Hampus klassiker

Tänk er tusentals skrikande tjejer som trängs och knuffas för att få en skymt av Beatles när de kliver ur planet på Arlanda. Eller, för er som inte var med då: kaoset som uppstår när Justin Bieber äntligen bestämmer sig för att gästa Sverige. Hysteri. Panik. Trängsel.

Så var det på webben i dag. Om du märkte att hela internet gick långsamt vid lunchtid så var det när 1000 Fredrikshofare panikklickade på allt som gick att klicka på för att komma åt de åtråvärda platserna på Vätternrundan 2013.

Min egen grupp – som ska cykla runt Vättern på mellan 7h 15 min och 7h 30 min blev full på en halvtimme. Tänk att så många vill cykla så fort!

Jag trodde faktiskt att suget efter Vätternrundan hade lagt sig lite nu. Årets tur var ju inte den varmaste och skönaste för många även om vi som startade på förmiddagen hade tur med vädret. Men Sveriges största cykeltävling har tydligen kvar sin dragningskraft. Och Sveriges största cykelklubb lockar allt fler vätterncyklister.

I morgon är det dags igen. Cykelvasan öppnar sin anmälan för nästa års lopp klockan 9. Förra året tog alla platser slut på mindre än två dygn. Vi snackar om nästan 20 000 cyklister till båda tävlingarna.

Jag tror jag skulle gilla att tävla i cyclocross. Tävlingarna är korta – drygt en timme – och de kan liknas vid en kombination av landsvägskörning, grand prix och mountainbike.

I Stockholm finns en serie kallad Kompiscrossen. Där kanske man vågar visa sig trots att man är nybörjare.

Jag måste bara bli bättre på att ta mig över vissa hinder och att komma av och på cykeln fortare. Annars kan det gå som för Joey i filmen nedan.

Kolhydratladdning med latte och macka på Bianchicafét för cyklisterna som ska cykla runt Vättern under 7h och 15 min nästa sommar.

​Idag hade vi kickoff för nästa sommars stora utmaning. Vi kommer att tassa i gränsen mellan elit och motionär.

För två år sedan var drömgränsen runt Vättern sju timmar. Då tävlade Masgruppen från Dalarna mot Fredrikshof från Stockholm om att bli första gäng att spränga gränsen. De snabbaste i båda grupperna rullade i mål strax efter sju timmars cyklande.

Jag minns att jag tyckte det var galet fort när jag 2010 stod vid mållinjen och spänt väntade på de båda lagen. Jag hade kommit i mål på strax över tio timmar efter en ganska jobbig runda.

Men gränsen mellan vad som är galet och normalt flyttas ju som bekant. När jag körde min första Vätternrunda på drygt 14 timmar tyckte jag det var en bedrift att ta sig runt den mäktigt stora sjön på cykel. Nu ska jag leda en grupp som har 7:15-7:30 som mål.

7:15. Smaka på det. Med lite marginal och ett kort depåstopp innebär det en genomsnittsfart på 41,65 km/h. I 30 mil. Samma snitthastighet har vi haft med bilen en gång mellan Stockholm och Dalarna. 30 mil. Trafikstockning på E4:an gjorde att vi inte lyckades få upp medelhastigheten trots att vi körde 90 km/h resten av vägen. Det var en jobbig resa.

Philip ser sammanbitet på när jag visar hur snabbt vi behöver cykla. Simon kollar på klockan för att räkna vilken kadens jag har på handen.

Fredrikshof möter Masgruppen igen 2013. Fast den här gången på ett annat sätt. Vi har ett gäng masar i vårt lag och vi kommer att starta ungefär samtidigt som det nya masgänget som gör en omstart efter att det ursprungliga blivit portat från Vätternrundan.

Våra två lag har liknande mål så det kommer att bli en rolig och prestigefull kamp.

Fotograf: Min ledarkollega Mic Hussey