Hampus klassiker

Klassikern under 20 timmar är årets mål.
Vasaloppet på 7:58
Vätternrundan på 7:42

Detta gav mig cirka 1:20 till Vansbrosimningen för att få tre timmar på mig till Lidingöloppet. Mitt egentliga mål för Lidingöloppet är under 2:45.

Lördagens magsjuka gjorde att jag var rädd att behöva ställa in simningen, men jag kände mig förhållandevis pigg på söndagmorgonen.

Jag är glad att jag inte cyklade till Vansbro som jag först tänkte. Dels hade inte mina krafter räckt till både cykling och simning, men regnet öste ned så jag hade varit kall redan innan jag hoppade i älven.

Jag hatar verkligen att frysa. Det gör att Vansbrosimningen aldrig riktigt lockat mig. Visst kan man kosta på sig en bra våtdräkt och slippa tänka på kylan, men en sådan simentusiast är jag inte. 250 kronorsvåtdräkten från Clas Olsson får räcka. Den är något tjockare än en t-shirt.

Oroligt följde jag väderprognosen under veckan men konstaterade glatt att temperaturen skulle vara över 17 grader på söndagen.
Flera vänner som simmat tjejsimmet under lördagen vittnade om att det inte alls var så kallt i vattnet.

Patrik ger mig en sista minutenkurs i crawl minuterna innan start

Väl i vattnet kändes det riktigt bra. Medströms flöt det på fort och det var bara en slalomcrawlande kille som störde mig. Annars är den nya startformen där man hoppar i när man vill inom ett tolvminutersspann perfekt. Mindre trängsel och man kommer snabbt in i en egen rytm.

Två kilometer gick lätt och jag frös inte alls. Men när vi vände upp i Dalälven från Vanån och började simma motströms blev vattnet kallare. Händerna domnade lite, men i och med att jag tryckte på mer i simtagen fick jag upp värmen ganska fort.
Det går mycket lättare att simma mot stömmen om man är nära bryggan vid land, men där simmade rödmössorna (gruppen som startat tolv minuter före oss) så jag lade mig längre ut i mittfåran för att få fri passage förbi.
Jag hamnade i fjärde till femte led ute i strömmen så förmodligen fick jag jobba mycket hårdare än de närmare land men det struntade jag i.

Konfrenciern hade sagt att det var noga att vi svarade på tilltal av funktionärerna på bryggan. Annars skulle de tro att vi var utmattade och fiska upp oss. Jag hörde inte ett smack då badmössan var över öronen och vattnet plaskade omkring mig.

Med tanke på hur mycket jag tryckte på sista kilometern borde jag ha kunnat ta i mer även när det var medströms för att tjäna tid, men jag är ändå nöjd med 1:05. Jag förbättrade min förra tid för sju år sedan med 12 minuter. Då larvade jag mig visserligen och testade alla simsätt, inklusive hundsim.

Känslan när man kommer upp på land efter en dryg timmes simmande i böljande vatten är märklig. Balansen är helt borta och man stapplar fram de första meterna.

Regnet öste ned så mycket att jag inte kände någon skillnad på att simma eller gå.

Om det var varmare än jag trodde under simningen så var ombytet och promenaden till bilen desto kallare. Jag skakade så jag knappt fick på mig kläderna. Hade jag varit smart så skulle jag ha behållit våtdräkten på ända fram till parkeringen.

Kallt? Nädå det är bara som det ser ut.


Som vanligt när det handlar om motion hamnar jag förr eller senare huttrandes på en bensinmack.

Klassikern sub 20 lever fortfarande! Jag kan lunka fram på Lidingöloppet på tiden 3:15 och ändå klara målet!

Nu jäklar ska jag lära mig och crawla så att jag kan börja med triathlon för det här var ju roligt!