cover-liten

Hampus klassiker


Fredag, Mars 13, 2015

Singelklinga inte bara ett buzz-word

Sakta men säkert görs cykeln i ordning inför säsongens tävlingar. Senaste projektet är att konvertera till singelklinga. Läs här om hur och varför.

Ju nyare mtb desto färre klingor fram är trenden. Min första hade tre men jag använde mest mittenklingan, de senare hade två men det var mest största klingan som nöttes, utom när det blev riktigt tekniskt då lillklingan fick jobba.

På cykelvasan förra året växlade jag fast kedjan då framväxeln begravts av gegga. Det fick till följd att jag tvingades sparka mig de sista tre kilometerna till mål då kedjan hade gått av helt. Att slippa joxandet med krånglande framväxel så fort underlaget blir lerigt har länge lockat mig.

Cykelvasan

Nya cykeln – en Scott Spark 910 väger dessutom lite för mycket tycker jag. En klinga, växelreglage, vajer och framväxel mindre gör den ju lite lättare.

Vad skulle jag välja för system? SRAMs 11-delade XX1 eller Shimanos nya 11-delade XTR?

Det mesta talade för SRAM. Lite mer beprövat då det funnits på markanden ett tag, och 10-42 tänder på kassetten till skillnad mot Shimanos 11-40.

Allt utom priset.  En helt ny SRAM-drivlina kostar betydligt mer än Shimanos XTR. När jag så kunde förbeställa Shimanoprylarna till 20% rabatt i höstas slog jag till. Fördelen med Shimano är ju också att jag inte behöver byta body på mina två bakhjul. En ny DTSwissbody kostar nästan 1000 kr och  Shimanos 11-delade kassett passar på en vanlig 10-delad body.

shimano xtr
En massa prylar som skulle skruvas på plats.

Bytet gick smärtfritt. På mitt XT-vevparti var jag tvungen att ta av vevpartiet för att kunna få loss klingorna. Den nya ensamma RaceFace kommer jag att kunna byta utan att lossa vevarna.
Jag behåller XT-vevpartiet. Dels för att XTR-vevarna inte  leveras förrän i april, men också för att jag inte tror jag behöver byta.
Visst kedjelinjen blir inte helt perfekt när kedjan ligger på gamla vevpartiets yttersta läge hela tiden, men det spelar mindre roll tycker jag.

Raceface
RaceFace narrow-wide-klinga är gjord för att hålla kvar kedjan så att man slipper kedjeförare.

Ny 11-delad shifter var det som ställde till mest problem.  Den verkar gjord för att sitta på en egen klämma eller på ett XTR-bromshandtag. Det gick att få på den på mitt XT-handtag, men möjligheten att få den att sitta exakt som jag ville var begränsad.

Shiftern levererades med vajer och höljen. Inga problem att dra den intern i min ram.

Den nya XTR-bakväxeln skiljer sig en del från den gamla XT-modellen trots att båda har Shadow + för att öka kedjesträckningen och hindra både slag på kedjan vid ”skumpig” körning men också hjälpa till att förhindra att kedjan hoppar av framklingan.
Nya XTR-modellen är gjord så att den låter kedjan omsluta en större del av kassetten för att låta fler tänder ha kontakt med kedjan.
Monteringen av bakväxel och kassett gick smärtfritt. Shimano hade tagit det säkra före det osäkra och låtit bakväxeln bara nå drev 2-10. Men det var inga problem att justera detta med L- och H-skruvarna så att kedjan kunde klättra längs hela kassetten.

Shimano XTR bak
Bakväxel och kassett på plats. Nu fattas bara kedja och vajer.

skrot
En del av skrotet jag blir av med på cykeln.

raceface
Guldfärgad snabblänk för att jag enklare ska kunna hitta den. Tanken är att jag ska ha två kedjor att alternera mellan för att minska slitaget på klinga och kassett. Märkena på kedjestaget visar att kedjan växlats fast ett par gånger. Ett minne blott.

xtr shadow +
Nya Shimano XTR för kedjan längre fram så att en större del omsluter kassetten. När man ställer shadow-switchen i läge on spänner den kejdan ordentligt för att undvika slag och tapp.
 

