Hampus klassiker

Jag ser ingen anledning till att ge mig ut på asfalterade vägar längre.

Med ett löjligt leende på läpparna betade jag och Britt-Marie (ja cykeln heter så, Carlsson i efternamn) av stig efter stig i kvällssolen.

Minns du hur det var när du var nyförälskad och promenerade hand i hand med din älskling? Du ville inte att promenaden skulle ta slut så du valde hela tiden nya omvägar. Så var det i kväll när jag var ute och premiärcyklade på BMC'n jag kommer att köra i sommar.

– Ska vi ta den där stigen också? frågade jag henne. Britt-Marie nickade med framfjädringen och styrde liksom självmant dit.

Det var bara ovant att sitta på henne i tio meter. Sedan hade jag hittat rätt balans på cykeln och vi tog oss fram på steniga och rotfyllda partier som jag annars brukar behöva hålla tungan rätt i mun för att klara. Nu gick det som en dans. De stora 29-tumshjulen rullade enkelt över hindren och framfjädringen svalde ojämnheterna så jag kom på mig själv att sitta på partier där jag annars står och bänder.

Enda missen var att jag slog i pedalerna några gånger. Har inte riktigt koll på hur lågt cykeln går.

Men premiärturen gav mersmak. Jag som inte brukar vara helt förtjust i tekniska partier letade efter dem i dag för att låta cykeln jobba. När det slutat sticka i halsen ska jag testa hur den beter sig i höga hastigheter på slingrande stigar också.

Min gamla italienska lekkamrat är lite känslig och fin i kanten. Hon tycker inte om att bli smutsig. Så glädjande nog kommer jag nu att få leka med en som gärna är lite mer "dirty".

Jag har blivit utvald som ambassadör för Energysport och kommer att få cykla på en BMC i sommar. Vi är 21 personer i norden som kommer att få testa cyklar och utrustning. Triathleter, landsvägscyklister och mountainbikecyklister har valts ut för att ge Energysport feedback och agera ambassadörer på några av deras events. Det ska bli riktigt kul att få tillgång till bra utrustning 2013!

Det är inte jag på bilden.

"Den där är i alla fall lite bättre än den förra. Den såg för gayig ut".

"Hur kommer det sig att du inte har ett åttpack? Inte ens ett sexpack du som tränar typ 1000 timmar per dag?"

Min dotter tittade på när jag provade kläderna jag just packat upp.

Jag kan hålla med henne om att kläderna inte satt direkt perfekt på kroppen. Det mesta åker tillbaka till shopen.

Men Icebreakers Kodiak Zip behåller jag. 320 grams merino som med hjälp av nanoteknik gjorts vattenavvisande. (Fråga mig inte hur det funkar).

Jag räknar med att det blir den perfekta cykelpendlartröjan svala dagar. Med den på slipper jag packa in en extra jacka eller tröja i ryggsäcken för att ha "off bike".

Som tur var beställde jag den i storlek small. Då sitter den tajt på kroppen utan att fladdra när cyklar.

Styrketräningen har tydligen inte haft någon effekt på överkroppen än ...

För att vara bloggare skriver jag lite om kläder va? Jag har förbryllat skakat på huvudet när min ena dotter har surfat på modesidor eller beställt kläder och asessoarer på postorder.

Men igår var jag nog värre på en kväll än hon varit på ett helt år. Addnature hade 20% rea under 24 timmar och jag gick loss totalt på merinoavdelningen.

Jag är galet förtjust i träningskläder av merinoull. Förmodligen för att jag svettas som om jag kombinerade klimakteriebesvär med lögndetektortest och bastubad när jag tränar. Då är ull skönare än syntet tycker jag.

Jag letar fortfarande efter den perfekta pendlaroutfiten. Kläder som jag kan cykla med till kontoret och faktiskt fortsätta att ha på mig när jag kommer fram. Icebreaker har ett par tröjor som både är snygga och i 100% merinoull (=odörfria trots att man svettats i dem).

Så nu går jag som en äggstin höna och väntar på att avin ska komma med posten. Jag beställde tre olika tjockare tröjor, en kortärmad cykeltröja, en långärmad cykeltröja, armvärmare och ett nytt vätskesystem. Det var ju så billigt. Förutom jubileumsrabatten var flera av varorna nedsatta till 50% av ursprungspriset.

Jag kommer inte att behålla allt utan skickar tillbaka det som inte passar eller faller mig helt i smaken.

Det där sista lät lite som en typisk ursäkt från en shopoholic va?

Tidigare har jag dragit mig från att verkligen anstränga mig när det är riktigt kallt ute. Vill inte dra på mig luftrörsbesvär. Många i längdåkningslandslaget är tydligen drabbade av ansträngninsastma på grund av att de tränat och tävlat intensivt i kyla.

Nu är visserligen inte -14 extremt kallt. Men tillräckligt kallt för att det ska kännas onödigt att hyperventilera i en timme.

Tack vare min andningsmask från Airtrim kan jag konditionsträna när det är många minusgrader. Visserligen får man tömma den på snor, slem och fradga efteråt men det är det värt!

Med svarta kläder och min mask för ansiktet påminde jag nog om Darth Vader när flåsade fram i skidspåret sent igår kväll.

Under passet ringde min nye skidcoach Erik Wickström som hade läst min träningsdagbok och undrade vad jag sysslar med. Mer om det i ett senare blogginlägg.