainbikeskor, ringklocka på styret och reparationskitet i ryggfickan.

Jag körde som byfånen från landet också kändes det som. En av de bästa i startfältet startade en minut efter mig. Jag räknade med att han skulle vara ikapp mig efter en och en halv minut, men tänkte att jag tar i så länge det går. Lyckades hålla undan i 10 km men då var jag ganska kraftlös när han kom svishande med sitt täckta bakhjul som gjorde att cykeln lät som om den hade en motor. Jag försökte hänga på för att få dra lite nytta av hans fart men det var lönlöst. Det var proffset som körde om amatören och det syntes tydligt.

Som tur var siktade jag en annan motståndare några hundra meter längre fram som jag kunde ha som målsättning att komma ikapp. Om jag blev omkörd ville jag kompensera genom att själv köra om någon. Ropade några uppmuntrande ord till Richard när jag körde om honom strax innan vändpunkten.

En titt på klockan och jag konstaterade att om jag höll samma hastighet tillbaka skulle jag komma in på cirka 47 minuter. Helt ok. Då tog krafterna slut. Benen bara dog. Det rosslade lite i halsen hela tiden när jag andades, men pulsen var inte oroväckande hög så jag tänkte att det nog inte var någon fara. Men kraften bara försvann ur benen. Jag piskade på mig själv men hastigheten sjönk konstant. Inte ens där det var platt gick det att hålla en rimlig fart.
Irriterande!!!!!!
Jag körde fortare de fem milen jag brukade köra i somras på en riktigt kuperad vägsträcka än jag gjorde nu. Då plågade jag mig så att jag fick ett blåmärke på benet, men nu fanns inte muskelkraften alls.

“Kan jag inte få punka eller något så jag kan sluta?” var en av de negativa tankarna som for genom huvudet. Jag har inte känt mig så kraftlös på mycket länge. Pulsen gick inte att få upp i normala nivåer och det kändes som om jag inte kunde syresätta mig ordentligt. Rosslandet i halsen tilltog men jag gav mig fan på att trycka på så mycket det gick. När jag närmade mig slutet skulle jag plåga skiten ur mig för att få upp medelhastigheten lite tänkte jag. Plötsligt passerade jag markeringen för sista kilometern. I stället för att bli glad att lidandet var över blev jag förbannad. Arg över att jag ju inte skulle få tid att trycka skiten ur mig som jag hade tänkt. Å andra sidan skulle det trycket inte ha blivit längre än en kilometer i alla fall med tanke på hur det kändes idag.

Positiv känsla igen
Efter målgången var det fika och snack om loppet. Alla verkade nöjda med sina prestationer. Mic erbjöd mig skjuts hem, och jag hade gärna åkt med i hans bil, men jag ville få bort den otrevliga känslan ur kroppen. Jag behövde få in lite glädje av cykling igen så jag valde att hänga på Lidingögänget på en lugn cykeltur de fyra milen tillbaka.
Det gjorde att det kändes mycket bättre! Att cykla och snacka med trevliga kompisar en fin höstdag är något av det bästa som finns! Ilskan och frustrationen rann av mig och jag kom hem med en positiv känsla i kroppen igen.
Då hade vi ändå cyklat lite fel så det blev sammanlagt 120 km idag varav 30 km i tävlingsfart (nåja inte tävlingsfart, men försök till det i alla fall).

I morgon är det linjelopp men jag står över. Behöver ta reda på vad det är som ligger och lurar i kroppen innan jag pressar mig igen.

FörfattarePeter Hampus i • CyklingTräning
Permalink