Ett renare utseende fram, och en något större klump bak blev resultatet. Men hur påverkar bytet cykelupplevelsen?
Klarar jag att ta mig fram med 34-tänder fram och 11-40 bak?

Redan på väg till träningen inser jag att om jag inte ska bli avhängd på grusvägarna i Långloppscupen behöver jag ha störra framklinga. Kadensen blir väl hög redan vid 35 km/h. Vid 40 km/h går nog gränsen för att börja trampa ur.

Men i terrängen på Lidingö som bjuder på en hel del branta backar och tekniska stigar funkar det perfekt. Jag vet inte om det är inbillning men jag tycker att cykeln är mycket lättare framtill och den reser sig villigare över stenar och stockar. Över huvud taget känns cykeln lättare och smidigare med nya drivlinan.
Växlingen går galant, och de små skillnaderna i de elva växlarna gör att det är enkelt att hela tiden känna att jag har exakt rätt växel i för den terräng jag kör. Att slippa fundera på om jag har ytterligare någon växel bak att lägga i innan jag ska byta fram är en befrielse. Ett reglage mindre på styret är också välkommet.  Nu växlar jag med höger hand och justerar dämparna med vänster. Lagom mycket för en trött hjärna att hålla reda på.
I kväll ska jag byta sadelstolpe. Sedan är det dags för vägning av Scarlet som jag döpt cykeln till. Man ska ju inte tala om en kvinnas vikt, men jag tar mig sakta ned från de ursprungliga 11.6 kg.

FörfattarePeter Hampus i • BilderCyklingPrylar
(1) Kommentarer | Permalink

Tisdag, Januari 13, 2015

Peters vintercykelskola

Hal cykelväg

Visst kan man cykla när det är halt och kallt. Här är mina bästa tips för hur du undviker olyckor och håller dig varm.

1. Dubbdäck
De rullar inte lika lätt, men det är klart värt att köra dubbat på vintern. Innan man testat kan man inte föreställa sig hur bra grepp man får på is. Ett lågt däcktryck är också bra för greppet.
Att känna sig trygg gör också att man slappnar av mer.

2. Slappna av
Framför allt överkroppen ska vara så avslappnad som möjligt när det är halt. Raka stela armar är inte bra när man ska parera en sladd eller när greppet släpper. Om du är trött i händer eller axlar när du kommer hem har du spänt dig för mycket.

3. Häng inte på styret
Försök att inte ha så mycket av din tyngd över framhjulet. Om det släpper så faller du lätt som en fura med ett ganska kraftigt brak.
Att i stället sitta djupt i sadeln och få ned tyngden över vevpartiet och pedalerna gör cykeln stabilare. Man kan till och med överdriva och lyfta framhjulet lite över knöckliga ojämnheter så att det liksom svävar över dem.
Om du har bockstyre så underlättar det att hålla längst ned i greppet. Då får du en lägre tyngdpunkt. Det känns kanske ovant och ologiskt att hålla så i början men efter lite övning kommer du att känna att cykeln "lyder dig" lättare.

4. Håll farten
De som cyklar mtb vet att det ofta är lättare att forcera hinder med lite fart. Samma sak gäller även när det är halt. Lite högre fart på cykeln ger den en starkare kraft i "rätt" riktning och kraften som vill dra den i sidled har inte samma inverkan. Ojämnheter i isen eller lutning av vägbanan påverkar inte lika mycket om man håller en jämn och lite högre fart än vad som kanske känns logiskt. Inbromsningar och accelerationer ska undvikas så mycket som möjligt.
Och tänk på att det inte är den höga farten som dödar. Det är när den plötsligt tar slut väldigt hastigt och olustigt som det gör ont.

5. Följ spåret
Låt cykeln följa de frusna spår eller ojämnheter som finns i vägbanan som den själv vill. Om du tvingar den till en "onaturlig" väg diagonalt över frusna spår är det lätt att det slinter. Det är inte farligt om cykeln liksom far lite hit och dit av sig själv.
Tveka inte, utan ta ut din färdriktning och håll den. Det är när man plötsligt blir rädd, bromsar in eller spänner sig som det lätt blir knas.

