Hampus klassiker

– Jösses vad du gnäller! Du låter ju som en fibromyalgikärring, sa doktor Peter när jag klagade på ryggont under helgens distanspass.

– Jag kan fixa till dig om du vill, fortsatte han.

– Menar du att du har en teknik som får mig att känna mig bättre? frågade jag hoppfullt eftersom han är ortoped på Karolinska sjukhuset.

– Yes, two fingers up your arse makes you go faster!

Mic lade sig i vår diskussion. Tur att det inte är han som är gängets läkare.

Å andra sidan var den riktige läkarens metod ganska skum och smärtsam den också.

Jag fick ställa mig mot en lyktstolpe i en konstig ställning.

– Kommer det att göra ont? frågade jag med ömklig röst.

– Hoppas inte det, skrockade Peter innan han tryckte till.

Jag skrek rakt ut av smärta. De andra i klungan såg på med en blandning av skadeglädje och oro.

Konstigt nog känns det bättre nu efteråt. Jag fick också en snabbdiagnos av honom.

Förutom spruckna revben konstaterade han att att jag verkligen har en nyckelbensskada. Han graderade den som en tvåa, vad nu det innebär.

Men, det är i alla fall en liten tröst för mig och kanske en förklaring till mitt griniga humör att jag körde Vätternrundan på 7:38 med både skadade revben och nyckelben.

Jag är kanske inte bara en gnällig mes i alla fall :-)

​

Känsliga tittare varnas. Blodiga och svettiga scener i massor.

​

Jag vet inte än om jag vågar genomföra planen. Måste bolla den lite både med andra och med mig själv först.

Men jag blev igår glatt överraskad när min cykelkompis Aivar inte bara tyckte det var en lysande idé utan även undrade om han får hänga med som sällskap. Trevligt sällskap längs vägen och en stark cyklist som kan dela på dragjobbet tackar jag ju såklart glatt ja till!

Eller, glatt överraskad är faktiskt fel uttryck. Glad ska det vara. För när det gäller Aivar blir jag inte överraskad längre. Han är mannen som efter att gänget kört Siljan runt så fort de orkar, vänder vid målet och cyklar tillbaka för att möta sin fru och kör runt sjön ett varv till för att få tid att stanna vid alla depåer och käka. Eller kör halvvättern som uppladdning inför Vätternrundan, men ber inte frun vänta medan han fixar sin punktering utan ser det som en kul utmaning att hinna ikapp henne så han avslutar 16-milsloppet med en tremilsspurt.

Lidingö - Vansbro 330 km enkel resa.

​

Jag hoppar en del mellan min racer och min mtb men varje gång jag cyklar i skogen frågar jag mig själv varför jag inte gör det oftare.

Så jag har skapat en kom-i-håg-lista som jag kan titta på när jag behöver påminnas om att mtb är roligast. (Som om jag skulle kunna glömma ...)

1. Mtb-cykling kräver min fulla uppmärksamhet hela tiden.

Vägval, hinder, knixiga passager mm gör att även huvudet måste jobba.

2. Det är lä i skogen.

Någon mer än jag som tycker att det blåser mer nu för tiden?

3. Hela kroppen tränas

Att cykla mtb aktiverar även överkroppen då cyklingen kräver pumpande och dragande i styret samt att jag ofta står upp för att parera ojämnheterna i marken.

4. Det är mitt fel om jag ramlar.

På vägen kan klungans eller andra trafikanters misstag ställa till det för mig. Och jag faller hellre mjukt i skogen än hårt på asfalt framför en lastbil.

5. Det syns när jag tvättat cykeln.

Okej det är lite grisigt i skogen men om man spolar av cykeln direkt rinner det mesta lätt av.

6. Vart leder den där stigen?

Min upptäckarlust får sitt lystmäte i skogen. Träningsrundorna får ständig variation.


- Postat från min iPhone så stavfel kan mycket väl förekomma men beror i så fall på stora tummar.

En härlig tradition på midsommardagen är att köra backintervaller till utkikstornet Vidablick ovanför Rättvik.Medan andra är bakfulla kör jag så svetten forsar. Folk i mötande bilar applåderade åt mig.

Efter att jag nått utsiktsplatsen lämnat jag asfalten och kör in i skogen på Mörksuggejaktens bana.
Nedför på grusvägar och genom banans blöthål som idag var riktigt djupt.

Skönt att kroppen svarar efter en veckas vila sedan Vätternrundan.
Och skönt att exeln och revbenen höll genom mörksuggans mest tekniska parti.

1h 10 min träning räcker för att vara skönt mör i kroppen i den här terrängen.

- Postat från min iPhone så stavfel kan mycket väl förekomma men beror i så fall på stora tummar.

Location:Rättvik,Sverige