Hampus klassiker

För att vara bloggare skriver jag lite om kläder va? Jag har förbryllat skakat på huvudet när min ena dotter har surfat på modesidor eller beställt kläder och asessoarer på postorder.

Men igår var jag nog värre på en kväll än hon varit på ett helt år. Addnature hade 20% rea under 24 timmar och jag gick loss totalt på merinoavdelningen.

Jag är galet förtjust i träningskläder av merinoull. Förmodligen för att jag svettas som om jag kombinerade klimakteriebesvär med lögndetektortest och bastubad när jag tränar. Då är ull skönare än syntet tycker jag.

Jag letar fortfarande efter den perfekta pendlaroutfiten. Kläder som jag kan cykla med till kontoret och faktiskt fortsätta att ha på mig när jag kommer fram. Icebreaker har ett par tröjor som både är snygga och i 100% merinoull (=odörfria trots att man svettats i dem).

Så nu går jag som en äggstin höna och väntar på att avin ska komma med posten. Jag beställde tre olika tjockare tröjor, en kortärmad cykeltröja, en långärmad cykeltröja, armvärmare och ett nytt vätskesystem. Det var ju så billigt. Förutom jubileumsrabatten var flera av varorna nedsatta till 50% av ursprungspriset.

Jag kommer inte att behålla allt utan skickar tillbaka det som inte passar eller faller mig helt i smaken.

Det där sista lät lite som en typisk ursäkt från en shopoholic va?

Tre gånger har jag besökt doktorn för ett skrubbsår på armen. De hittade nämligen stafylokocker i såret vilket startade ett himla pådrag.

– Ojojoj det var tur att du kom hit. Det där ser inte bra ut, sa sköterskan.

– Nej vi vill inte slösa på antibiotika, sa doktorn.

– Vänta några dagar och se som det blir sämre.

Vänta?! Jag har inte tid att vänta! Vad betyder vänta? Att jag ska vila eller leva som vanligt?

Min fru tyckte att jag skulle förklara för dem att leva som vanligt innebär att jag tränar som en idiot. Hmmm. Jag använde inte direkt de orden men sa i alla fall att jag kommer att träna 12-14 timmar i veckan om de inte hindrar mig. Bland annat skidåkning.

– När du åker skidor stakar du med den där armen va?

Ööööööh bajsar björnen i skogen? Sover Dolly Parton på rygg? (Jag sa inte så till doktorn men tänkte det tyst och bittert).

Att läsa om Boonens armbåge gjorde mig inte helt övertygad om att det var okej att träna på med stafylokocker i såret.

I dag på sista återbesöket kom doktorn in och berömde mitt immunförsvar. Det hade lyckats knapra i sig bakterierna utan hjälp av antibiotika.

Slutsats: jag har nog inte hiv, jag hade antingen mer tur eller starkare immunförsvar än Boonen och jag tränar antingen inte tillräckligt hårt eller så sköter jag min träning och återhämtning på ett bra sätt.

Folk som tränar hårt kan ha lätt att bli sjuka. Det misstolkas av vissa som att man har dåligt immunförsvar om man tränar mycket. Snarare stärker träning immunförsvaret.

Det är om man inte sköter återhämtningen som man kan bli känslig för infektioner. Om man är noga med att fylla på med ny energi inom 30 minuter efter avslutat träningspass (då är cellerna öppna och mottagliga för kolhydratpåfyllnad) och kan undvika att utsätta sig för host och snörvel på varuhus eller kollektivtrafik timmarna efter ett hårt pass när kroppen är nedbruten brukar det inte vara några problem att hålla sig frisk. Träning handlar ju om att bryta ned så att man kan bli starkare vid återuppbyggnaden.

Att unna sig återhämtning lönar sig på många sätt.

Igår efter träningen satt jag och raljerade över vilket pådrag det blev på husläkarmottagningen när jag kom in. Min träningskompis tittade på mig med konstig blick och sa sedan:

– Jag ska kanske inte säga det här men ...

Just den där meningen är ju en perfekt teaser för vad som komma skall. Klart man spetsar öronen.

Historien handlade om en bekant som hade haft ont i ryggen en tid och som tog sig till doktorn efter viss tvekan för att ta reda på vad som var fel. Tre veckor senare var han död.

Vi enades om att det är bra att sjukvården ibland tar ett prov för mycket för säkerhets skull.

Idag var det dags för mig att få svar på de prover som togs i fredags. Jag skulle inte ens ha åkt till vårdcentralen om inte försäkringsbolaget krävt det för att jag skulle få ersättning för kläderna som gick sönder när jag körde omkull tidigare i veckan.

Tre personer tittade bekymrat på min arm innan de tog bakterieprov som skickades på odling.

Doktorn som skulle ringa upp är sjuk så jag lyckades lirka ur sjuksköterskan vad som var fel. När vi la på googlade jag såklart på den lilla jäveln som nu bor i min arm. Så här skriver Wikipedia:

[Staphylococcus aureus (S. aureus), gula stafylokocker, är en bakterietyp som finns i den mänskliga normalfloran hos 25—30 % av befolkningen. S. aureus kan orsaka infektion i de flesta vävnader. Den är en mycket vanlig orsak till matförgiftning, variga hud- och sårinfektioner, skelettinfektioner och infektion i hjärtklaffarna, endokardit.^[1] Den kan också ge upphov till lunginflammation och mer sällan till hjärnhinneinflammation och urinvägsinfektion. I vissa fall kan infektionerna bli systemiska och i värsta fall ge upphov till det livshotande tillståndet septisk chock.^[2] En ovanlig, men allvarlig stafylokocksjukdom är toxic shock syndrome som orsakas av ett gift som i vissa fall produceras av bakterien.^[3] ]

Han som avled av värk i ryggen hade fått in streptokocker i blodet via ett skavsår. Dessa hade sedan satt sig på de inre organen som slagits ut varpå mannen dog. Undrar vilka bakterier som är elakast – streptokocker eller stafylokocker?