6. Ramla smart
"Jag gör aldrig illa mig när jag är full och ramlar". Den har man ju hört förr och beror nog på att man inte hinner ta emot sig när man är berusad.
Försök inte ta emot dig utan håll i styret tills du ligger på marken. Att ta smällen med axeln är bättre än att ta den med handen eller armbågen. Ett nyckelben läker snabbare och kräver mindre rehab än en krossad armbåge eller bruten handled. (Jag är nu uppe i fem st nyckelbensbrott).
När du känner att det här kommer att sluta med en vurpa så har du faktiskt fortfarande ganska många möjligheter att göra det bästa av situationen. Man kan in i det sista påverka exempelvis åt vilket håll man ska falla.
Det är ju skönare att landa i en snödriva än att plantera skallen i fronten på en bil.

7. Skydd
Hjälm är ju numera en självklarhet för de flesta. Men man ser många som har en stor mössa under hjälmen, som i sin tur sitter lite på sniskan. Då gör den inte så stor nytta vid ett fall.
Armbågs-, knä- och höftskydd gör det mindre oskönt att ramla. Det finns smidiga mjuka skydd som blir hårda när de aktiveras av en hård smäll.

8. Frys i början
Om man är lite kall de första minuterna på turen så brukar man vara lagom klädd när kroppen börjat arbeta. Personligen blir jag väldigt trött om jag är för varm.

9. Rejält klädd på händer och fötter
Ett par vintercykelskor och "hummervantar" gör att man dels slipper de förhatliga skoskydden som tar en evighet att få på sig, och sedan går sönder direkt, men också att man håller sig varm om händer och fötter trots en längre tur. Hummervantarna gör det möjligt att växla samtidigt som man nästan får samma värmande effekt som i tumvantar.

10. Tvätta ofta
Spola bort smuts och salt från cykeln så ofta du kan och smörj väl. Vinterväglag sliter otroligt mycket på de rörliga delarna. Kan cykeln stå varmt är det att föredra då man annars lätt råkar ut för fastfrusna växlar efter tvätt.
Men räkna med att byta kedjan och alla drev efter en vintersäsong.

Vilka är dina bästa tips? Berätta i kommentarsfältet nedan!

FörfattarePeter Hampus i • CyklingPrylarTräning
(6) Kommentarer | Permalink

Onsdag, Augusti 13, 2014

Aldrig mer Reynoldshjul

Jag har inte kunnat använda mina högprofilhjul på hela sommaren. Så nästa gång jag ska köpa hjul till min cykel blir det inte Reyndolds i alla fall.

Jag gillade verkligen känslan i min Bianchi Infinito. Mjuk och följsam, men ändå kvick och pigg.
Men det var inte förrän jag satte på originalhjulen igen – Fulcrum raring 5 – som jag insåg att det var kolfiberhjulen som stod för 80% av känslan i cykeln.

Med Fulcrumhjulen blev Bianchin stötig och obekväm medan mina Reynolds Assault gjorde den till en helt annan cykel.

Så klart ville jag använda Reynoldshjulen på min nya BMC Granfondo också. Men icke!
Att konvertera mellan Campagnolo och Shimano ska egentligen vara ganska enkelt. En ny hub och en annan axelände samt en omriktning av hjulet är det enda som behövs.

Men Reynolds har inte kunnat leverera delarna. Sedan i april har jag väntat. Reynolds i Danmark verkar mest sova eller vara på semester, Reynolds i Sverige verkar inte kunna/vilja få kontakt med Reynolds internationellt, och Reynolds internationellt verkar bara strunta i sina kunder.

I augusti kom äntligen delarna och Nordic Cycling som skulle hjälpa mig med konverteringen fick inte av huben. Den hade ärgat fast vilket fick till följd att de drog sönder bakaxeln.

– Vi har haft en del problem med Reynoldshjul som verkar vara väldigt känsliga för fukt, meddelade mekanikern.

Samtidigt varnade han för att jag nog inte kommer att få se bakhjulet under den här säsongen. Reyndolds – liksom många andra leverantörer – tycker inte om att hantera reklamationer.

