Hampus klassiker

Klockan sex i morse kom en budbil och hämtade upp mig och min cykel för transport till Bromma där starten i pendlartävlingen skulle ske. Chauffören gillade inte alls mitt planerade vägval. För många uppförsbackar och för lång väg tyckte han och introducerade en helt annan rutt än vad som tidigare diskuterats i bland annat Facebookgruppen Cykla i Stockholm.

Eftersom jag själv inte alls är bevandrad i trakterna kring Ålsten blev jag lite förvirrad. Tänkte att jag får låta trafiksituationen bestämma och ta det lite som det kommer.

När jag kom till starten var ingen annan där. Hade jag hamnat fel? Att förlora tävlingen är en sak, men att inte ens hitta till starten ändå värre. Dåligt lokalsinne ...

Det var ju tur att jag inte knackade på dörren på huset där vi skulle träffas. Jag trodde i min enfald att adressen valts för att någon i teamet bor där, men den hade tydligen valts för att det skulle vara en extra krånglig plats att pendla från. Om en fullkitad och förvirrad cyklist knackar på dörren mitt i den stackars familjens morgonstress och undrar om det är dags för direktsändning kan det nog bli lite stissigt.

Jag insåg att de andra deltagarna i kampen var reportrar på fyran. Jag var outsidern. Lite uppsnack innan vi drog iväg och jag var mest nervös över om jag skulle hitta vägen till stan eller inte.

Jag fick några frågor om hur det är att cykla till jobbet och gav några korta råd till de som vill börja. Sedan gick starten och redan vid andra korsningen blev jag tveksam. Skulle jag ta höger eller vänster? Chansade på vänster men kände inte riktigt igen mig.

Tänk om jag var på väg åt helt fel håll! TV 4 skulle spåra oss via appen Hitta vänner där vår position visades på en karta.

Jag kunde verkligen höra Peter Jihdes röst i huvudet kommenterandes tävlingen:
”Bilisten och kollektivåkaren närmar sig nu tevehuset, men vår cyklist Peter verkar ha valt vägen via Drottningholm och Mälaröarna. Han kör åt helt fel håll!”

Åh puh! Där var Alvikskorsningen och Tranebergsbron. Då var jag på rätt väg. Tur! (Inte skicklighet)

På den smala cykelbanan som rundar ett hus på väg upp mot Tranebergsbron verkade två cyklister ha krockat. Jag hade inte tid att stanna och kolla läget, och de såg mer irriterade än skadade ut. Hmm mer vatten på min kvarn om att cykelinfrastrukturen inte är bra. Det här skulle jag kommentera senare i studion var planen. Men det var mycket jag ville säga där som jag inte hann med. Tiden var knapp skulle det visa sig.

Men! Ingen trafik bland bilarna ju! Snarare mer trafik bland cyklisterna. Jag hade hoppats på trafikstockning här så att bilisten skulle bli sinkad.

Trampade om en del uppför mot brons krön men blev omkörd av en sådan där mamil-pendlare. En kille från Valhall.  Konstaterade att han hade racer och jag cx med grova däck. Lättare för honom alltså. Men regeln gäller likväl. "Det är ok att bli omcyklad, men inte ifråncyklad." Så jag hängde på honom på väg mot Thorildsplan där han vek av åt höger.
Därefter flöt det på ganska fint genom stan. Ett par trafikljus med några minuters väntan, och vips var jag på Gärdet.

27 minuter och 49 sekunder tog det. Snitthastigheten hamnade på 27 km/h. Det tror jag räknas som normal pendling. Tanken var att jag skulle sända via FaceTime längs vägen men när det var dags för det satt jag redan inne på TV 4 och käkade frukost, färdigsminkad och redo för segerintervjun. Jag kom 20 minuter före tvåan – kollektivresenären.

Den där segerintervjun förresten …
Under nyheterna kom de på att jag skulle cykla genom studion som en liten överraskning.

– Hoppa på cykeln här, sväng till höger, följ korridoren, cykla in framför Peter Jihde när du kommer in i studion och så håller du vänster så kommer du ut på andra sidan, sa studiovärdinnan.

– Eh? Va? Höger sedan vänster?

Det där kunde ju sluta hur som helst. Hur såg studion ut? Stor? Liten? Sladdar och kablar överallt? Perfekt läge att göra bort sig. Komma in i direktsändning, skorna iklickade i pedalerna, krocka med kameramannen och göra en spd-vurpa.

Men det var ganska gott om plats. En del kablar att köra över visserligen, men jag hade ju faktiskt en cyclocross så det vore ju pinsamt om det inte skulle gå.

Själva intervjun efteråt gick sådär. Jag hade en del saker jag ville få fram:
Att det börjar likna ett krig på gatorna men att alla behöver visa hänsyn i stället för att spontant straffa varandra i trafiken, att det är idiotiskt att blanda gående och cyklister på samma bana, men också att det är underbart att cykelpendla och att fler borde göra det för vår miljös skull och för framkomligheten på våra gator.

Men som alltid i direktsändning går tiden så fort och helt plötsligt var intervjun slut. Se den här: