cover-liten

Hampus klassiker


Fredag, Juni 22, 2007

Fin form ? då händer det

Just som jag lyckats få till en kondition som jag är nöjd med ? det går bra att både springa och cykla i skaplig hastighet utan att bli trött kommer skadan. Förbaskat också!

Att idrottare skadar sig hör väl till egentligen. Men mina skador är ju bara löjliga.
Bröt revbenet förra veckan på en firmafest. Inget slagsmål eller fylla utan bara en lek med yrsel som slutade i en krasch.

Det gör lite ont när jag andas djupt och det klickar lite konstigt när jag trycker på bröstkorgen men det går faktiskt att både springa och cykla fortfarande.

Då är det värre med skadan jag ådrog mig igår. En kvinna körde på mig med sin bil när jag cyklade på cykelbanan som korsade hennes väg.
Fasen vad ont det gjorde då benet vreds in under kofångaren och motorn på bilen. Och vad konstigt knät såg ut. Jag har inte tänkt så noga på hur knäna ser ut, men nu såg jag tydligt nya knölar och gropar som jag inte sett tidigare. En titt på det andra bekräftade att allt inte var som det skulle.

Som tur var trodde doktorn att alla ligament och ledband klarat sig. Det är bara att vänta ut svullnaden.

Men det är irriterande. Träningen har flutit på bra, så måste man göra uppehåll på grund av detta. Jag kan ge mig fasen på att den lilla anspänning jag eventuellt kommer att känna när jag joggar nästa gång kan leda till att jag snedbelastar ryggen eller det friska benet eller något liknande, och så är skadekarusellen igång.

Har du något bra tips på hur man kommer igång på ett lugnt och säkert sätt efter en skada får du gärna lämna en kommentar!

FörfattarePeter Hampus i • Klassikern
Permalink

Tisdag, Juni 05, 2007

Vardagsmotion lönar sig

Jag deltog nyss i en löpartävling. Inte så långt, men en lite jobbig sträcka som gör att man springer fortare än man egentligen orkar. Det visade sig att trots att jag nästan aldrig löptränar så klarade jag det riktigt bra.

Loppet var bara 3,7 kilometer långt, men det är en sådan där jobbig sträcka som är för lång för att springa för fullt, och för kort för att man ska ha någon nytta av sin långdistansträning.
Min heder stod på spel i den interna företagstävlingen. Hur skulle jag som alltid pratar träning med alla klara mig mot boxaren och maratonlöperskan? Hur klarar sig en cyklist mot dessa två? En cyklist som dessutom väger lite för mycket och som inte tycker det är särskilt kul att springa? Slutsnackat. Dags att visa vad man går för.

Maratonlöperskan springer lika mycket varje vecka (4 mil) som jag sprungit på hela det här året.
Jag var förkyld, riktigt täppt i näsan. Hade knappt kunnat träningscykla under våren på grund av allt mitt arbete. Var det överhuvud taget någon id? att ställa upp?

Det visade sig faktiskt att min vardagscykling, från hemmet till mina kunder ? det blir cirka 10-20 mil i veckan ? har gjort nytta.

Jag höll ganska jämna steg med boxaren, och jag kom en minut före maratonlöperskan!

Slutsats: Om du inte hinner träna, ta i alla fall chansen att låta tillfällena i vardagen ge dig motion. Det ger resultat!

FörfattarePeter Hampus i • Klassikern
Permalink