Hampus klassiker

De tre mtb-åkarna inom Lidingös Fredrikshofavdelning åkte gemensamt till Lida för att en gång för alla göra upp om vem som är snabbast i skogen.
Summa sumarum: Skrapsår och blåmärken försvinner. Äran består.
(Mtb är ingen bedömningssport. Inga stildomare som tur är. Först i mål är det som räknas ...)

Jag har länge velat kunna cykla på bakhjulet. I sommar ska jag faktiskt öva på att klara det. Lite sent påkommet bara. Hade varit snyggt att kunna göra det på målrakan på Vätternrundan.

Kolla in filmen med de här killarna. Att köra på bakhjulet är nog det enklaste av deras trick.

Kolla in Gunnar Ohlanders blogg!
Han ska cykla tvärs över USA på elva dygn i tävlingen Race Across America. (RAAM). Sammanlagt 4828 km som han tänker försöka klara genom att cykla 19 timmar per dygn.
Maxgränsen för solocyklister är tolv dygn, men Gunnar vill ha lite marginal så han planerar att göra det på elva.

Endast 350 personer har klarat detta ensamma, och Gunnar berättar i en intervju på Happymtb att han pratat med en kille som bestigit både Mt Everest och cyklat RAAM. RAAM var jobbigare.

På Gunnars blogg kan du följa förberedelserna och själva loppet.

Snacka om utmaning! Tänk på det om du tycker att 30 mil runt Vättern är jobbigt.

I tisdags kändes det som om vi hade ett eget ovädersmolm över oss hela tiden då solen verkade skina runt omkring oss.
Men det som inte dödar dig härdar dig. Och det som dödar dig härdar din mamma.

Vi ville testa att hålla vätternfart då vi alla hade fått kämpa ganska hårt runt Siljan där vi hade som mål att köra fortare än vad vi ska runt Vättern. Runt Siljan blåste det så vi hade hoppats på skönare väder på vår tur i Roslagen. Men vi fick ösregn i stället.

41 km/h i snitt på vår väg norrut, och strax över 28 km/h på tillbakavägen gav ett bra besked. Det kändes som ett återhämtningspass faktiskt. Nio mil blev det en tisdagskväll.

”Rule #51 // Livestrong wristbands are cockrings for your arms.
While we hate cancer, isn?t it better to just donate some money and not have to advertise the fact for the next five years? You may as well get ?tryhard wanker? tattooed on your forehead. Or you may well be a bogan.”

Velominati skräder inte på orden, och mitt nyinskaffade Road ID påminner väl lite om Livestrongarmbanden som var populära för några år sedan. Jag valde dock svart. Och ådrorna på bilden är från min hand. Inget annat.

Nu är jag i alla fall lite mer förberedd för en eventuell medvetslöshet på grund av krasch eller utmattning. Förhoppningsvis kommer det aldrig att inträffa, men tyvärr händer ju olyckor.
Just nu ligger en Fredrikshofkollega på intensiven efter en trafikolycka. En kille i min Sub 8 grupp sprang sig till medvetslöshet på Lidingöloppet och kunde inte komma ihåg ett enda mobilnummer när han kvicknade till i ambulansen. Så ett armband med lite uppgifter är ju inte så dumt.

Jag fick några rabattkoder när jag beställde mitt från roadid.com. Hör av dig om du vill ha.