Hampus klassiker

Eurocyklisternas regel nr 15:
När man cyklar utan hjälm (med kort hår), ska en teamcykelkeps (vit) bäras. Skärmen skall hållas i nedfälld position vid alla tillfällen. Cykelkepsen får bäras framvänd eller bakvänd för att matcha cyklistens frisyr.
Under vårträning skall cykelmössor bäras vid alla tillfällen i stället för kepsar.

Eurocyklisternas regel nr 14:
Vid vissa SÄLLSYNTA tillfällen är det acceptabelt att ha långt hår. Vid dessa tillfällen ska håret kammas bakåt i en ?euro back slick style?, och hjälm SKALL INTE bäras. Det är absolut nödvändigt att regel nr 12 åtlydes vid dessa speciella tillfällen.

Eurocyklisternas regel nr 13:
Håret skall hållas kort, och en matchande hjälm skall bäras (återigen med framträdande logoplacering). Hjälmen skall vara mestadels vit. Under INGA omständigheter får en hjälm bäras vars färger inte matchar ens ?eurokit?.
Hjälmar får inte bäras när man vistas inomhus NÅGONSIN. Det rekommenderas att hjälmar avtages för korrekt uteplatsetikett, dock ses det fortfarande som acceptabelt att ha hjälm utomhus på en uteplats. (Se regel nr 34).

Mäh! Jag som ofta behåller hjälmen på när jag går in i affären och handlar. Inser att vissa tycker att det är lite “skämmigt” men är man cool i övrigt kan man komma undan med en sådan sak tycker jag.
Om jag dessutom har reflexvästen på, och mina goretex-skoöverdrag kan jag ibland tänka mig att ta av glasögonen för att inte verka helt “spejsad”.

Tycker nästan alltid att kassörskan tittar på mig med beundrande blick när jag betalar ;-)

Igår testcyklade jag med en representant från Masgruppen och en cyklist som satsar på att nå sverigeeliten i mountainbike.

Masgruppen var snabbast runt Vättern förra året med tiden 7.06. Leif Dalander som ledde gårdagens cykling kommer att agera draghjälp för årets upplaga av Masgruppen. Han räknar med att kunna hjälpa dem att hålla farten till Jönköping. Därefter släpper han och låter andra dra.

När jag kom till mötesplatsen stod Leif och Tomas redan och väntade. Efter ett snabbt handslag utspelade sig följande konversation:

? Åh, Fredrikshof! Då känner jag mig trygg, sa Leif efter att ha läst på mina cykelkläder.
? Du är gäst här i dag så du får bestämma vad vi ska göra. Jag är fri hela dagen så jag kan cykla från åtta timmar och nedåt.
? Vill du känna spykänslor eller vill du cykla långt? Eller vill du känna spykänslor OCH cykla långt?

Jag hann inte svara innan han fortsatte:
? Du får ursäkta om vi är lite sega idag för vi har kört cirka 200 mil de senaste två-tre veckorna.
? Va? Hur mycket har ni cyklat sammanlagt i då? Jag är bara uppe i 50 mil på racer, svarade jag.
? 350 mil ungefär.

Jag tänkte att det här kan bli intressant. Tur att det är mina gamla hemtrakter vi ska cykla i så jag hittar hem ifall jag blir avhängd.
Vi bestämde oss för att ta en tur på 10-12 mil. Ett så kallat distanspass.
? Vi brukar ha som regel att pulsen inte ska gå över 190 på distanpassen, sa Leif innan han rullade iväg.

I första backen var min puls uppe i 85% av max (166 slag). Det skulle visa sig att det inte var sista gången pulsen var på de nivåerna. Dagen innan hade jag cyklat Siljan runt och då låg pulsen på 65% av max för det mesta.

I backarna brukar vi i min “hemmaklunga” köra ganska lugnt för att inte dra på oss onödig mjölksyra. De här två medcyklisterna körde ungefär 15 km/h fortare i branta backar än vad jag är van vid. Vi låg i +35 km/h i ganska långa sega “motlutor”. Då gäller det att inte släppa hjulet man har framför sig för att inte förlora effekten av att få ligga “på rulle”.

Efter 6 mil jämnade det ut sig lite. Kanske gjorde mina nyfunna cykelkamraters mjölksyraskuld från tidigare dagars hårdkörning sitt? Mountainbikecyklisten Tomas Vilkund gjorde allt färre förningar och på slutet var det faktiskt han som bad oss sänka farten. Skönt att han sa det så jag slapp! :-)

En punktering och en glass hann vi också med.

Erfarenheter att ta med sig från dagens tur:
* Cykling förbrödrar. Jag hade aldrig träffat dessa cyklister men vi hade en mycket trevlig dag ihop. Jag hoppas det blir fler turer med dem framöver!

* Det man i Stockholm kallar backar är mer som små krön i Dalarna.

* Det är ganska stor skillnad på att snitta i 30 km/h som jag gjorde i förrgår, och 33,5km/h i tio mil som vi snittade denna dag. Eftersom pulsen ligger högre går det också åt betydligt mer energi.

* Egentligen ska jag ligga i dessa hastigheter först om ungefär en månad enligt min träningsplan, men det var skönt att få pressa sig lite redan nu.

* När man själv känner sig trött och seg och pulsen rusar så känns det oftast på samma sätt för de andra runt omkring också. Kan man bara tänka på det blir det lite lättare att härda ut när det är jobbigt.

* Tuffa backar eller förningar tar på krafterna, men det går ganska fort att återhämta sig och få ned pulsen när man får ta rygg och lite vindskydd.

* Vilka roliga vägar det finns att cykla på i Siljansbygden! Att åka på träningsläger till Medelhavet känns inte alls nödvändigt efter att ha cyklat några dagar här.

Leif Dalander lagar punka och Tomas Viklund laddar inför nästa uppförsbacke

Eruocyklisternas regel nr 12:
Löjligt stilfulla glasögon (se listan över tillåtna produkter) ska bäras vid ALLA TILLFÄLLEN, utan undantag.
Glasögonskalmarna ska alltid sitta utanför hjälmens ?hakband?.

Just nu testar jag ett par glasögon från Xkross. De är både stilfulla och bekväma. Dock har jag inte fått till passformen helt perfekt ännu. De har en liten tendens att halka ned på näsan när jag rör mig hetsigt. Ska testa de andra “nässtöden” när jag kommer hem.