Hampus klassiker

Jag brukar vilja göra ett formtest några veckor innan Lidingöloppet. Förhoppningsvis faller det väl ut och jag blir lugnare i sinnet.

Jag testade dels formen men också en annan typ av vätskebälte. Tidigare har jag haft småflaskor runt midjan men den här gången körde jag med bältet som jag använder vid skidåkning som rymmer en 50 cl flaska. Det funkade perfekt!

På Gainomax sports teams sida finns en genomgång av hela Lidingöloppet. De tipsar bland annat om att man ska jobba på att behålla farten över backkrönen. Det kändes verkligen när jag testsprang. Jag blev så glad över att ha klarat backen att jag belönade mig med ett par långsammare steg på krönet innan jag sprang vidare. Fel! Då var jag ju tvungen att jobba på att öka tempot och intensiteten igen.

När jag väl präntat in att fortsätta i samma intensitet gick det mycket lättare!

Jag valde att testa Lidingöloppets två jobbigaste mil. Näst sista och sista. För mig är mittendelen alltid jobbigast. Jag är för dålig på att springa nedför. Uppförsbackarna funkar genom att jag kortar steglängden och trippar upp. Men nedför känns det som om mina lår ska skaka sönder. Måste få till "rulltekniken" nedför.

Jag klarade de två milen på ganska precis mitt tänkta tempo. Men efteråt var energidepåerna helt slut. Bara två enervittabletter och en halvliter vatten under löpningen. Återhämtningsdrycken var ljuvligt god när jag kom hem!

För mig gäller det att ha med mig extra energi under loppet. Visserligen finns det vätskestationer var femte kilometer. Men sportdryck innehåller inte alla kalorier jag behöver för att orka springa i nästan tre timmar. Jag kommer att ha med mig gel med koffein och Enervits tabletter. En gel var 45:e minut och en tablett i timmen bör räcka. Plus ett par muggar sportdryck vid stationerna.

Sedan ska jag försöka att inte dras med i farten i början. Att spara lite på krafterna och inte behöva tappa så våldsamt mycket på slutet får bli årets strategi. 

Jag kommer att gå uppför de två "mördarbackarna". Den vid Grönsta gärde är kort, men drar jag på mig syra där så kommer jag att få problem senare. Aborrbacken är lång och seg och där tänker jag promenera snabbt i stället. Jag tappar ett par minuter men får en behagligare resa mot mål efteråt. Jag har behövt släpa mig fram de sista fem kilometerna till mål alla tidigare gånger jag sprungit Lidingöloppet. Förhoppningsvis kan jag undvika det i år!

Det bästa med hösten är att man kan plocka ett färskt äpple på tomten på väg in från träningspasset!

Eller fylla på med extra energi genom att förädla äpplena lite!