cover-liten

Hampus klassiker


Måndag, September 12, 2016

Pendlarkampen på TV 4

I morse fick jag representera pendlarcyklisterna i en kamp mot bil och kollektivtrafik. TV 4 ägnade en stor del av morgonen åt cykling och infrastruktur och jag hade en fin chans att riva hela studion med min cykel.

Klockan sex i morse kom en budbil och hämtade upp mig och min cykel för transport till Bromma där starten i pendlartävlingen skulle ske. Chauffören gillade inte alls mitt planerade vägval. För många uppförsbackar och för lång väg tyckte han och introducerade en helt annan rutt än vad som tidigare diskuterats i bland annat Facebookgruppen Cykla i Stockholm.

Eftersom jag själv inte alls är bevandrad i trakterna kring Ålsten blev jag lite förvirrad. Tänkte att jag får låta trafiksituationen bestämma och ta det lite som det kommer.

När jag kom till starten var ingen annan där. Hade jag hamnat fel? Att förlora tävlingen är en sak, men att inte ens hitta till starten ändå värre. Dåligt lokalsinne ...

Det var ju tur att jag inte knackade på dörren på huset där vi skulle träffas. Jag trodde i min enfald att adressen valts för att någon i teamet bor där, men den hade tydligen valts för att det skulle vara en extra krånglig plats att pendla från. Om en fullkitad och förvirrad cyklist knackar på dörren mitt i den stackars familjens morgonstress och undrar om det är dags för direktsändning kan det nog bli lite stissigt.

Peter Hampus intervjuas i TV 4

Jag insåg att de andra deltagarna i kampen var reportrar på fyran. Jag var outsidern. Lite uppsnack innan vi drog iväg och jag var mest nervös över om jag skulle hitta vägen till stan eller inte.

Jag fick några frågor om hur det är att cykla till jobbet och gav några korta råd till de som vill börja. Sedan gick starten och redan vid andra korsningen blev jag tveksam. Skulle jag ta höger eller vänster? Chansade på vänster men kände inte riktigt igen mig.

Tänk om jag var på väg åt helt fel håll! TV 4 skulle spåra oss via appen Hitta vänner där vår position visades på en karta.

Jag kunde verkligen höra Peter Jihdes röst i huvudet kommenterandes tävlingen:
”Bilisten och kollektivåkaren närmar sig nu tevehuset, men vår cyklist Peter verkar ha valt vägen via Drottningholm och Mälaröarna. Han kör åt helt fel håll!”

Åh puh! Där var Alvikskorsningen och Tranebergsbron. Då var jag på rätt väg. Tur! (Inte skicklighet)

På den smala cykelbanan som rundar ett hus på väg upp mot Tranebergsbron verkade två cyklister ha krockat. Jag hade inte tid att stanna och kolla läget, och de såg mer irriterade än skadade ut. Hmm mer vatten på min kvarn om att cykelinfrastrukturen inte är bra. Det här skulle jag kommentera senare i studion var planen. Men det var mycket jag ville säga där som jag inte hann med. Tiden var knapp skulle det visa sig.

Men! Ingen trafik bland bilarna ju! Snarare mer trafik bland cyklisterna. Jag hade hoppats på trafikstockning här så att bilisten skulle bli sinkad.

Trampade om en del uppför mot brons krön men blev omkörd av en sådan där mamil-pendlare. En kille från Valhall.  Konstaterade att han hade racer och jag cx med grova däck. Lättare för honom alltså. Men regeln gäller likväl. "Det är ok att bli omcyklad, men inte ifråncyklad." Så jag hängde på honom på väg mot Thorildsplan där han vek av åt höger.
Därefter flöt det på ganska fint genom stan. Ett par trafikljus med några minuters väntan, och vips var jag på Gärdet.

27 minuter och 49 sekunder tog det. Snitthastigheten hamnade på 27 km/h. Det tror jag räknas som normal pendling. Tanken var att jag skulle sända via FaceTime längs vägen men när det var dags för det satt jag redan inne på TV 4 och käkade frukost, färdigsminkad och redo för segerintervjun. Jag kom 20 minuter före tvåan – kollektivresenären.

Peter Hampus i TV 4

Den där segerintervjun förresten …
Under nyheterna kom de på att jag skulle cykla genom studion som en liten överraskning.

