Hampus klassiker

Det var tio grader kallt. Perfekta spår och lättvallat. Jag ville testa de sista 4,5 milen på Vasaloppet medan familjen shoppade i Mora.

Efter fem kilometer gick min högerstav av. Nåväl, Gustav Vasa körde ju nio mil med en stav, då skulle jag väl klara fyra?

Det var jobbigare än jag trodde, och gick framför allt mycket långsammare än jag räknat med. När skymningen kom gav jag upp och ringde min fru. Jag bad att hon skulle hämta mig vid nästa vasaloppskontroll som var Risberg. Eller var det Eldris? Jag lär mig aldrig att skilja på de där två.

Efter en halvtimme skidade jag in i fäboden. Det var mörkt och hade blivit ganska kallt. Fröken Smilla har ju som bekant känsla för snö och jag tycker att jag delar den. Efter många timmar utomhus om vintern har jag lärt mig att med ganska bra noggrannhet uppskatta temperaturen genom att lyssna på hur snön låter, eller hur det känns i näsan när jag drar in luft. Det knarrade under skidorna, och klingade med ganska hög diskant när jag satte i stavarna. -15 grader skulle jag tro.

Men ingen varm bil stod och väntade på mig. Jag tog av mig skidorna och ringde till frugan.

Ingen mottagning på telefonen. Så jag bestämde mig för att gå mot stora vägen.

Efter tio minuter, när jag börjat huttra av att de svettiga kläderna inte längre kunde hålla mig varm, ringde hon och undrade var jag var. Och varför jag åkt åt fel håll. Risberg låg ju närmare Sälen än där de släppte av mig tidigare.

Fan! Jag hade blandat ihop kontrollerna. Nu skulle det säkert ta en timme innan vi fann varandra. Jag frös som en nakenhund. Funderade på att sätta på mig skidorna igen, men bestämde mig för att jogga i mörkret för att hålla värmen.

Till slut var jag så kall och desperat att jag gav henne tio minuter innan jag skulle tvingas bryta mig in i en av stugorna vid vägkanten och försöka göra upp en eld. Hela jag skakade.

Äntligen kom bilen. I panik kastade jag i skidorna, drog upp stolsvärmen på max och beordrade färd mot simhallen så jag kunde värma mig i bastun.

Om jag inte varit så genomfrusen skulle jag kanske ha tänkt till när vi kom fram till badhuset. Men förskräckelsen över att det var stängt fick mig att rusa ut ur bilen och rycka i ytterdörren.

Den gick upp! Snabbt som en vessla hämtade jag väskan med torra kläder och handduk och smet in.

Här gällde det att vara snabb eftersom jag lyckats komma precis vid stängningsdags. Ingen satt i kassan så jag hoppade över grinden och rusade in i närmaste omklädningsrum.

Med stelfrusna fingrar drog jag av mina kläder. Jag skakade fortfarande trots att jag suttit i en varm bil ett tag. När jag stod helt naken hörde jag en kvinnoröst ropa:

– Hoho!?

Shit! Jag hade tagit fel omklädningsrum!

Vad skulle jag göra? Hohoa tillbaka? Nej hon skulle väl få panik. Rafsa ihop kläderna och springa? Så som jag kastat av mig kläderna skulle det ta en evighet att hitta allt och skulle jag springa naken i korridoren hela vägen till herrarnas då?

Jag stod helt stilla tyst och väntade. Inget mer hördes på vad jag tyckte var en evighet.

Sedan tänkte jag att det kanske bara var bakdvakten som tog en runda genom alla omklädningsrum för att kontrollera om någon var kvar. Så jag skyndade mig in i duschen, men hoppade över det efterlängtade bastubadet.

Då släcktes lyset. I ett duschrum utan fönster blir det helt kolsvart. Först tog jag det lugnt. Det var väl bara att hitta lampknappen. Jag trevade mig fram men såg ingen röd knapp lysa i mörkret som de brukar göra på offentliga ställen.

Helvete! De höll på att stänga igen hela badhuset och jag skulle bli inlåst.

Har du försökt klä på dig snabbt när du varit genomvåt någon gång? De förbannade strumporna ville inte över fötterna, kalsongerna korvade sig vid knävecken och jeansen verkade ha hullingar som bet sig fast i benen. Jag lyste med displayen på min telefon när jag försökte hitta alla kläder jag spritt ut. Måtte jag inte bli inlåst!

Min brorsa jobbade på polisstationen den kvällen så kanske skulle jag kunna ringa honom? Lättare att förklara för brorsan vad jag gjorde halvnaken inne på damernas i ett stängt badhus än för en vanlig polis ifall larmet skulle gå.

När jag rafsat ihop det jag kunde hitta där i mörkret och sprang ut i korridoren hörde jag pipljudet från en larmenhet som just slogs på. Vilken spurt jag fick till! I full fart rusade jag fram till badvakten som just avslutade pålarmningen.

Stackarn hoppade till och skrek rakt ut när hon fick syn på mig.

– Var kom du ifrån!!!???

– Damernas, var jag nära att säga men hindrade mig i sista stund.

Plugga gärna ordningen på Vasaloppets kontroller om du vill bli hämtad.