Hampus klassiker

För att vara bloggare skriver jag lite om kläder va? Jag har förbryllat skakat på huvudet när min ena dotter har surfat på modesidor eller beställt kläder och asessoarer på postorder.

Men igår var jag nog värre på en kväll än hon varit på ett helt år. Addnature hade 20% rea under 24 timmar och jag gick loss totalt på merinoavdelningen.

Jag är galet förtjust i träningskläder av merinoull. Förmodligen för att jag svettas som om jag kombinerade klimakteriebesvär med lögndetektortest och bastubad när jag tränar. Då är ull skönare än syntet tycker jag.

Jag letar fortfarande efter den perfekta pendlaroutfiten. Kläder som jag kan cykla med till kontoret och faktiskt fortsätta att ha på mig när jag kommer fram. Icebreaker har ett par tröjor som både är snygga och i 100% merinoull (=odörfria trots att man svettats i dem).

Så nu går jag som en äggstin höna och väntar på att avin ska komma med posten. Jag beställde tre olika tjockare tröjor, en kortärmad cykeltröja, en långärmad cykeltröja, armvärmare och ett nytt vätskesystem. Det var ju så billigt. Förutom jubileumsrabatten var flera av varorna nedsatta till 50% av ursprungspriset.

Jag kommer inte att behålla allt utan skickar tillbaka det som inte passar eller faller mig helt i smaken.

Det där sista lät lite som en typisk ursäkt från en shopoholic va?

Tidigare har jag dragit mig från att verkligen anstränga mig när det är riktigt kallt ute. Vill inte dra på mig luftrörsbesvär. Många i längdåkningslandslaget är tydligen drabbade av ansträngninsastma på grund av att de tränat och tävlat intensivt i kyla.

Nu är visserligen inte -14 extremt kallt. Men tillräckligt kallt för att det ska kännas onödigt att hyperventilera i en timme.

Tack vare min andningsmask från Airtrim kan jag konditionsträna när det är många minusgrader. Visserligen får man tömma den på snor, slem och fradga efteråt men det är det värt!

Med svarta kläder och min mask för ansiktet påminde jag nog om Darth Vader när flåsade fram i skidspåret sent igår kväll.

Under passet ringde min nye skidcoach Erik Wickström som hade läst min träningsdagbok och undrade vad jag sysslar med. Mer om det i ett senare blogginlägg.

En av årets bästa cykelhelger brukar vara Hofvets Ålandsresa. Många ledare hänger på och man kan koncentrera sig på att bara njuta, cykla och vara sig själv för en stund då man inte har ansvar för någon grupp.

Årets resa bjöd på riktigt dåligt väder. Det har i och för sig hela 2012 gjort om jag tänker efter.

Vilma har skrivit en bra redogörelse för vad som hände under själva resan. Eftersom den handlar en del om mig kan du lika gärna läsa den så redogör jag i stället för mitt jacktest.

Cirka tio grader varmt, mycket regn och blåst. Det låter inte som myscykling kanske. Men klär man sig ordentligt kan man ha roligt i alla fall. Jag tog tillfället i akt och testade två jackor från Gore:

Path Neon Jacket och Phantom SO Jacket. Den röda Phantomjackan hade jag på mig på Vätternrundan som också bjöd på kyla och regn. Vi som startade på förmiddagen hade det dock inte lika jävligt som många av de andra cyklisterna. Tydligen har förhållandena aldrig varit så usla på Vätternrundan. Rekordmånga bröt loppet.

Jag trodde att jag skulle svettas under den varma jackan då solen tittade fram vid starten, men eftersom det går att ta av ärmarna och göra den till en väst funkade det utmärkt. Bara ärmar och uppknäppt dragkedja gjorde det till en behaglig tur trots att intensiteten var hög.

Phantomjackan är gjord i Gores mjuka windstoppermaterial och fungerar lite som en våtdräkt. Jackan blir våt, men då den är helt vindtät och förhållandevis tjock fungerar den som en skyddande barriär mot det kalla regnet och "vägsprutet". Våt brukar man ju bli hur som helst, antingen av svett eller av regn. Det viktigaste är att hålla sig lagom varm.

För sommarskurar vid 15-20 graders temperatur är nog jackan i varmaste laget. Men med avtagna ärmar funkar den perfekt under de förhållandena. När det blir höst och kyligare kommer den mer till rätt. Den värmer skönt trots att den känns som en våt wettexdisktrasa.

Jag fick också låna Gores Neon Jacket av en kompis. Den har ett goretexmembran och jag var orolig att den skulle bli för tät. På väg till samlingsplatsen blev jag obekvämt varm och började överväga att packa in jackan i följebilen. Men när regnet kort därefter öste ned var den perfekt. Jag hade bara ett tunnt linne under men höll hela tiden behaglig temperatur trots att det stundtals regnade ganska hårt och jag konstant duschades av hjulet framför mig. Vid fikat konstaterade jag att det membrandet var rejält vått på insidan av jackan men jag hade inte besvärats av det.

Tidigare har jag testat Assos climaJet som nu ersatts av sJ.climaSchutz. En ganska dålig jacka som på sin höjd fungerar som ett genomvått vindskydd. Efter några minuter är man genomblöt och det känns som att ha en genomskinlig platspåse klistrad mot kroppen. Som kostar över 1000 kr.

