Hampus klassiker

Efter att mest ha åkt längst bak i ledet och latat mig när Fredrikshof Sub 9 var ute och tränade igår kändes det bra att pressa sig lite idag i stället.

Stackars Martin Söderlund drog hela gårdagsrundan på 7,5 mil och har ont i knät i dag. Jag har så otroligt dåligt lokalsinne att jag lade mig sist i ledet och agerade ankare/grindvakt/ordningspolis. Inte för att något av det behövdes, men jag gjorde mindre skada för gruppen där bak än om jag legat längst fram och irrat. Då hade 7,5 mil lätt blivit 15 ...

Eftersom åtta personer tog vind åt mig var det inte så ansträngande igår. Så jag bestämde mig för ett riktigt mördarpass i dag i stället. Jag letade upp varenda lång backe på Lidingö och körde som en dåre uppför dem, trampade på ordentligt mellan backarna för att hålla pulsen uppe och vilade egentligen bara när jag rullade nedför. Det är fortfarande mycket grus på sina håll så jag valde att ta det försiktigt.

Jag höll nyfiket koll på pulsmätaren och konstaterade att kroppen svarade snabbt på förändringarna i cyklingen. Den steg blixtsnabbt när backen började, sjönk sedan något och planade ut när vägen planade ut. Där höll den sig konstant vid 80% av max tills jag kom fram till nästa backe där jag rullade nedför. Vid botten var pulsen nere vid strax över 70% och sedan drog jag iväg i full fart uppför igen. Det var så skönt att känna hjärtat pulsera och blodet rusa genom kroppen.

Ett kort effektivt pass. 30 km/h i snitt. På en timme gjorde jag mig ganska utsjasad. Gott med ett glas vin framför Mästarnas mästare efter det :-)

Foto: Nina Hampus