cover-liten

Hampus klassiker


Onsdag, Februari 09, 2011

Spännande cykling

Det var ett cykelbud som lärde mig hitta på cykel i Stockholm. Ungefär så här körde vi faktiskt. Jag var livrädd för jag låg alltid tvåa i korsningarna närmare bilarna än vad han var.

FörfattarePeter Hampus i • CyklingFilm
Permalink

Tisdag, Februari 08, 2011

Veckans höjdpunkt

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det. Men spinningen har blivit veckans höjdpunkt. Hela dagen har jag haft ett förväntansfullt pirr i magen.
image

Det är två veckor sedan jag körde intervaller. Det har ju blivit som en drog. Är man utan så kommer abstinensen.

Så idag när jag hade ett spinningpass med tuffa långa intervaller inbokat har jag gått som ett barn på julafton. “Börjar inte Kalle Anka snart?”

Jag som har tyckt att spinning varit grymt tråkigt tidigare.

Dels behövs en bra ledare. Och Cristine på SATS är grym på att motivera deltagarna. Hon håller koll på allas pulsmätare och manar på dem som maskar.
Sedan underlättar det om det är riktigt jobbigt. Om man ändå ska sitta instängd i en varm mörk lokal så ska man i alla fall ta vara på tiden så effektivt som möjligt.

De intervaller vi kör nu är perfekta inför Vätternrundan. Man får slita och plåga sig länge. Precis som när man är framme och tar en lång förning.

Efter uppvärmning och korta intervaller blev det:
84% av maxpuls i 4 min
60 sek vila
85% av max i 5 min
90 sek vila
86% av max i 4 min
60 sek vila
87% av max eller mer i 4 min

Jag hade faktiskt svårt att hålla hennes pulsangivelser. Den första intervallen låg jag mestadels på 87%. Förmodligen för att jag knappt ätit lunch och passade på att käka på cykeln.
De andra intervallerna gick att hålla exakt enligt anvisningar, och den sista låg jag på 89% hela tiden.
Skönt att få svettas ordentligt och känna sig lagom utsjasad efteråt.

FörfattarePeter Hampus i • CyklingKlassikernTräning
Permalink

Måndag, Januari 31, 2011

Köpes: Stor fartygstuta

Vad är det för fel på vissa fotgängare? Bara för att det är vinter betyder det inte att cykelbanorna kan användas hur som helst!
image

Jag plingar på ringklockan säkert tio gånger. Kvinnan står demonstrativt kvar mitt i cykelbanan. OBS, mitt i cykelbanan. Inte på trottoaren.
Jag spänner blicken i henne samtidigt som jag lägger fingrarna på bromshandtagen, men jag saktar inte farten ännu.
Fortfarande ingen reaktion. Jo, ett hånleende visar hon mig medan hon orubbligt står kvar.

Jag har god lust att köra på henne med flit, men jag har förstått att om hon skulle skada sig så skulle jag straffas, trots att båda utmanade varandra med vilje.

Så jag snäser bara “Det här är en cykelbana!” samtidigt som jag stryker förbi henne farligt nära.

Ja, jag vet. Det är idiotiskt att försöka uppfostra sina medtrafikanter. Men jag tycker att de börjar ta sig friheter. När inte tillräckligt många cyklister skrämmer slag på fotgängarna så sprider de ut sig på varenda ledig plätt de kan hitta.

Jag skulle vilja ha en enorm fartygstuta monterad på cykelstyret. Så när en idiot står mitt i vägen kan jag blåsa bort denne med ett öronbedövande dån. Då skulle åtminstone den personen tänka sig för i fortsättningen.

Jag inser ju att en fartygstuta är lite otymplig att ha på styret. Så jag kan nöja mig med en sådan där elchockpistol som polisen i USA använder för att få skurkar att falla till marken och rycka spasmiskt och helt okontrollerat. Det skulle se kul ut och göra att mitt morgonpendlarhumör steg en aning när jag uppfostrat en obstinat medtrafikant.

