Severity: 8192
Message: Non-static method Magpie::usage() should not be called statically, assuming $this from incompatible context
Filename: plugins/pi.magpie.php
Line Number: 28
30 minuter stakning - även i de brantaste uppförsbackarna ordinerade coachen. Och efter ett tag började jag få grepp om tekniken.
Om jag tillåter mig att verkligen slipa på tekniken och inte stressar fram har jag upptäckt att även en gammal hund som jag kan lära mig något. Lugn skidåkning i två timmar varav 15 minuter utan stavar och 30 minuter medelst stakning kunde ha känts som bortkastad tid så nära inpå Vasaloppet då jag behöver få massor av mil i benen och fart i kroppen.
Men min coach Erik Wickström fattar att jag saknar teknik för att kunna åka effektivt. Så jag lyder honom och försöker memorera det jag sett på tv i världscupen eller VM.
På sista passet trillade poletten ned. När jag lade fram vikten mer över tårna, till och med ställde mig lite på tå innan jag föll framåt och tryckte på bakåt fick jag en helt annan skjuts i stakningen. Utan att anstränga mig mer gled jag längre på varje staktag. Jag kände mig rätt proffsig faktiskt. Tills jag vinglade till i de sladdriga spåren och tappade rytmen.
Här är två filmer där duktiga norska skidåkare förklarar och visar framför allt stakteknik. Så här kändes det trots att det nog inte såg ut så:
Fredrik - 2013-01-30
Soffan
Svara på denna kommentar Citera och svara
Ja det där med att hålla farten uppe har jag också märkt. Det är dock en liten avvägning mellan att ha hög intensitet och hinna återhämta sig lite.
Att inte ta i så enormt mycket och göra värsta Wassbergstakningar underlättar dock om man vill hålla en högre intensitet.
Stakpass i början av säsongen var ett bra tips. En annan sak jag ska tänka på i fortsättningen är att börja med att åka utan stavar. En kompis till mig brukar åka de första 10 milen utan stavar.
Peter - 2013-01-30
Svara på denna kommentar Citera och svara
Stavarna är ju kortare nuförtiden, så man tar mer frekventa stavtag, men med lite mindre kraft per varje.
Jag ser det mentalt som att jag med kortare snabbare stavtag “underhåller” den redan uppnådda farten innan farten hunnit sjunka undan mellan varje stavtag, till skillnad mot en situation då man tar långa mindre frekventa tag, där farten hinner sjunka mellan varje stavtag och kraft behövs för att accelerera upp farten igen.
Det är dock inte fysik och utan mer subtilt och mentalt.
Att köra utan stavar är riktigt bra för att hitta den där höftknycken som får fram det främre benet, samt att hitta det riktiga fästet. Jag brukar dock köra utan stavar med stavar (!) d v s att hålla stavarna i händerna men tio cm ned, så att man gör rörelserna men inte sätter i dem i snön.
Blir sugen bara av att tala om det ...
Fredrik - 2013-01-31
Soffan
Svara på denna kommentar Citera och svara
Kul att höra att det är Erik W som coachar, du får berätta hur han varit sen.
Henrik - 2013-02-01
Lidingö
Svara på denna kommentar Citera och svara
Bra tips! Tack! Jag har också en hel del att se över när det kommer till stakingen. Min akilleshäl..
Ingrid - 2013-02-05
Svara på denna kommentar Citera och svara
Stak sitter i magen, inte armarna. Endast ett litet knyck med triceps i slutet av staktaget behövs.
Försök att upprätthålla frekvensen också, det blir lite som att man
“planar” med båten, d v s har man en viss fart är det proportioneligt lättare att hålla den (obs här fungerar inte fysikaliska resonemang, enbart känslomässiga sådana).
Jag brukar alltid börja varje ssäsång med att idiotstaka ett helt pass på över en timme, och totalt strunta i vilken fart jag har. Då blir det som att hjärnan, och kroppen, “hittar” rytmen av sig själv efter ett tag. Sen är man igång och kan ligga och köra långa sträckor med enbart stakning.
Litet tips till loppet också, försök att öka farten precis innan uppförsbackarna, så att man får med sig rörelseenrgin in i backen, den blir då potentiell energi istället, på så sätt slipper man halva backarnas “energitjuv” med en enkel stakinsats strax före.