Hampus klassiker

I en intervju i Idrottens Affärer berättar ultralöparen Jonas Buud från Mora att han aldrig blivit trött av löpning. Trots att han spungit lopp på 16 mil. Mannen stoppar inte ens i sig energy-bars, sportdyck och gels som vi andra när vi ska anstränga oss länge.

– Jo på Täby Ultramarathon, 100 km åt jag ett par pannkakor, säger han i intervjun. Jonas kropp har med andra ord en bra förmåga att bränna fett. Han förklarar att Kenyaner brukar klara 50-60 km. Sedan är deras fettreserver slut. Buud har energi som räcker betydligt längre än så. Det är först efter ett marathonlopp som det börjar hända intressanta saker i kroppen menar han.

Man skulle ju kunna tro att Jonas Buud sniglar sig fram för att kunna springa så energisnålt. Men hans svenska rekord på 100 km (tio mil) är 6.41,49. Tio stycken enmilare i fyrtiominterstempo!

Nja, armarna är det nog inte. Min brorsa kallar mig för en harkrank nämligen. Men något gör att folk har kommit fram och snackat träning med mig på sista tiden. Följande dialog ustpelades på McDonalds härom dagen.

Okänd äldre kvinna som äter energy bar till kaffet:
– Jag är starkare än vad du är.

Jag:
– Det tror jag säkert. Ska vi testa?

Kvinnan:
– Jag är galnare också.

– Det tror jag inte.

– Jo för jag har diplom på att jag är fullständigt galen. FULLSTÄNDIGT GALEN!

Nu börjar folk snegla lite på oss och jag märker att flera tjuvlyssnar. Vi får ett trevligt samtal och eftersom vi har samma intressen har vi en del att prata om.

Det visar sig att Birgitta hoppat bungy jump vid 60-årsåldern och fått ett diplom som statuerar att hon var fullständigt galen som genomfört det 55 meter höga hoppet med ett gummiband fastbundet vid fötterna.

Dessutom var hon den 114:e kvinnan som genomfört En svensk klassiker. Ett fint halsband bär hon fortfarande som bevis.

Vi galningar och atleter hittar varandra i folkmyllret!

Omprogrammering av hjärnan om du redan "kan" crawla. Annars inpräntande av rätt rörelse i nervsystemet så att den fungerar både i vågor och när du är trött.

Det här var sista delen i serien om simning för triathleter. Jag har inte kommit så här långt ännu i min träning, och coachen säger ju att han spenderat hundratals timmar med att pränta in rörelserna så jag antar att jag får ge det lite tid. Men efter bara en veckas träning kan jag nu simma mycket längre än tidigare. Med längre menar jag ingen triathlondistans direkt. Men jag har dubblat min strräcka från 25-50 meter. Löjligt lite fortfarande, men jag hörde någon säga att om man kan crawla 200 meter så är steget sedan inte långt till 2 km. Så om jag dubblat min sträcka på en vecka ...

Det skulle vara intressant att få lite input från någon som faktiskt kan simma. Eftersom detta tydligen handlar om att programmera om hjärnan om man lärt sig "fel" så är min plan att göra detta till mitt första riktiga crawlsätt. Men vad säger att den här killen har rätt? Tänk om jag lär mig simma helt galet?