Då är Crafts Active Bike Convert Jacket bättre. Jag köpte den på rea för 400 kr. Dock håller man sig inte lika varm och torr som med Gorejackorna men fördelen är att den har riktigt bra ventilation och snabbt kan konverteras till en vindväst för varma dagar. Den kan också rullas ihop och förvaras i ryggfickan på cykeltröjan. Därför är den alltid med som "nödjacka" även fina dagar ifall jag överraskas av en skur.

Regnar det redan när jag börjar cykla blir det Gores Phantom som tas på.

Sammanfattning:

Gore Path Neon:
ca 2000 kr
Goretexjacka som håller dig torr men framför allt varm och vindskyddad när det regnar mycket.

Gore Phantom SO:
ca 1500 kr
Windstopperjacka som du blir våt i men den håller dig varm även när det blåser och regnar mycket. Kan konverteras till kortärmad jacka/väst

Assos clima:
ca 1000 kr
Bra idé med genomskinlig jacka som visar klubbkläderna under. Dålig funktion.

Craft Active Bike Convert:
ca 850 kr
Lätt och smidig jacka som klarar regnskurar och håller dig förhållandevis varm i ihållande regn. Kan konverteras till vindväst.
 

För mig har Bianchi alltid varit de italienska sportbilarnas cykelmotsvarighet. När jag var liten och mina kompisar drömde om röda Ferraris hade jag i stället en celestefärgad Bianchi i tankarna. Celeste är Bianchis egna nyans av turkos.

Glädjen var stor när jag första gången rullade iväg på min splitternya Bianchi Infinito. Den uppfyllde alla mina drömmar. Snygg, lätt, snabb, rapp, och "eldig". Att byta från min Scott till Bianchin var som att gå från Volvo till Ferrari. Min fru blev till och med lite svartsjuk tror jag.

Inför vinterträningen skaffade jag också en cyclocross och valet föll på Bianchis Zurigo. Då började problemen. Efter några mil lossnade växelhandtaget. Ett nytt SRAM-handtag skickades visserligen snabbt från Danmark, men jag började fundera över kvaliteten. Efter någon månad var det dags igen. Bromsen lossnade från framgaffeln. Bianchi café and cycles konstaterade att det bara var att byta gaffel. Ytterligare en sak som skulle gå på garantin. Det var i mitten av mars. Cykeln står fortfarande kvar på verkstaden i väntan på delar. 4,5 månader. Fyra och en halv månad! Nästan en cykelsäsong (för de som inte cyklar året runt)!

Förklaringen är tydligen att Bianchi i Italien inte ser Sverige som en prioriterad marknad – trots att Bianchi ägs av svenska Cycle Europe. Som tröst fick jag höra att en mycket dyrare cykel väntat på delar längre än min. Stor tröst.

Så upptäckte jag en spricka i ramen på min Infinito. Jag meddelade Monark Excercise i Vansbro som sålt cykeln och erbjöd mig att ta dit cykeln för inspektion. Inget svar. Sprickan har växt och ytterligare en har dykt upp. Tydligen har Bianchi flera års ramgaranti. Jag har hört att årsmodell 2011 hade en del fabrikationsfel. Men med tanke på hur otroligt långsamma de är befarar jag att bli utan cykel länge. För länge.

Jag älskar att cykla och gör det nästan varje dag. Jag är en stor cykelentusiast, ambassadör för cykling och cykelpendling och har hjälpt Bianchi inför Vätternrundan 2011. 

Men kärleken har svalnat. När folk frågar om jag är nöjd med min cykel (Jag får ofta sådana frågor både inom cykelkretsar och bland "vanligt folk". Cykeln väcker en del uppmärksamhet) kan jag inte längre svara entusiastiskt. Kvaliteten och servicen gör det svårt att rekommendera en Bianchi. Det är inga billiga cyklar. Cirka 30 000 kronor för en cykel som endast höll i ett år. Man bör kunna förvänta sig mer.

Nu har jag börjat snegla på en Spezialized S-Works + McLaren Venge. Alla Spezialicedägare jag pratat med är lyriska över sina cyklar. Det betyder mycket i valet av cykel för mig. Tänk på det Bianchi!

”Rule #51 // Livestrong wristbands are cockrings for your arms.
While we hate cancer, isn?t it better to just donate some money and not have to advertise the fact for the next five years? You may as well get ?tryhard wanker? tattooed on your forehead. Or you may well be a bogan.”

Velominati skräder inte på orden, och mitt nyinskaffade Road ID påminner väl lite om Livestrongarmbanden som var populära för några år sedan. Jag valde dock svart. Och ådrorna på bilden är från min hand. Inget annat.

Nu är jag i alla fall lite mer förberedd för en eventuell medvetslöshet på grund av krasch eller utmattning. Förhoppningsvis kommer det aldrig att inträffa, men tyvärr händer ju olyckor.
Just nu ligger en Fredrikshofkollega på intensiven efter en trafikolycka. En kille i min Sub 8 grupp sprang sig till medvetslöshet på Lidingöloppet och kunde inte komma ihåg ett enda mobilnummer när han kvicknade till i ambulansen. Så ett armband med lite uppgifter är ju inte så dumt.

Jag fick några rabattkoder när jag beställde mitt från roadid.com. Hör av dig om du vill ha.