Nej, Reynolds verkar inte tycka om att hantera beställningar heller. Så, trots att jag gillat att cykla på hjulen kommer jag inte att köpa några fler från Reynolds i alla fall. (Jag har ju några cyklar till som skulle vilja ha finhjul men de får i så fall ett annat märke.)

De DT Swiss R-1650 Tubeless Spline som sitter på min BMC är jag mycket nöjd med. Jösses vad stryk de fått i år. Först gatstenskörning på Flandern runt i upp till 50 km/h. Sedan Skottland runt på vägar som får långloppen i mtb att i många fall vara skonsammare mot hjulen. Men de är fortfarande helt raka. Och mycket sköna att köra med.

FörfattarePeter Hampus i • CyklingPrylar
(4) Kommentarer | Permalink

Fredag, Augusti 08, 2014

Nytt test av Castelli Gabba

Gårdagens åksskur följdes av ett par timmar ihållande regn. Perfekt läge att testa kläder.

Jag har tidigare skrivit om Castellis Gabba-tröja som är vindskyddande och vattenavvisande. Bar den på Vätternrundan där det under natten kom några skurar och den fungerade perfekt.

Men hur står den sig i ihållande regn?

14 grader varmt i går och ett ganska kraftigt regn gjorde att jag under de två milen jag har till jobbet fick chansen att testa både Castellis vattenavvisande byxor och tröja. De är täckta med små nanopartiklar av silikon som ska göra att vattnet rinner av dem utan att få fäste.

Nanotekniken verkar inte ha hållit att tvättas två gånger för tröjan sög åt sig vatten ganska snabbt. Byxorna som kördes för första gången hade dock effekten av att regndropparna bildade små pärlor som låg utanpå tyget.

Nu var det ett varmt regn som kom, men att vara våt kyler ned kroppen ganska snabbt, framför allt i fartvinden när man cyklar.
Därför är vindskyddet i tröjan kanon, och den flossade insidan på byxorna gjorde det varmt och skönt.

Våt blev jag, och det får man ju oftast räkna med att man blir, antingen av svett eller av själva regnvattnet. Men jag höll  mig lagom varm och det är ju huvudsaken. Att koka innanför kläderna, eller frysa så man skakar på grund av att de är för tunna har jag gjort tillräckligt många gånger.

Ska testa om igen vid lägre temperatur, och samtidigt göra ett torrväderstest för att se hur varma de är när det inte regnar.

castelli gabba

Tydliga fläckar på insidan av tröjan från svett under armarna och vattensprut på ryggen. Till tröjans försvar ska jag tillägga att jag hade ryggsäck på så andningsförmågan runt axlar och armhålor var obefintlig.

FörfattarePeter Hampus i • BilderCyklingPrylar
(0) Kommentarer | Permalink

Onsdag, Maj 28, 2014

En ny cykel

Jösses vad ett par nya hjul kan göra skillnad. Det känns som att ha fått en ny cykel.

Idag landade äntligen paketet från Superlight Bikeparts. Som jag väntat på den nya hjulen med fälgar från American Classic och Tune-nav.

Köpte även ett par lätta bromsskivor så att jag har två kompletta set med hjul att snabbt byta mellan vid behov.

Hjulen som följde med min BMC Teamelite är stabila DT Swiss. Men också rejält tunga. Cykeln har tagit sig fram i skogen som en pansarvagn. Nästan två kilo tunga hjul (utan däck) har gjort att cykeln inte direkt galopperat fram i skogen.

Men det gör den nu! Vilken skillnad. Med andra däck och betydligt lättare hjul (1300 gram) minskade jag vikten på cykeln med 1,2 kg. Från 11,4 kg till mer resonabla 10,2 kg. Att en stor del av viktminskningen består av massa som roterar i ytterkant (fälg och däck) gör att cykeln känns mycket rappare och följsammare. Tog den på en kort tur runt Bosön för att testa och vi fullkomligt skuttade fram!

FörfattarePeter Hampus i • CyklingPrylar
(1) Kommentarer | Permalink

Sidan 1 av 7 sidor  1 2 3 >  Sista >