– Hoppa på cykeln här, sväng till höger, följ korridoren, cykla in framför Peter Jihde när du kommer in i studion och så håller du vänster så kommer du ut på andra sidan, sa studiovärdinnan.

– Eh? Va? Höger sedan vänster?

Det där kunde ju sluta hur som helst. Hur såg studion ut? Stor? Liten? Sladdar och kablar överallt? Perfekt läge att göra bort sig. Komma in i direktsändning, skorna iklickade i pedalerna, krocka med kameramannen och göra en spd-vurpa.

Men det var ganska gott om plats. En del kablar att köra över visserligen, men jag hade ju faktiskt en cyclocross så det vore ju pinsamt om det inte skulle gå.

Peter Hampus intervjuas i TV 4

Själva intervjun efteråt gick sådär. Jag hade en del saker jag ville få fram:
Att det börjar likna ett krig på gatorna men att alla behöver visa hänsyn i stället för att spontant straffa varandra i trafiken, att det är idiotiskt att blanda gående och cyklister på samma bana, men också att det är underbart att cykelpendla och att fler borde göra det för vår miljös skull och för framkomligheten på våra gator.

Men som alltid i direktsändning går tiden så fort och helt plötsligt var intervjun slut. Se den här:

 

 

FörfattarePeter Hampus i
(5) Kommentarer | Permalink

Lördag, September 10, 2016

Ska jag lägga mig med flit?

På måndag ska jag tävla mot bil och kollektivtrafik i direktsändning i TV 4. Frågan är om jag ska förlora med flit för att visa hur dålig cykelinfrastrukturen är?

Jag hävdar att cykeln är det perfekta fortskaffningsmedlet i stan. På min väg till jobbet har jag jämfört cykeln med bil och buss och trots att jag måste byta om när jag kommer fram tjänar jag några minuter jämfört med bilen, och mer än en halvtimme jämfört med att åka buss. Dessutom får jag motion.

Jag har cirka 15 kilometer till jobbet om jag cyklar närmaste vägen och jag skulle aldrig komma på tanken att välja ett annat färdsätt. Oavsett väder.

Nyhetsmorgon i TV 4 kommer på måndag med start kl 07:20 testa vem som kommer fram först: cyklisten, bilisten eller kollektivtrafikåkaren.
Vi ska starta i Ålsten och ta oss till tevehuset. Jag har ingen aning om ens var Ålsten ligger. Än mindre hur jag ska cykla därifrån till Gärdet. Så min enda oro är att jag kommer att köra vilse och förlora tid.

Men, hur ska jag egentligen resonera? Ska jag visa cykelns förträfflighet? Ge politikerna ett slags bevis på att det går bra att cykla i Stockholm? Visa bilisterna att det är mycket smidigare att cykla än att sitta i bilkö?
Eller ska jag sinka mig med flit och klaga på hur svårt det är att ta sig fram med cykel genom stan?
Vad tycker du? Kommentera gärna nedan.

Dessutom börjar jag likt en ängslig bloggerska fundera över vad jag ska ha på mig. Tajta cykelkläder som en MAMIL (Middle Age Man In Lycra) och visa att vi inte alls är så galna och hotfulla som folk tror? Eller lite mer loose fit för att likna en mer "vanlig" pendlare?

Vad jag än tar på mig är väl risken att jag gör fel. Bryter mot någon stilkod och görs till åtlöje på sociala medier. Kanske får jag en egen tråd på HappyRide likt min cykelkompis Vilma som tipsade om cykelpendling i Metro för några år sedan? 

FörfattarePeter Hampus i
Permalink

Som att vara naken - test av handskar

Jag cyklar sällan med handskar. Tycker det blir svalare och skönare utan. Men Bontragers handskar ger faktiskt en nakenkänsla.

När jag höll en cykelkurs för tjejer började jag med att be de som hade trosor på sig att ta av dem. De såg rätt förbryllade ut. Men när jag förklarat att cykelbyxor är gjorda för att användas utan underkläder tyckte de nog att jag var något mindre pervers. (Att jag senare badade i mina bibs och då såg ut som Borat fick dem nog att revidera den uppfattningen).

