Hampus klassiker

När jag återupptog skidåkningen 2006 efter mer än 20 års uppehåll var balansen otroligt dålig.

Ett försök att snyta mig i farten resulterade i en vurpa. I en svag utförslöpa blev jag påkörd av en tant. Bakifrån. Då ska vi inte tala om bristen på överkroppstyrka. Att staka sig fram var bara möjligt i terräng som lutade nedför. På helt platt mark var jag tvungen att övergå i diagonalåkning ganska snart för att orka ta mig framåt.

Jag måste nog blygsamt tillstå att jag gjort framsteg sedan dess. Och i dag kom verkligen belöningen!

På schemat stod bland annat skidåkning utan stavar. Spåren var isiga och klistret jag lagt på fäste knappt. En utmaning att ta sig uppför enbart genom benkraft. Men det gick! Golfbanan jag åker på har ett spår som är lite över tre kilometer långt. Ungefär 1,5 kilometer framför mig skidade en kvinna. Och kan du tänka dig?! Innan jag åkt mitt varv var jag i kapp henne. Med ett par hundra meter kvar till fullbordat varv gled jag förbi. Hon stretandes med stavar och jag utan.

Jag skriver det igen för säkerhets skull:

Hon stretandes med stavar och jag gled förbi utan.

Tänk dig när Marcus Hellner knappade in på Northug och kom om i förra årets slutetapp av Tour de Ski. Eller när Therese Johaug plockade nästan två minuter på Kowalczyk i år. Eller när pucken gled in i mål i Hylands klassiska referat.

Det var vackert. Det var dramatiskt. Det var historiskt. Och det utspelade sig på kommunens golfbana med mig och en tant i rollerna.