Hampus klassiker

Just nu är jag inne i en fas med hård träning som kommer att avslutas de närmaste dagarna så att kroppen kan vila sig i form till Öppet spår på måndag. Kroppen ropar ganska högt efter vila, men jag vet att den brukar må bra av lite högintensiv träning innan vilan släpps på.

Men det är en balansgång. Bryter jag ned för mycket så riskerar jag att bli sjuk eller skada mig vilket inte får hända inför ett lopp.

En vanlig metod för träningplanering kallas periodisering. Man varvar hård träning med lugn både för att tillåta kroppen att vila upp sig, men också för att ta bort det statiska som lätt uppstår när man nöter på i samma spår vilket kroppen till slut vänjer sig vid och anpassar sig till.

Men bara för att man periodiserar innebär det inte att man ska sluta träna. Man ändrar på intensiteten. Svenska orienteringsförbundet hävdar att man aldrig ska låta det gå mer än 72 timmar mellan två träningspass. Titta gärna på deras intressanta skrift om träning som innehåller både teknik och teori.

En cykelkompis berättade att periodiseringen började i östeuropa som en del i dopingprogrammet. Man lugnade ned träningen under tiden man dopade sig för att sedan stegra träningen och låta preparaten få effekt. För oss som inte dopar oss har inte periodiseringen lika stor betydelse tydligen.

Men en annan cykelkompis som tävlat på landslagsnivå i det forna Sovietunionen har berättat att för honom var det aldrig tal om periodisering. De tränade så hårt under lågsäsongen att halva tävlingssäsongen gick innan kroppen hade återhämtat sig och han började vinna tävlingar.

Jag tror att han är Sovietunionens Obelix – Asterix kompis som är starkast av alla trots att de andra dopar sig hela tiden med trolldryck.
Han behöver nämligen adlrig vila. När vi som är lite yngre fikar eller tar en kort paus för att fylla på med energi kör han intervaller.

Eller så gör han som Lisa Nordén. Låter kroppen bestämma när det är dags att vila. Hennes coach förespråkar "rest on demand".

Ta vilopulsen varje morgon och gradera din trötthet. Är pulsen förhöjd och du får för höga värden på din trötthetsskala ett par dagar på raken behöver du vila trots att träningsprogrammet säger att vilan inte ska inträffa förrän nästa vecka.

Jag testar Energiindex tillsammans med Prestationsbyrån där jag utbildar mig till coach och det bygger på samma princip. Du skattar hur du mår och får reda på om du är i nedbrytning eller återhåmtning. Jag har nyss tagit testet för att kunna jämföra med hur jag mår efter mitt lopp.

Runners World filmade Lisa när hon var på Specialized concept store för några veckor sedan. Där berättade hon om sin träning och hur man som amatör kan prioritera mellan passen om tiden inte räcker till.

Kolla på den medan jag sticker ut och kör intervaller på skidorna. 6x4 minuter i varierad terräng står på schemat.

– Jag har haft en väldigt annorlunda kost i vinter. Jag har försökt hålla mig ifrån alla sorters kolhydrater och spannmål. Jag tror inte att de är så nyttiga för kroppen, säger Gustav Larsson i en intervju i Smålandsposten.

Det snackas mycket om att undvika spannmål just nu. Vad tror du? Kan det vara en väg att gå för att nå bättre resultat?

Jag hade velat fram och tillbaka angående mina mål för 2013. Klassikern igen? Börja med triathlon, satsa på mountainbike eller veterancupen i landsväg? Eller bara slappa och motionera lite lätt endast när solen skiner?

Att få chansen att göra En Svensk Klassiker "på riktigt" med professionella coacher avgjorde det.

Nu brinner det i knutarna! Dags att plocka fram skidorna om jag ska hinna träna ordentligt till Vasaloppet. Bara 39 dagar kvar och jag har åkt tre mil hittills den här säsongen ...

Tanken med min utmaning är att göra klassikern snabbare än förra året. Då klarade jag den på strax under 20 timmar. Jag behöver förbättra mig på Vasaloppet som var ett ganska mediokert resultat i jämförelse med mina träningskompisar. (7:58) Jag har som mål att åka en halvtimme snabbare runt Vättern och hamnar då på den tid som var rekordtiden att slå ända fram till 2010 om man räknar bort proffsen Gösta Fåglum och Francesco Moser som kört på 6:42 respektive 6:23 . (Förra årets 7:42 till årets mål 7:14) Om jag lär mig crawla kan jag nog kapa 10 minuter på Vansbrosimmet, (Från 1:05 till 55 min) och om jag lär mig springa kanske jag kan slå personbästa på Lidingöloppet med 20-30 minuter. (Från 2:48 till strax under 2:30).

Det här innebär att jag nog får sluta leka och börja träna väldigt strukturerat. Och mycket. 7-10 timmar i veckan tränar jag nu, men dosen kommer att öka betydligt framöver.

Idag "toppar" jag Runnersworld.se och minutmaning.se

Jag på vägen 2012

Om inte förr så brukar i alla fall årskiftet innebära en slags kontemplation över träning och återhämtning. Jag konstaterar att 2012 var ett osedvanligt regnigt år. Inte många turer ute på cykeln i solsken.

Det blev också ett år med mycket sjukdom. Mycket för att vara mig. Jag brukar ha en höstförkylning och en bihåleinflammation på våren i samband med pollensäsongen. 2012 har jag känt mig som en kombination mellan trött gammal gubbe och ett dagisbarn som drar åt sig alla infektioner som en magnet. Influensa hade jag senast i början av 2000-talet. 2012 slog den till med full kraft i kroppen lagom till Vasaloppet. Första spyan på 25-30 år kom i samband med Vansbrosimmet och Lidingöloppet genomfördes med feber.

När man tittar på Funbeat eller Graminconnect får man en bra bild av vad man tränat under året. Cykling dominerar inte överraskande min träning.

Mer överraskande är att jag endast haft en medelhastighet på 26 km/h under 2012.

2011 körde jag ju i 27 km/h och då tränade jag inte lika hårt som 2012. Förstår inte. Är det pendlingen på ibland riktigt snöiga och oplogade vägar som dragit ned hastigheten? Alla pauser då jag stannat gruppen och diskuterat tekniken vid belgisk kedja och liknande? Det faktum att jag låtit klockan stå på flera gånger under fikapauserna?

Eller blir jag helt enkelt bara äldre och långsammare?