På samma sätt som det är skönare att cykla utan kalsonger tycker jag det är skönare utan handskar. Det blir svalare och jag får bättre konktakt med styret.

Men ett par bra handskar är ändå praktiskt. Inte minst nu när hösten kommer och händerna blir kalla. Skydd mot skrapsår vid vurpor är också en bonus.

handske bontrager

Jag har nu kört med Bontragers RXL Gel från Cykelkraft i ett par veckor. När jag öppnade paketet trodde jag först att jag råkat beställa fel storlek. Vad små de var! Men när jag väl tråcklat på dem satt de perfekt. Som ett extra skinn. Trodde att det skulle klämma och strama men faktum är att jag inte känner dem. Det är som att cykla utan handskar. Och jag menar det på ett positivt sätt. Andra handskar jag provat med vaddering mot handflatan har känts som om jag satt platåskor på händerna. De byggs liksom upp och jag som knappt lägger någon vikt på händerna när jag cyklar har alltid tyckt att vadderade handflator är onödigt. Men gel-vadderingen är mjuk och skön. Märks som sagt inte, men jag antar att den fyller sitt syfte för sådana som lätt får domningar i händerna.

Tyget är väldigt tunt och jag undrar hur hållbart det är. Å andra sidan är ju handskar förbrukningsmaterial. Jag använder dem mycket för att torka snoret ur ansiktet så de behövs tvättas ofta. Tvätt av kläder sliter som bekant så ett par handskar per säsong är ju inga konstigheter

FörfattarePeter Hampus i
(0) Kommentarer | Permalink

Torsdag, September 01, 2016

Händelserik rekning av tävlingsbana

Som vanligt när vi är ute och cyklar händer det saker som man inte riktigt planerat. Häng med på en rekognoseringstur som innehöll våta fötter, svimningsattacker, felnavigeringar, trasiga vevparter med mera.

Om några veckor är det Hammarby Hill XC, en av årets roligaste tävlingar. Till och med mtb-cyklisterna som hänger på HappyRide tycker att det är riktig mountainbikecykling. Stigarna i Hellas är skådeplatsen.

De tre J:na jag, Jonas och Jocke samlades efter jobbet för att rulla igenom banan. Det finns några passager man mår bra av att ha sett innan man dammar över dem i full fart. Bland annat segmentet Våta fötter som börjar med stökig cykling över stenar, vassa klippor, rötter med mera och avslutas med en spång över ett vattenhål. Tidigare sjönk spången om man var kvar för länge på den men nu har de förstärkt den och breddat den så den ger inte alls så mycket spångest längre.

Personligen avskyr jag navigeringsfunktionen i min Garmin Edge 800. Vill man åka vilse är den bra. Inte annars. Men Jocke insisterade på att använda förra årets GPS-track och låta sin Garmin leda vägen. Det gick sådär.

Efter ett tags irrande i skogen kom han på att han nog inte alls hade laddat ned förra årets lopp till GPS:en, utan förra årets vimsiga rekognoseringsrunda. Vilket så klart fick resultatet att vi körde om möjligt mer fel. (Det kan ha varit förra årets tur mellan Åre och Stockholm också förresten. Det hade inte gjort någon skillnad)

FÖR I HELVETE JOCKE! EN TILL SÅDAN DÄR FELNAVIGERING OCH VI SPÖAR UPP DIG ORDENTLIGT!

Men du, gråt inte. Vi hittar nog hem till slut. Där borta vid telemasterna kanske vi får mobiltäckning till och med och kan ringa hem till våra fruar så de kan hämta oss.

Vi bestämde oss för att skänka kvällens GPS-fil till vår cykelkompis Jonny som är banchef för Hammarby Hill XC. Då kan man byta namn på tävlingen till Hammarby Hill surprise. Tänk vad skoj det blir för alla när de mitt i en nedförsbacke tvingas tvärnita, vända om och cykla uppför igen och möta alla andra som kommer i full fart. Och när de tagit in på en stig som slutar i ett djupt vattenfyllt dike och sedan tvingas antingen chans-cykla i högt gräs och precis som Jonas hitta ett dolt och djupt överraskande hål eller springa med cykeln i tät granskog några hundra meter, då fnissar de nog och tycker att tävlingen utvecklats sedan förra året.

