Severity: 8192
Message: Non-static method Magpie::usage() should not be called statically, assuming $this from incompatible context
Filename: plugins/pi.magpie.php
Line Number: 28
Ibland svarar inte kroppen på hjärnans befallningar. Det händer inte så ofta, men just i dag när vi körde KM i tempo var det tyvärr en sådan dag.
Fredrikshofs KM i tempo ska strax börja. Jag har förundrat tittat på när Mic och Erik värmt upp på trainer så att svetten dröp. Foto: Martin Söderlund
Det var min tävlingspremiär på landsväg och Fredrikshof började med tempoloppet. Ganska skönt på sätt och vis att få vara för sig själv och inte hetsa runt med andra adrenalinstinna i premiären.
Stämningen i kön till starten var skönt avslappnad. De spejsade experterna med åtsittande tempodräkt, struthjälm och hjul som såg ut som lp-skivor berättade glatt om sina cyklar och tipsade om hur man skulle göra. Jag kände mig som byfånen från landet med min linjecykel, mountainbikeskor, ringklocka på styret och reparationskitet i ryggfickan.
Jag körde som byfånen från landet också kändes det som. En av de bästa i startfältet startade en minut efter mig. Jag räknade med att han skulle vara ikapp mig efter en och en halv minut, men tänkte att jag tar i så länge det går. Lyckades hålla undan i 10 km men då var jag ganska kraftlös när han kom svishande med sitt täckta bakhjul som gjorde att cykeln lät som om den hade en motor. Jag försökte hänga på för att få dra lite nytta av hans fart men det var lönlöst. Det var proffset som körde om amatören och det syntes tydligt.
Som tur var siktade jag en annan motståndare några hundra meter längre fram som jag kunde ha som målsättning att komma ikapp. Om jag blev omkörd ville jag kompensera genom att själv köra om någon. Ropade några uppmuntrande ord till Richard när jag körde om honom strax innan vändpunkten.
En titt på klockan och jag konstaterade att om jag höll samma hastighet tillbaka skulle jag komma in på cirka 47 minuter. Helt ok. Då tog krafterna slut. Benen bara dog. Det rosslade lite i halsen hela tiden när jag andades, men pulsen var inte oroväckande hög så jag tänkte att det nog inte var någon fara. Men kraften bara försvann ur benen. Jag piskade på mig själv men hastigheten sjönk konstant. Inte ens där det var platt gick det att hålla en rimlig fart.
Irriterande!!!!!!
Jag körde fortare de fem milen jag brukade köra i somras på en riktigt kuperad vägsträcka än jag gjorde nu. Då plågade jag mig så att jag fick ett blåmärke på benet, men nu fanns inte muskelkraften alls.
“Kan jag inte få punka eller något så jag kan sluta?” var en av de negativa tankarna som for genom huvudet. Jag har inte känt mig så kraftlös på mycket länge. Pulsen gick inte att få upp i normala nivåer och det kändes som om jag inte kunde syresätta mig ordentligt. Rosslandet i halsen tilltog men jag gav mig fan på att trycka på så mycket det gick. När jag närmade mig slutet skulle jag plåga skiten ur mig för att få upp medelhastigheten lite tänkte jag. Plötsligt passerade jag markeringen för sista kilometern. I stället för att bli glad att lidandet var över blev jag förbannad. Arg över att jag ju inte skulle få tid att trycka skiten ur mig som jag hade tänkt. Å andra sidan skulle det trycket inte ha blivit längre än en kilometer i alla fall med tanke på hur det kändes idag.
Positiv känsla igen
Efter målgången var det fika och snack om loppet. Alla verkade nöjda med sina prestationer. Mic erbjöd mig skjuts hem, och jag hade gärna åkt med i hans bil, men jag ville få bort den otrevliga känslan ur kroppen. Jag behövde få in lite glädje av cykling igen så jag valde att hänga på Lidingögänget på en lugn cykeltur de fyra milen tillbaka.
Det gjorde att det kändes mycket bättre! Att cykla och snacka med trevliga kompisar en fin höstdag är något av det bästa som finns! Ilskan och frustrationen rann av mig och jag kom hem med en positiv känsla i kroppen igen.
Då hade vi ändå cyklat lite fel så det blev sammanlagt 120 km idag varav 30 km i tävlingsfart (nåja inte tävlingsfart, men försök till det i alla fall).
I morgon är det linjelopp men jag står över. Behöver ta reda på vad det är som ligger och lurar i kroppen innan jag pressar mig igen.
Philip - 2011-09-04
Svara på denna kommentar Citera och svara
Ja ibland är gudarna inte med en ... ;-)
Peter Hampus - 2011-09-04
Svara på denna kommentar Citera och svara
How to make a usb port a com port for virtual pc 2007? How can a dvd rip be 700mb? High pr sports article submission directory? How do I install back my audio card driver to my desktop?How can I show specific folder in ftp server windows 2008 server R2? Is this video card compatible for my desktop?How do I print something off the computer into card size? Microsoft Word: My footers and headers are on all pages?! I want them to be different (10 points)? Zyprexa Why is my FPS so low? Why does my Facebook account say that I’m logged in from Philadelphia when I’m only logged in from NJ? <a >Zyprexa</a> Remember a website where you basically logged your day? My laptop wont let me do anything is there any way to fix this? Is there a fix for a GTX 460 EE FTW(or just Superclocked) overheating? Sound On My Mac Won’t Work? How to fix “no compatible hardware found” error when install AMD Catalyst? <a >wind power pros and cons</a> Forgot administrator password and system can only be booted from Hard Drive? Transferring photos from laptop?What is the difference between a network link and network traffic? Flash Adobe comes on my computer all of the time to see if they can store things on my computer and of course? What is my AC Power adaptor type? Microsoft Office updates failing.?Oracle Exam 1Z0-007 Help? Is The Software IFunBox Safe? How2 use google earth? [url=http://catchatonline.com/forum/index.php?acti power pros and consIs powerbot down again? wind power pros and consHow do I get rid of PAGE when numbering pages? wind power pros and consFlash Adobe comes on my computer all of the time to see if they can store things on my computer and of course? wind power pros and cons
ZyprexaKS - 2012-01-08
Svara på denna kommentar Citera och svara
Surt att läsa att du inte kände igen din kropp under loppet men det var desto roligare skrivet :-)
Det måste ha varit cykelguden som såg till att du inte fick någon punka… ;-)