Hampus klassiker

Mona Masri skriver i Sydsvenska dagbladet om löpartrenden. Delvis har hon rätt. Löpning har blivit en ny statussymbol för vissa. Många uthållighetsidrotter har blivit högstatusintressen. Segling, tennis eller golf skryts det inte lika mycket om längre. Men att man kört Vasaloppet, sprungit marathon eller kört Vätternrundan berättar man gärna på middagar eller i anställningsintervjuer.

Men när hon skriver att löpartrenden är falsk är hon ute och cyklar:

"Men löptrenden är falsk. Den är omgiven av klyschor om att springa för ”hälsans” skull, möjligtvis för att hålla kroppen ”i trim”, men få nämner det uppenbara: att löpning är bland det mest kaloriförbrännande man kan ägna sig åt."

Eh? Och? Att löpning är kaloriförbrännande, är det beviset för att det inte är för hälsans skull? Eftersom allt fler har stillasittande arbeten behöver vi förbränna kalorier på fritiden.

Men man ser vad hon hakar upp sig på när man läser slutklämmen i krönikan:

"På andra sidan av myntet frodas synen på överviktiga som lata och odisciplinerade. Risken finns att fotsvetten från löpskorna börjar lukta hälsofascism.På andra sidan av myntet frodas synen på överviktiga som lata och odisciplinerade. Risken finns att fotsvetten från löpskorna börjar lukta hälsofascism.På andra sidan av myntet frodas synen på överviktiga som lata och odisciplinerade. Risken finns att fotsvetten från löpskorna börjar lukta hälsofascism."

Jag tror att Mona irriterar sig på folk som funnit glädjen i träning och likt evangelister försöker sprida den till sin omgivning. Precis som då hon gjorde de omtalade radioprogrammen om fattigdom har hon lyssnat slarvigt eller gjort sin research lite på eget vis.

Intressant att hon kallar löpare för individualister. Men nutidens löpare är inte som ensamvargen i Iron Maidens låt "The loneliness of the long distance runner". Massor av löpargrupper skapas och folk anmäler sig till lopp som aldrig förr. Många för att träffa andra med samma intresse. Det är bland annat därför jag börjat cykla landsväg som komplement till mountainbike. För att socialisera.

Lyssna gärna på radioprogrammen om löpning som Mona nämner i sin krönika. I programmet får man veta att medlemmarna i Red hot chillipeppers älskar löpning. Kul att rockare skryter om sitt idrottande. Bruce Dickinson i Iron Maiden har ju tidigare varit en av Englands bästa fäktare och Sammy Hagar är en hängiven cyklist som startat ett eget klädmärke. "Jag har ju haft spandex på mig på scen, så varför inte fortsätta med det även på cykeln" lär han ha sagt.

Sammy Hagar intervjuas iklädd cykeltröja.

Vardagsmotion är superviktigt. För många som inte hinner med att träna är resan till och från jobbet perfekt att använda som träningsmoment.

Att kliva av bussen några hållplatser innan arbetet och hemmet och få en rask promenad är det minsta man kan göra för att få chansen att röra lite på sig varje dag. Men ändå bättre är förstås att gå, springa eller cykla hela vägen till jobbet. 

Jag cyklar i ur och skur, året om. Faktum är att jag gjorde min första klassiker enbart med vardagsmotionen som träning.

För Toby har pendlingscyklingen gjort underverk för hälsan. Kolla in hans film här:

Omprogrammering av hjärnan om du redan "kan" crawla. Annars inpräntande av rätt rörelse i nervsystemet så att den fungerar både i vågor och när du är trött.

Det här var sista delen i serien om simning för triathleter. Jag har inte kommit så här långt ännu i min träning, och coachen säger ju att han spenderat hundratals timmar med att pränta in rörelserna så jag antar att jag får ge det lite tid. Men efter bara en veckas träning kan jag nu simma mycket längre än tidigare. Med längre menar jag ingen triathlondistans direkt. Men jag har dubblat min strräcka från 25-50 meter. Löjligt lite fortfarande, men jag hörde någon säga att om man kan crawla 200 meter så är steget sedan inte långt till 2 km. Så om jag dubblat min sträcka på en vecka ...

Tisdagsträning med Fredrikshof på Lidingö brukar innebära tuffa intervaller, lagtempo, backträning, tävling, fartlek, svett och andfåddhet. I dag lade vi till lera, skrubbsår, stukningar, blodsutgutelse, rötter och stigkörning.

Gänget som ska köra Cykelvasan bytte racer och landsväg mot mountainbike, cyclocross och stigkörning. Jonas visade oss Lidingös brantaste backe. Vi kom upp allesamman men pulsen var skapligt hög.

Joakim sätter tryckförband med en cykelslang.

Ett par tre vurpor, ett tappat bakhjul, en stukad hand, blodsutgutelse och lite skrapsår blev kvällens resultat. Plus hög puls, kul cykling och trevligt sällskap förstås!