Det är en kul och varierande bana. Några drops som kan bli håriga om man inte har koll på vilket spår man ska välja.

Men det är fascinerande att trots att vi cyklade en del i tuff terräng så är det när marken är helt slät som olyckan är framme. Jocke slog i en nerv på smalbenet och fick så ont att det snurrade i huvudet. Han var tvungen att lägga sig ned ett tag. Varför han också fick ett behov av att slita av sig kläderna förstod jag aldrig riktigt. Kanske inspirerad av tjejen som hade tänkt nakenbada i tjärnen bredvid och otåligt väntade på att vi skulle cykla vidare?

Vi fick uppleva underbar cykling under en av sommarens förmodligen sista ljumma kvällar.

När skymningen började närma sig kurrade det lite i magen och vi gjorde ett stopp för Snickers. Men när Jonas skulle klicka ur klickade han bort hela vevarmen. Dags att ringa servicebilen (hustrun)? Nejdå. Klart man har verktyg med sig.

På vägen hem blev vi tvungna att i vanlig ordning göra ett nödstopp för att fylla på energi. Bara sju kilometer kvar men är bonken nära så är den.

FörfattarePeter Hampus i • BilderCyklingTräning
(0) Kommentarer | Permalink

Onsdag, Maj 11, 2016

Mina mottrafikanter är blinda idioter

I morse bevittnade jag följande scen:
En budbil/hantverkarbil hade kört på en cyklist vid högersväng. Just den situationen som vållade olyckan är jag med om flera gånger i veckan.

Jag cyklar på cykelbanan. En bil kör om mig, strax innan en korsning – utan att blinka svänger han in rakt framför mig eller prejar mig/missar mig precis.

Gör han det med flit? Han måste ju ha sett mig eftersom han just körde om mig? Ja ibland sker det med flit eftersom föraren skickar upp ett långfinger samtidigt. Men ofta verkar det bara vara en slags zombieliknande chaufför bakom ratten. Antingen tittar han eller hon stint rakt fram och bara kör, eller så pratas det i mobiltelefon.

Det som hittills räddat mig är följande inställning:

Alla andra i trafiken är blinda idioter som vill döda mig. De är inte medtrafikanter utan mottrafikanter.

Nej det är inte någon snäll "människosyn" jag har. Men som cyklist i Stockholm får man den känslan dagligen.

Jag blev påkörd för några år sedan då min cykelbana korsades av en påfart. Tanten som körde bilen tittade på mig. Jag trodde att vår ögonkontakt betydde att hon sett mig och skulle ge mig företräde. Jag kom från höger, utfart ska också lämna företräde, cykelbanan låg en bra bit från huvudleden och väjningspliktskylten satt på "rätt" sida.
När jag är mitt framför bilen trampar hon gasen i botten och mejar ned mig. Dessutom fortsätter hon att gasa och trycker mig fem meter ut i huvudleden.
Hennes gubbe kliver ut. Går runt bilen för att se om det blivit några repor och sätter sig sedan i passagerarsätet igen. Tanten ber visserligen om ursäkt men vad hjälper det. Hon säger att hon trampade på fel pedal. Trodde att hon bromsade men gasade i stället. Cykeln förstörd. Knät skadat.
"Men det kunde ha gått värre" som hon sa.

Ja jag hade tur. Som blev påkörd på cykelbanan.

I morgon kommer vi förmodligen att få läsa i tidningen – säkert i DN som hatar cyklister:
Cykelolycka i Norra Djurgårdsstaden
En cyklist fördes till sjukhus efter kollision med bil. Cyklisten som färdades västerut genom nybyggda Djurgårdsstaden bar inte hjälm och skadade sig därför i huvudet.

Så: Cyklisten har kolliderat– inte blivit påkörd. Cyklisten bar inte hjälm.
Jag garanterar att inget kommer att skrivas om att bilisten inte såg sig för. Att han inte blinkade. Att föraren av bilen är misstänkt för vårdslöshet i trafik. Att cyklisten färdades helt lagligt på cykelbana.

Update:
Polisens hemsida kan man läsa att bilisten är misstänkt för vållande till kroppskada.

FörfattarePeter Hampus i • BilderCykling
(10) Kommentarer | Permalink

Sidan 3 av 69 sidor  < 1 2 3 4 5 >  Sista >