Hampus klassiker

Efter att mest ha åkt längst bak i ledet och latat mig när Fredrikshof Sub 9 var ute och tränade igår kändes det bra att pressa sig lite idag i stället.

Stackars Martin Söderlund drog hela gårdagsrundan på 7,5 mil och har ont i knät i dag. Jag har så otroligt dåligt lokalsinne att jag lade mig sist i ledet och agerade ankare/grindvakt/ordningspolis. Inte för att något av det behövdes, men jag gjorde mindre skada för gruppen där bak än om jag legat längst fram och irrat. Då hade 7,5 mil lätt blivit 15 ...

Eftersom åtta personer tog vind åt mig var det inte så ansträngande igår. Så jag bestämde mig för ett riktigt mördarpass i dag i stället. Jag letade upp varenda lång backe på Lidingö och körde som en dåre uppför dem, trampade på ordentligt mellan backarna för att hålla pulsen uppe och vilade egentligen bara när jag rullade nedför. Det är fortfarande mycket grus på sina håll så jag valde att ta det försiktigt.

Jag höll nyfiket koll på pulsmätaren och konstaterade att kroppen svarade snabbt på förändringarna i cyklingen. Den steg blixtsnabbt när backen började, sjönk sedan något och planade ut när vägen planade ut. Där höll den sig konstant vid 80% av max tills jag kom fram till nästa backe där jag rullade nedför. Vid botten var pulsen nere vid strax över 70% och sedan drog jag iväg i full fart uppför igen. Det var så skönt att känna hjärtat pulsera och blodet rusa genom kroppen.

Ett kort effektivt pass. 30 km/h i snitt. På en timme gjorde jag mig ganska utsjasad. Gott med ett glas vin framför Mästarnas mästare efter det :-)

Foto: Nina Hampus

Nu är det en månad sedan jag slutade åka skidor. Resultatet: -2kg. Och då pratar vi inte två kilo mindre fett. Hur sjutton kan man tappa musklerna så fort?

Visst har jag sett det hända tidigare. Tre veckor med gipsad arm och den såg ut som ett skelett med lös hud runt efteråt. Men då rörde jag ju inte alls på armen. Nu har jag ju motionerat, fast på annat sätt.

Nåja, jag får glädja mig med att de skidåkarmuskler jag tappat har jag ändå ingen större användning av på cykeln. De hade bara varit i vägen och tagit syre och energi som låren behöver bättre.

Regel nr 5:
En skarp linje där cyklistens klädsel slutar och den djupa solbrännan tar vid är väsentlig för ens image. Artificiell solbränna är BANNLYST. Solbrännan skall reflektera nivån på träningsengagemanget.

Sollinjer kan vara rätt snyggt tycker jag. Vad tycker du?

Vill du platsa i den prominenta gruppen av Eurocyklister? Då är det här en av reglerna du måste beakta:

Regel nr 3:
Eurocyklisten får ALDRIG under några omständigheter bära enkla svarta spandex-cykelbyxor (shorts, oavsett färg är BANNLYST) eller NÅGON lagdress innehållande icke-framträdande logotyper.
Cykelbyxorna ska nå ungefär 2/3 ned på låret och ska ha ett kompressionsband längst ned (med distinkt färg). Under inga som helst omständigheter får cykelbyxorna räcka längre ned på benet.

Ooops! Jag som funderade på att köpa ett par knickers. Skönt att få lite värme på knät på våren och hösten. Har de tänkt på att Norden faktiskt ligger i Europa?