Hampus klassiker

Jag tröstar mig bäst jag kan med senaste numret av Runners World, vitaminkick och varm dryck.

Min vanliga kur med vitlök och ingefära verkar inte hjälpa. Så jag överdoserar med c-vitamin. Kiwi, jordgubbar och Berocka. Överdoserar förresten vitlök också om jag tänker efter. ICA-handlaren sa att min konsumtion motsvarade hela Tensta och Rinkeby.

Kanske lika bra att stanna hemma i morgon också. För andras skull.

3:15 på Lidingöloppet känns avlägset just nu :-(

Jag brukar vilja göra ett formtest några veckor innan Lidingöloppet. Förhoppningsvis faller det väl ut och jag blir lugnare i sinnet.

Jag testade dels formen men också en annan typ av vätskebälte. Tidigare har jag haft småflaskor runt midjan men den här gången körde jag med bältet som jag använder vid skidåkning som rymmer en 50 cl flaska. Det funkade perfekt!

På Gainomax sports teams sida finns en genomgång av hela Lidingöloppet. De tipsar bland annat om att man ska jobba på att behålla farten över backkrönen. Det kändes verkligen när jag testsprang. Jag blev så glad över att ha klarat backen att jag belönade mig med ett par långsammare steg på krönet innan jag sprang vidare. Fel! Då var jag ju tvungen att jobba på att öka tempot och intensiteten igen.

När jag väl präntat in att fortsätta i samma intensitet gick det mycket lättare!

Jag valde att testa Lidingöloppets två jobbigaste mil. Näst sista och sista. För mig är mittendelen alltid jobbigast. Jag är för dålig på att springa nedför. Uppförsbackarna funkar genom att jag kortar steglängden och trippar upp. Men nedför känns det som om mina lår ska skaka sönder. Måste få till "rulltekniken" nedför.

Jag klarade de två milen på ganska precis mitt tänkta tempo. Men efteråt var energidepåerna helt slut. Bara två enervittabletter och en halvliter vatten under löpningen. Återhämtningsdrycken var ljuvligt god när jag kom hem!

För mig gäller det att ha med mig extra energi under loppet. Visserligen finns det vätskestationer var femte kilometer. Men sportdryck innehåller inte alla kalorier jag behöver för att orka springa i nästan tre timmar. Jag kommer att ha med mig gel med koffein och Enervits tabletter. En gel var 45:e minut och en tablett i timmen bör räcka. Plus ett par muggar sportdryck vid stationerna.

Sedan ska jag försöka att inte dras med i farten i början. Att spara lite på krafterna och inte behöva tappa så våldsamt mycket på slutet får bli årets strategi. 

Jag kommer att gå uppför de två "mördarbackarna". Den vid Grönsta gärde är kort, men drar jag på mig syra där så kommer jag att få problem senare. Aborrbacken är lång och seg och där tänker jag promenera snabbt i stället. Jag tappar ett par minuter men får en behagligare resa mot mål efteråt. Jag har behövt släpa mig fram de sista fem kilometerna till mål alla tidigare gånger jag sprungit Lidingöloppet. Förhoppningsvis kan jag undvika det i år!

Det bästa med hösten är att man kan plocka ett färskt äpple på tomten på väg in från träningspasset!

Eller fylla på med extra energi genom att förädla äpplena lite!

Tänk er tusentals skrikande tjejer som trängs och knuffas för att få en skymt av Beatles när de kliver ur planet på Arlanda. Eller, för er som inte var med då: kaoset som uppstår när Justin Bieber äntligen bestämmer sig för att gästa Sverige. Hysteri. Panik. Trängsel.

Så var det på webben i dag. Om du märkte att hela internet gick långsamt vid lunchtid så var det när 1000 Fredrikshofare panikklickade på allt som gick att klicka på för att komma åt de åtråvärda platserna på Vätternrundan 2013.

Min egen grupp – som ska cykla runt Vättern på mellan 7h 15 min och 7h 30 min blev full på en halvtimme. Tänk att så många vill cykla så fort!

Jag trodde faktiskt att suget efter Vätternrundan hade lagt sig lite nu. Årets tur var ju inte den varmaste och skönaste för många även om vi som startade på förmiddagen hade tur med vädret. Men Sveriges största cykeltävling har tydligen kvar sin dragningskraft. Och Sveriges största cykelklubb lockar allt fler vätterncyklister.

I morgon är det dags igen. Cykelvasan öppnar sin anmälan för nästa års lopp klockan 9. Förra året tog alla platser slut på mindre än två dygn. Vi snackar om nästan 20 000 cyklister till båda tävlingarna.

Kolhydratladdning med latte och macka på Bianchicafét för cyklisterna som ska cykla runt Vättern under 7h och 15 min nästa sommar.

​Idag hade vi kickoff för nästa sommars stora utmaning. Vi kommer att tassa i gränsen mellan elit och motionär.

För två år sedan var drömgränsen runt Vättern sju timmar. Då tävlade Masgruppen från Dalarna mot Fredrikshof från Stockholm om att bli första gäng att spränga gränsen. De snabbaste i båda grupperna rullade i mål strax efter sju timmars cyklande.

Jag minns att jag tyckte det var galet fort när jag 2010 stod vid mållinjen och spänt väntade på de båda lagen. Jag hade kommit i mål på strax över tio timmar efter en ganska jobbig runda.

Men gränsen mellan vad som är galet och normalt flyttas ju som bekant. När jag körde min första Vätternrunda på drygt 14 timmar tyckte jag det var en bedrift att ta sig runt den mäktigt stora sjön på cykel. Nu ska jag leda en grupp som har 7:15-7:30 som mål.

7:15. Smaka på det. Med lite marginal och ett kort depåstopp innebär det en genomsnittsfart på 41,65 km/h. I 30 mil. Samma snitthastighet har vi haft med bilen en gång mellan Stockholm och Dalarna. 30 mil. Trafikstockning på E4:an gjorde att vi inte lyckades få upp medelhastigheten trots att vi körde 90 km/h resten av vägen. Det var en jobbig resa.

Philip ser sammanbitet på när jag visar hur snabbt vi behöver cykla. Simon kollar på klockan för att räkna vilken kadens jag har på handen.

Fredrikshof möter Masgruppen igen 2013. Fast den här gången på ett annat sätt. Vi har ett gäng masar i vårt lag och vi kommer att starta ungefär samtidigt som det nya masgänget som gör en omstart efter att det ursprungliga blivit portat från Vätternrundan.

Våra två lag har liknande mål så det kommer att bli en rolig och prestigefull kamp.

Fotograf: Min ledarkollega Mic Hussey

Igår körde jag tusingar, det vill säga intervaller som var en kilometer långa. Tanken var att springa minst en minut fortare än min tänkta kilometertid på Lidingöloppet. 

Det gick ganska bra. När jag kom hem och kollade pulsklockan hade jag en genomsnittstid på 5:29 per kilometer. Då var tio minuters uppvärmning, några minuters löpskolning och tio minuters nedjogg också inräknad. Sammanlagt höll jag på i en timme. Med den kilometertiden klarar jag målet på 2h och 45 min på Lidingöloppet!

Kanske ska jag helt enkelt springa Lidingöloppet som tusingar? 4:15 till 4:30 per kilometer, en kilometer i taget. Sedan gå- eller joggvila i tre minuter innan man sätter igång igen.

Eventuellt kan jag skippa löpskolningen. Med publik längs spåret kan det anses konstigt om jag en gång i timmen sätter igång med skipping, trippning, hälkick, sprättsteg och mångsteg. De kommer väl att undra om Mr Bean eller Monty Python är med och tävlar.