Hampus klassiker

Graciöst, värdigt och med en nästan ofattbar hållning och kroppskontroll är ord som brukar nämnas om mig när jag tränar. De andra på gymet brukar stanna upp och följa mig med lystna blickar när jag kör igång.

Tänk dig Svansjön, fast med mycket mer muskler. Varje muskelcell i fullständig harmoni, perfekt koordinerad så att den jobbar tillsammans med de andra abnormt vältränade cellerna och nervtrådarna för att utföra rörelsen i perfektion.

Hinderbana med schwung
På Lidingö har man nyligen färdigställt en hinderbana som liknar de där som fanns på regementen förr i tiden. Jag har för mig att jag var rätt så duktig på att ta mig fram på sådana i min ungdom, och tog med min son för en liten demonstration.

Innan du tittar på filmen här nedanför vill jag höja ett varningens finger. Den kan ge upphov till mindervärdeskomplex men samtidigt ett våldsamt habegär. Kanske även lite småsnuskiga fantasier. "Tänk vad den där akrobaten kan hitta på om man släpper lite på tyglarna!"

Ja du ser själv. Ögonen tåras.

Innan våren ska jag dock klara det förbannade hindret. Utan att behöva klamra mig fast med benen runt brädan och hänga som en sengångare. Jag tänker mig att jag gör en pullup till midjan och sedan graciöst svingar mig över med benen. Typ sådana här pullups:

För att stärka bål, axlar och – eh, ja vad mer är det för muskel inblandad i den här övningen? – körde jag och min träningspartner denna roliga rörelse. Från liggande till "tå-touch" 60 gånger, och jag blev helt knäckt. Orkade mot slutet bara fem resningar i taget.

Träningskompisen tittade förvånat på mig efteråt och kom med en kommentar som nog gör mindre skada för självförtroendet i gymet än efter en annan parövning:
– Jag vill inte vara elak, men för mig kändes det ingenting.
 

Gud vad jag längtar tillbaka efter att ha sett filmen om BMC-laget som jag körde tillsammans med i Flandern runt.

Då jag tillsammans med en klient var ute och cyklade lade sig en bil bakom och tutade. Tjejen jag cyklade med hade hyrt mig för att jag skulle lära henne att bli tryggare på cykeln och på vägen. 

Det var en liten väg med knappt någon trafik. Bilen körde sedan om, men just som den passerade mig prejade bilisten mig av vägen. Med berått mod använde hon sin stora tunga bil för att ge mig en läxa. Hon missade mig med endast någon centimeter då jag snabbt vejade snabbt av vägbanan.

En kort skymt av kvinnan bakom ratten fick jag. Hon verkade vara en mamma för det satt även ett barn i bilen. 

Jag skrek rakt ut och försökte trampa ikapp bilen men hon tryckte hårt på gasen och drog iväg. Dock hann jag se hennes bilnummer.

Min klient var förskräckt efter händelsen. 

– Hade hon siktat på mig så hade jag blivit påkörd, sa hon då vi stannade och lugnade ned oss efter det som hänt.

Senare på dagen såg jag en polisbil parkerad utanför ett matställe. Jag försökte göra en anmälan men polisen var inte intresserad av att ta emot den utan hänvisade till sin hemsida. Där kan man bara anmäla stölder och några få andra brott.

Så jag kollade vem som ägde bilen och ringde själv upp kvinnan för att få ett samtal.

Tyvärr lade hon på luren innan jag hann klart. Jag ville också ställa frågorna som:

Vilken förebild tycker du att du är för ditt barn som satt med i bilen?

Skulle du vilja att någon gjorde som du mot ditt barns pappa eller mamma?

Tur för dig att du siktade mot mig som är en van cyklist. Hade du gjort det mot den andra cyklisten så kanske du var vållande till annans död. Hur skulle det kännas?

Som du hör på samtalet nedan tycker hon inte att hon gjort fel utan påpekar bara att det var vi som var i vägen. De som känner mig hör också att jag är ovanligt vänlig och snäll för att vara jag i en sådan här situation, men jag ville föregå med gott exempel, och jag hade som mål att försöka få fram ett erkännande och kunna använda inspelningen i rätten som bevis.