Hmm hur ska jag göra med träningen ikväll? 4x4 stakintervaller på skidor hade jag planerat ...

Är det sådana här som äter i min arm?

Det var tio grader kallt. Perfekta spår och lättvallat. Jag ville testa de sista 4,5 milen på Vasaloppet medan familjen shoppade i Mora.

Efter fem kilometer gick min högerstav av. Nåväl, Gustav Vasa körde ju nio mil med en stav, då skulle jag väl klara fyra?

Det var jobbigare än jag trodde, och gick framför allt mycket långsammare än jag räknat med. När skymningen kom gav jag upp och ringde min fru. Jag bad att hon skulle hämta mig vid nästa vasaloppskontroll som var Risberg. Eller var det Eldris? Jag lär mig aldrig att skilja på de där två.

Efter en halvtimme skidade jag in i fäboden. Det var mörkt och hade blivit ganska kallt. Fröken Smilla har ju som bekant känsla för snö och jag tycker att jag delar den. Efter många timmar utomhus om vintern har jag lärt mig att med ganska bra noggrannhet uppskatta temperaturen genom att lyssna på hur snön låter, eller hur det känns i näsan när jag drar in luft. Det knarrade under skidorna, och klingade med ganska hög diskant när jag satte i stavarna. -15 grader skulle jag tro.

Men ingen varm bil stod och väntade på mig. Jag tog av mig skidorna och ringde till frugan.

Ingen mottagning på telefonen. Så jag bestämde mig för att gå mot stora vägen.

Efter tio minuter, när jag börjat huttra av att de svettiga kläderna inte längre kunde hålla mig varm, ringde hon och undrade var jag var. Och varför jag åkt åt fel håll. Risberg låg ju närmare Sälen än där de släppte av mig tidigare.

Fan! Jag hade blandat ihop kontrollerna. Nu skulle det säkert ta en timme innan vi fann varandra. Jag frös som en nakenhund. Funderade på att sätta på mig skidorna igen, men bestämde mig för att jogga i mörkret för att hålla värmen.

Till slut var jag så kall och desperat att jag gav henne tio minuter innan jag skulle tvingas bryta mig in i en av stugorna vid vägkanten och försöka göra upp en eld. Hela jag skakade.

Äntligen kom bilen. I panik kastade jag i skidorna, drog upp stolsvärmen på max och beordrade färd mot simhallen så jag kunde värma mig i bastun.

Om jag inte varit så genomfrusen skulle jag kanske ha tänkt till när vi kom fram till badhuset. Men förskräckelsen över att det var stängt fick mig att rusa ut ur bilen och rycka i ytterdörren.

Den gick upp! Snabbt som en vessla hämtade jag väskan med torra kläder och handduk och smet in.

Här gällde det att vara snabb eftersom jag lyckats komma precis vid stängningsdags. Ingen satt i kassan så jag hoppade över grinden och rusade in i närmaste omklädningsrum.

Med stelfrusna fingrar drog jag av mina kläder. Jag skakade fortfarande trots att jag suttit i en varm bil ett tag. När jag stod helt naken hörde jag en kvinnoröst ropa:

– Hoho!?

Shit! Jag hade tagit fel omklädningsrum!

Vad skulle jag göra? Hohoa tillbaka? Nej hon skulle väl få panik. Rafsa ihop kläderna och springa? Så som jag kastat av mig kläderna skulle det ta en evighet att hitta allt och skulle jag springa naken i korridoren hela vägen till herrarnas då?

Jag stod helt stilla tyst och väntade. Inget mer hördes på vad jag tyckte var en evighet.

Sedan tänkte jag att det kanske bara var bakdvakten som tog en runda genom alla omklädningsrum för att kontrollera om någon var kvar. Så jag skyndade mig in i duschen, men hoppade över det efterlängtade bastubadet.

Då släcktes lyset. I ett duschrum utan fönster blir det helt kolsvart. Först tog jag det lugnt. Det var väl bara att hitta lampknappen. Jag trevade mig fram men såg ingen röd knapp lysa i mörkret som de brukar göra på offentliga ställen.

Helvete! De höll på att stänga igen hela badhuset och jag skulle bli inlåst.

Har du försökt klä på dig snabbt när du varit genomvåt någon gång? De förbannade strumporna ville inte över fötterna, kalsongerna korvade sig vid knävecken och jeansen verkade ha hullingar som bet sig fast i benen. Jag lyste med displayen på min telefon när jag försökte hitta alla kläder jag spritt ut. Måtte jag inte bli inlåst!

Min brorsa jobbade på polisstationen den kvällen så kanske skulle jag kunna ringa honom? Lättare att förklara för brorsan vad jag gjorde halvnaken inne på damernas i ett stängt badhus än för en vanlig polis ifall larmet skulle gå.

När jag rafsat ihop det jag kunde hitta där i mörkret och sprang ut i korridoren hörde jag pipljudet från en larmenhet som just slogs på. Vilken spurt jag fick till! I full fart rusade jag fram till badvakten som just avslutade pålarmningen.

Stackarn hoppade till och skrek rakt ut när hon fick syn på mig.

– Var kom du ifrån!!!???

– Damernas, var jag nära att säga men hindrade mig i sista stund.

Plugga gärna ordningen på Vasaloppets kontroller om du vill bli hämtad.