Hampus klassiker

Det kostar pengar att göra klassikern. Inte bara deltagaravgifter och resor, utan framför allt prylar kan gräva rejäla hål i kassan.

Allt kan ju göras till prylsporter, och jag anar att vi män har lättast att falla i prylträsket. Därför blir man extra glad när man hittat rätt. En sak som verkligen fungerar och håller år efter år rekommenderar jag gärna till nära och kära.

Men precis som “Plus-Sverker” som kastar saker som inte håller måttet i papperskorgen är jag inte sen att både påpeka för leverantörer och alla andra som vill lyssna att produkterna inte fungerade som jag förväntade mig.

Härlig service
I vintras började mina växlar krångla på min mountainbike. Cykelaffären hävdade att det är något man får räkna med när det är kallt. Då fryser oljan i “bodyn” i baknavet.
Jag ringde till Scott, eller rättare sagt deras generalagent och ifrågasatte resonemanget, och de ringde i sin tur till affären och berättade att en ny “body” skickats som de kunde montera in. Dagen efter var cykeln fixad och fungerar nu utmärkt.

I vintras köpte jag en pannlampa som man även kan montera på cykelstyret från Silva. Redan när monterade styrfästet sprack det. Ett mail till Silva var det enda som behövdes. Morgonen efter fick jag svar att ett nytt fäste var på väg i posten.

Samma sak med pendlarmuggen från Primus. Efter en månads användning började den läcka. I min väska dessutom så kläderna blev fulla med kaffe. Jag mailade deras kundtjänst som genast skickade ny med posten.

Jag gillar när de svarar snabbt, och åtgärdar problemet utan krångel. Inget tjafs med kvitton, eller att jag ska skicka tillbaka de trasiga delarna.

Jag testade samma sak med Assos. Det Schweiziska företaget som gör snygga men superdyra cykelkläder. Jag köpte ett par cykelbyxor för cirka 2000 kr i somras. Efter att ha använt dem bara tio gånger ser de mer slitna ut än mina riktigt gamla byxor som jag pendlat varje dag med i över fyra år i ur och skur och som jag använder när jag cyklar mountainbike när det är riktigt geggigt. De byxorna kommer från Cuore, även de från Schweiz.
Ett besviket mail skickades till företaget och jag fick svar ett par dagar senare. Självklart skulle de åtgärda problemet, men de ville se byxorna och kvittot. Inte lika kul att behöva skicka saker till Schweiz. Så jag ska testa affären där jag köpte dem.

I övrigt är jag lite besviken på Assoskläderna faktiskt. Regnjackan håller mig inte torr, och knävärmarna glider ned hela tiden vilket inte motsvarande modell från Craft gör.
Nästa gång jag köper cykelbyxor ska jag faktiskt välja Craft. Lättare att ha en dialog med svenska leverantörer.

Kiwifrukt innehåller otroligt mycket c-vitamin. Avokado är fett och energirikt och innehåller många nyttiga mineraler. Sägs vara bra för potensen och fertiliteten också.

Skölj kiwifrukterna, skär bort “snopparna” i ändarna och lägg dem i en blender ? med det håriga skalet kvar. Det är i skalet de flesta nyttigheterna finns.
Gröp ur fruktköttet ur avokadon och lägg i blendern tillsammans med lite fil eller yoghurt. Pressa i saften av en lime och släpp i 10 isbitar.

Resultatet blir en frisk och fräsch smoothie som ger en energi- och vitaminboost samtidigt som kylan i den lindrar en sårig hals.

Fredrikshofs KM i tempo ska strax börja. Jag har förundrat tittat på när Mic och Erik värmt upp på trainer så att svetten dröp. Foto: Martin Söderlund

Det var min tävlingspremiär på landsväg och Fredrikshof började med tempoloppet. Ganska skönt på sätt och vis att få vara för sig själv och inte hetsa runt med andra adrenalinstinna i premiären.

