Hampus klassiker

Tävlingsledaren har kollat vädret och vattnet och de femton grader som jag fasat för kommer nog inte gälla på söndag.

- Väderleksprognosen fram till helgen, 6-8 juli, när våra lopp går, ser mycket bra ut och vattnet kommer med all säkerhet att ha en temperatur på mellan 17 och 18 grader, säger han.

Tack för det! Min tunna Claes Olsson-våtdräkt kommer kanske att räcka då.

På min första träning med Fredrikshof kände jag mig lika uttittad som jag kan tänka mig att en blondin blir på en gata i sydeuropa. Killarna i klungan som stod och väntade lät blickarna vandra över min kropp. De bedömde mina lår och lät slutligen ögonen vila på cykeln.
”Vem är han?” Vad går han för?”, tycktes de tänka.

Till slut tog en av cyklisterna till orda.
– Du cyklar rätt mycket antar jag?

Var det mina benmuskler som fick honom att ställa frågan? Knappast. Det visade sig vara cykeln, som jag förklarade var bättre än jag förtjänade, som hade tilldragit sig hans uppmärksamhet.
Jag och min cykel fick se oss avhängda den gången. Rejält.

Numera cyklar jag lika fort som flera av killarna som fick mig att känna mig stillastående den dagen.
Cykeln är dessutom utbytt mot en som kostar 30 000 kronor mer. Tror dock inte att jag blivit 30 000 kronor bättre tyvärr.

Jag och min cykel har tagit oss till Sollerön för att testa det klassiska Solleröloppet. Kedjan är putsad. En svart kedja – som dessutom lämnat spår på smalbenet – är ett typiskt nybörjarmisstag som jag inte vill bjuda på. Kanske skulle jag ha putsat på två andra saker visar det sig.

Som den glade motionär jag är har jag deltagit i otaliga motionslopp. Väggen är full av medaljer – som ju alla som kommer i mål får.

Sakta men säkert har jag närmat mig vad som nog kan kallas elitmotionär. Åtminstone inom cykling.

Konstigt nog har jag fått bättre placering i resultatlistorna i landsvägslopp än i mountainbikelopp. Trots att jag cyklat mtb tio år men på asfalt i bara fyra år.

Eller, tänker man efter är det inte så konstigt. Mountainbikeloppen jag brukar köra är ”riktiga” tävlingar, och landsvägsloppen har varit motionslopp. Skillnaden är att i motionslopp ska inte placeringen vara det viktiga, utan den individuella prestationen är motivationen. I tävlingar slåss eliten för att hamna på prispallen.

Att vi ändå är en skock motionärer på tävlingarna löser arrangörerna genom att låta de duktiga – som har betalat tävlingslicens starta före de andra. Att blanda sig in bland de tävlande trots att jag inte kommer att vara i närheten av tätstriden har fått mig att känna mig som en katt bland hermelinerna. Att inte bli en katt bland hermelinerna tänkte jag undvika i min första landsvägstävling.  Det gick sådär. Jag blev snarare en dammråtta bland nakenhundarna. Mer om det i nästa blogginlägg.

Jag får INTE bli sjuk nu. Bara dagar kvar till Vansbrosimmet. Del 3 av min klassiker som jag siktar på att klara under 20 timmar.
Dags för mitt recept mot förkylning.