Hampus klassiker

I en artikel i Dagens Nyheter berättar Bo Berglund, som är chefsläkare inom Svenska olympiska kommittén att receptfria smärtstillande medel inte bara förtar själva träningseffekten. Det kan också vara skadligt för njurarna på friska personer att träna med smärtstillande i kroppen. Om man blir uttorkad på exempelvis ett långlopp kan man få allvarlig njursvikt om man tagit smärtstillande.

Tydligen använder allt fler motionärer smärtstillande preparat inte bara för att kunna genomföra ett lopp utan också under träningen inför loppen. Jag kan förstå de som tar en värktablett under exempelvis Vätternrundan för att stå ut de sista milen om kroppen värker. Ett års träning kanske man inte vill låta gå till spillo för att ett knä börjar trilskas den sista timmen.

Men smärta är ju kroppens varningssignal för att något är fel. Att döva smärtan kan förvärra skadan.

Smärtstillande förtar också träningseffekten. Om kroppen inte känner att den utsatts för hård belastning så triggas inte heller tillväxten av muskelfibrer eller nya blodkärl. 

Det har också visat sig att antioxidanter har samma tillväxthämmande effekter. Att fort ta bort de fria radikalerna som bildas i kroppen vid träning var tidigare en rekommendation som nu ändrats. Kroppen behöver påslaget av dessa för att tillväxten ska stimuleras. 

För mig är ömma muskler bara ett härligt tecken på att jag håller igång.

Mona Masri skriver i Sydsvenska dagbladet om löpartrenden. Delvis har hon rätt. Löpning har blivit en ny statussymbol för vissa. Många uthållighetsidrotter har blivit högstatusintressen. Segling, tennis eller golf skryts det inte lika mycket om längre. Men att man kört Vasaloppet, sprungit marathon eller kört Vätternrundan berättar man gärna på middagar eller i anställningsintervjuer.

Men när hon skriver att löpartrenden är falsk är hon ute och cyklar:

"Men löptrenden är falsk. Den är omgiven av klyschor om att springa för ”hälsans” skull, möjligtvis för att hålla kroppen ”i trim”, men få nämner det uppenbara: att löpning är bland det mest kaloriförbrännande man kan ägna sig åt."

Eh? Och? Att löpning är kaloriförbrännande, är det beviset för att det inte är för hälsans skull? Eftersom allt fler har stillasittande arbeten behöver vi förbränna kalorier på fritiden.

Men man ser vad hon hakar upp sig på när man läser slutklämmen i krönikan:

"På andra sidan av myntet frodas synen på överviktiga som lata och odisciplinerade. Risken finns att fotsvetten från löpskorna börjar lukta hälsofascism.På andra sidan av myntet frodas synen på överviktiga som lata och odisciplinerade. Risken finns att fotsvetten från löpskorna börjar lukta hälsofascism.På andra sidan av myntet frodas synen på överviktiga som lata och odisciplinerade. Risken finns att fotsvetten från löpskorna börjar lukta hälsofascism."

Jag tror att Mona irriterar sig på folk som funnit glädjen i träning och likt evangelister försöker sprida den till sin omgivning. Precis som då hon gjorde de omtalade radioprogrammen om fattigdom har hon lyssnat slarvigt eller gjort sin research lite på eget vis.

Intressant att hon kallar löpare för individualister. Men nutidens löpare är inte som ensamvargen i Iron Maidens låt "The loneliness of the long distance runner". Massor av löpargrupper skapas och folk anmäler sig till lopp som aldrig förr. Många för att träffa andra med samma intresse. Det är bland annat därför jag börjat cykla landsväg som komplement till mountainbike. För att socialisera.

Lyssna gärna på radioprogrammen om löpning som Mona nämner i sin krönika. I programmet får man veta att medlemmarna i Red hot chillipeppers älskar löpning. Kul att rockare skryter om sitt idrottande. Bruce Dickinson i Iron Maiden har ju tidigare varit en av Englands bästa fäktare och Sammy Hagar är en hängiven cyklist som startat ett eget klädmärke. "Jag har ju haft spandex på mig på scen, så varför inte fortsätta med det även på cykeln" lär han ha sagt.

Sammy Hagar intervjuas iklädd cykeltröja.

Tisdagsträning med Fredrikshof på Lidingö brukar innebära tuffa intervaller, lagtempo, backträning, tävling, fartlek, svett och andfåddhet. I dag lade vi till lera, skrubbsår, stukningar, blodsutgutelse, rötter och stigkörning.

Gänget som ska köra Cykelvasan bytte racer och landsväg mot mountainbike, cyclocross och stigkörning. Jonas visade oss Lidingös brantaste backe. Vi kom upp allesamman men pulsen var skapligt hög.

Joakim sätter tryckförband med en cykelslang.

Ett par tre vurpor, ett tappat bakhjul, en stukad hand, blodsutgutelse och lite skrapsår blev kvällens resultat. Plus hög puls, kul cykling och trevligt sällskap förstås!

Det skulle vara intressant att få lite input från någon som faktiskt kan simma. Eftersom detta tydligen handlar om att programmera om hjärnan om man lärt sig "fel" så är min plan att göra detta till mitt första riktiga crawlsätt. Men vad säger att den här killen har rätt? Tänk om jag lär mig simma helt galet?