Stämningen i kön till starten var skönt avslappnad. De spejsade experterna med åtsittande tempodräkt, struthjälm och hjul som såg ut som lp-skivor berättade glatt om sina cyklar och tipsade om hur man skulle göra. Jag kände mig som byfånen från landet med min linjecykel, mountainbikeskor, ringklocka på styret och reparationskitet i ryggfickan.

Jag körde som byfånen från landet också kändes det som. En av de bästa i startfältet startade en minut efter mig. Jag räknade med att han skulle vara ikapp mig efter en och en halv minut, men tänkte att jag tar i så länge det går. Lyckades hålla undan i 10 km men då var jag ganska kraftlös när han kom svishande med sitt täckta bakhjul som gjorde att cykeln lät som om den hade en motor. Jag försökte hänga på för att få dra lite nytta av hans fart men det var lönlöst. Det var proffset som körde om amatören och det syntes tydligt.

Som tur var siktade jag en annan motståndare några hundra meter längre fram som jag kunde ha som målsättning att komma ikapp. Om jag blev omkörd ville jag kompensera genom att själv köra om någon. Ropade några uppmuntrande ord till Richard när jag körde om honom strax innan vändpunkten.

En titt på klockan och jag konstaterade att om jag höll samma hastighet tillbaka skulle jag komma in på cirka 47 minuter. Helt ok. Då tog krafterna slut. Benen bara dog. Det rosslade lite i halsen hela tiden när jag andades, men pulsen var inte oroväckande hög så jag tänkte att det nog inte var någon fara. Men kraften bara försvann ur benen. Jag piskade på mig själv men hastigheten sjönk konstant. Inte ens där det var platt gick det att hålla en rimlig fart.
Irriterande!!!!!!
Jag körde fortare de fem milen jag brukade köra i somras på en riktigt kuperad vägsträcka än jag gjorde nu. Då plågade jag mig så att jag fick ett blåmärke på benet, men nu fanns inte muskelkraften alls.

“Kan jag inte få punka eller något så jag kan sluta?” var en av de negativa tankarna som for genom huvudet. Jag har inte känt mig så kraftlös på mycket länge. Pulsen gick inte att få upp i normala nivåer och det kändes som om jag inte kunde syresätta mig ordentligt. Rosslandet i halsen tilltog men jag gav mig fan på att trycka på så mycket det gick. När jag närmade mig slutet skulle jag plåga skiten ur mig för att få upp medelhastigheten lite tänkte jag. Plötsligt passerade jag markeringen för sista kilometern. I stället för att bli glad att lidandet var över blev jag förbannad. Arg över att jag ju inte skulle få tid att trycka skiten ur mig som jag hade tänkt. Å andra sidan skulle det trycket inte ha blivit längre än en kilometer i alla fall med tanke på hur det kändes idag.

Positiv känsla igen
Efter målgången var det fika och snack om loppet. Alla verkade nöjda med sina prestationer. Mic erbjöd mig skjuts hem, och jag hade gärna åkt med i hans bil, men jag ville få bort den otrevliga känslan ur kroppen. Jag behövde få in lite glädje av cykling igen så jag valde att hänga på Lidingögänget på en lugn cykeltur de fyra milen tillbaka.
Det gjorde att det kändes mycket bättre! Att cykla och snacka med trevliga kompisar en fin höstdag är något av det bästa som finns! Ilskan och frustrationen rann av mig och jag kom hem med en positiv känsla i kroppen igen.
Då hade vi ändå cyklat lite fel så det blev sammanlagt 120 km idag varav 30 km i tävlingsfart (nåja inte tävlingsfart, men försök till det i alla fall).

I morgon är det linjelopp men jag står över. Behöver ta reda på vad det är som ligger och lurar i kroppen innan jag pressar mig igen.

Här är en vacker film som visar sporten.

Colorado Front Range Cyclocross Madness from Sergio Ballivian on Vimeo.

Här är en film om italienska cykel- och tillbehörstillverkare:

The Pillars of Italian Cycling from MovePress, LLC on Vimeo.

http://vimeo.com/user2351027