Hampus klassiker

Kolhydratladdning med latte och macka på Bianchicafét för cyklisterna som ska cykla runt Vättern under 7h och 15 min nästa sommar.

​Idag hade vi kickoff för nästa sommars stora utmaning. Vi kommer att tassa i gränsen mellan elit och motionär.

För två år sedan var drömgränsen runt Vättern sju timmar. Då tävlade Masgruppen från Dalarna mot Fredrikshof från Stockholm om att bli första gäng att spränga gränsen. De snabbaste i båda grupperna rullade i mål strax efter sju timmars cyklande.

Jag minns att jag tyckte det var galet fort när jag 2010 stod vid mållinjen och spänt väntade på de båda lagen. Jag hade kommit i mål på strax över tio timmar efter en ganska jobbig runda.

Men gränsen mellan vad som är galet och normalt flyttas ju som bekant. När jag körde min första Vätternrunda på drygt 14 timmar tyckte jag det var en bedrift att ta sig runt den mäktigt stora sjön på cykel. Nu ska jag leda en grupp som har 7:15-7:30 som mål.

7:15. Smaka på det. Med lite marginal och ett kort depåstopp innebär det en genomsnittsfart på 41,65 km/h. I 30 mil. Samma snitthastighet har vi haft med bilen en gång mellan Stockholm och Dalarna. 30 mil. Trafikstockning på E4:an gjorde att vi inte lyckades få upp medelhastigheten trots att vi körde 90 km/h resten av vägen. Det var en jobbig resa.

Philip ser sammanbitet på när jag visar hur snabbt vi behöver cykla. Simon kollar på klockan för att räkna vilken kadens jag har på handen.

Fredrikshof möter Masgruppen igen 2013. Fast den här gången på ett annat sätt. Vi har ett gäng masar i vårt lag och vi kommer att starta ungefär samtidigt som det nya masgänget som gör en omstart efter att det ursprungliga blivit portat från Vätternrundan.

Våra två lag har liknande mål så det kommer att bli en rolig och prestigefull kamp.

Fotograf: Min ledarkollega Mic Hussey