Hampus klassiker

Regnet öste ned i går. Vindbyarna slet tag i oss i 10-15 sekundmeter. Endast fyra av de 57 anmälda cyklisterna dök upp till träningen. Hälften tränar visserligen i Nacka och på Värmdö. Men var är alla andra?

Nu är det 6,5 månader kvar tills vi ska vara i kanonform för att klara vårt hittills snabbaste lopp runt Vättern. Vi kallar oss 7+ för att vi ännu inte bestämt om vi ska köra på 7:15 eller 7:30 på Vätternrundan. Vi tog också namnet för att skilja oss från de olika subgrupperna som finns, men sub 7 passar faktiskt bra på grund av att vi inte varit fler än sju personer på höstens träningar.

Som ledare undrar jag lite hur det går för alla andra. Sköter de sin träning på egen hand, eller tror de fortfarande att det är gott om tid att komma i form?

Högre tempo
Vårt gäng har skruvat upp tempot en del sedan förra höstens lågsäsongsträning. De två gemensamma passen vi har varje vecka går dels fortare och blir ofta längre än vi cyklade samma tid förra året. Vi tror att det är bättre att behålla så mycket av sommarens form som möjligt mot att gå ned i för lågintensiv träning under vintermånaderna. Det tror även personalen på fyslabbet på Bosön som kommer att testa oss och förse oss med träningsprogram.

Tester
Inom de närmaste veckorna kommer cirka 20 av oss att dels testa benstyrka (maximal och explosiv) men också få cykla på testcykel för att undersöka var mjölksyratröskeln ligger samt mäta upp vår maximala syreupptagningsförmåga. De värden vi får fram kommer att ligga till grund för de individuella träningspgram vi kommer att följa under några månader. Sedan är det dags att testa sig igen för att se vilket resultat träningen givit. "Bosökillarna" tror att flera av oss kan förbättra oss så mycket som 10-15% på ett halvår. Det låter betryggande.

Tålamod
När det gäller min egen träning får jag ge mig till tåls. Det går långsamt bättre. Alltför långsamt tycker jag själv. Men att slita ned kroppen som jag gjorde kring Lidingöloppet har sitt pris. Jag har inte riktigt kommit i fas sedan jag sprang loppet med feber. Sammanlagt drogs jag med infektioner i över en månad och det inte bara kostar på kroppen. Resten av gänget fick ju ett försprång i sin träning också.

Men en månad med dubbdäck på cykeln har i alla fall betalat sig. De andra i gruppen har mestadels kört odubbat och jag har slitit ganska hårt för att hålla samma tempo. I torsdags åkte dubben av inför ett långpass. Vilken känsla! Jag gjorde en förning (låg längst fram och drog) som var närmare 80 km lång och det bara flöt på. Att dessutom en av de som låg bakom på hjul bonkade efter tio mil gjorde att jag insåg att det inte gått alltför långsamt.

Jag har också lyckats få igång fettmotorn igen. För två månader sedan klarade jag bara sex mil på vatten. Nu kör jag närmare tio mil på endast saltvatten.

Träningsveckan
Min träningsvecka ser just nu ut så här:

Måndag: 60 min Crossfit – Jag bytte redan förra året ut Pump-, Core- och Shape-passen mot Crossfit och det har gett mycket bättre effekt.
Tisdag: Eventuellt ett kortdistanspass på morgonen men framför allt naturliga intervaller med CX eller MTB på Lidingöloppet på kvällen.
Onsdag: 20 minuter uppvärmning på cykel, sedan 60 minuter intensiv boxträning. Eventuellt 60 minuter kortdistans på CX efteråt.
Torsdag: Minst 120 minuter distanspass med CX.
Fredag: Korta intervaller under förlängd pendling till stan. Eventuellt löpning.
Lördag: 3h CX på grusvägar.
Söndag: Vila.

Varje vardag också pendlingscykling till och från kontoret i ganska högt tempo.
Spinning sysslar jag inte med längre. Det är bara tråkigt tycker jag. Träning ska vara roligt! När jag känner mig totalt omotiverad hoppar jag över pass. Det har faktiskt hänt ett par gånger under hösten vilket är ovanligt för mig. Jag har stundtals varit ganska trött och seg, men det beror också på andra faktorer. Mer om dem i ett senare inlägg.