I tredje hand skulle jag kunna nöja mig med en Vuvuzuela eller en näverlur för att blåsa till riktigt ordentligt i örat på korkskallen som ignorerar min ringklocka.
image

FörfattarePeter Hampus i • Cykling
Permalink

Tisdag, Januari 25, 2011

Oskön snoppbehandling av landslagets mekaniker

I dag skulle jag mäta vilken ramstorlek jag ska ha på min nya racer. Det gjorde ganska ont i pungen.
image

Att bestämma ramstorlek, sadelhöjd, vinklar och geometri som passar just min kropp och cykelstil kan vara en hel vetenskap. Experten på området i affären jag besökte är svenska cykellandslagets mekaniker. Han bör väl veta vad han pratar om. Eller?
Han löste problemet genom att trycka upp en bok i skrevet på mig. Ganska ohärligt faktiskt eftersom han nästan lyfte upp mig med boken.

“Ofta missar man någon centimeter om man inte tar i lite” var hans kommentar. Han berättade också att en tjej som besökte butiken före mig glatt hade lyft på kjolen för att låta sig mätas med hjälp av boken i skrevet.

Så här går det tydligen till:
Du mäter din benlängd genom att ställa dig mot en vägg med rumpan och fötterna tätt mot väggen. Därefter mäts längden från golvet upp till grenen. Benlängden multipliceras sedan med 0,66 så får man storleken på ramen. Min storlek blev 56,5. Ramstorlekar kommer i heltal så jag får väl välja en 57:a antar jag.

Sadelhöjden kan man antingen ställa in med följande formel:
Ta din benlängd och multiplicera med 0,883, så får du måttet från vevpartiets center till sadelns övre kant.

Eller så kan man känna sig för förstås. Mer om hur det ska kännas eller se ut hittar du i den här eminenta guiden.

FörfattarePeter Hampus i • Cykling
Permalink

Tisdag, Januari 18, 2011

Fejkar alla andra?

Antingen har jag sämst kondis i klassen, eller så är det en massa fuskare som spinner tillsammans med mig.
image

Veckans hårdaste pass är avklarat ? Spinning pulse på SATS Stureplan.

Men någonting stämmer inte. Att ligga över 85% av maxpuls är jobbigt för mig. Det ska vara jobbigt. Man brukar säga att vid 80% av max börjar det bli svårt att prata. Man tvingas säga korta eller ofullständiga meningar mellan flämtningarna. Vid 85% börjar mjölksyran kännas för de flesta. På vårt spinningpass kör vi nu fyra intervaller med +85% av maxpuls i 4, 5, 4 och 4 minuter med 75 sekunders vila mellan.

Svetten forsar från mig. Stora pölar bildas på golvet under cykeln. Men när jag tittar mig omkring i salen ser jag att mina medmotionärer sitter och flinar och pratar med varandra. Några trampar lite lojt. Själv pressar jag på som bara den. Jag längtar visserligen inte ihjäl mig längre efter pauserna, men tar tacksamt emot dem när de kommer.

Jag funderar. Är det bara jag som tar det här på allvar? Det är kanske inte direkt stureplansläckert att drypa av svett. Tjejerna runtomkring ser väldigt svala ut tycker jag. Är jag den enda som ställt in min puls rätt? Den där formeln 220-åldern har jag inte sett stämma på någon. Den ger en för låg maxpuls är min erfarenhet. Det gör ju att man kan “fuska” lite. Klockan visar 85% av max men egentligen kanske man ligger på behagliga 75%. Jag bör visserligen mäta om min maxpuls eftersom det var tre år sedan jag kollade den. Maxpulsen sjunker ju cirka ett slag per år. Men det gör ju det bara lite jobbigare för mig om det skulle vara så att jag tvingar upp mig till högre puls.

Eller är det så att jag är den som har sämst kondition i salen? Det här passet är ju anpassat för oss som vill cykla länge och fort i sommar. Tänk om jag är sämst???

Nej jag väljer att tolka fnissandet och pratandet som att tjejerna inte tränar så hårt som jag. Att de fuskar sig igenom passet. Helt idiotiskt enligt min mening. Vad är då vitsen med att gå på ett hårt spinningpass? Det som är bra med den här träningen är ju att den ger mycket effekt på kort tid. Enligt instruktören kan man förbättra sin kondition med 2% på ett enda pass om man lägger manken till. Det är nu 21 veckor till vätternrundan. 44% bättre kondition tills dess alltså!!!!! ;-)

FörfattarePeter Hampus i • CyklingKlassikernTräning
Permalink

Sidan 36 av 36 sidor < Första  < 34 35 36