Hampus klassiker

Trodde aldrig att jag skulle bli "långcyklist". Jag har alltid tyckt att Vätternrundan är för lång med sina 30 mil. Nu har jag anmält mig till ett lopp i Skottland som är 130 mil långt och där jag planerar att köra 30-40 mil per dag.

Vansbroturen tidigare i somras gav mersmak. 76 mil på två dagar kändes inte alls så farligt – trots krasch med revbensbrott som följd.

Fel Peter Hampus
Jag minns fortfarande när folk ringde och gratulerade mig till en bra tid på det klassiska loppet Paris - Brest - Paris. De hade hittat mitt namn i resultatlistan och när jag lyckades lista ut vad de pratade om tyckte jag det verkade fullständigt rubbat. Det var min namne Peter Hampus som också cyklar med Fredrikshof som hade cyklat från Paris till Atlantkusten och tillbaka. Jag gjorde klart för alla att så där håller jag inte på! Jag ville cykla kort och fort.

Men, nu är jag tydligen där jag också. Skillnaden mellan Paris - Brest - Paris och The Highlands, Glens & Western Isles i Skottland är att loppet jag ska köra innebär en hel del berg och kullar, och kommer att gå längs den blåsiga och regniga skotska kusten i stället för i ett franskt inland. Men jag tänker å andra sidan ta det ganska lugnt. Sightseeing och familjetid hör till planerna. Om man startar tidigt på morgonen så bör man vara framme vid etappens slut så pass tidigt på eftermiddagen att man hinner njuta av omgivningarna, vara lite social och smaka lite whiskey också.

Till min stora glädje har jag kompisar med samma sinne för äventyr som jag. Igår, när jag lade ut mina tankar på Facebook nappade genast tre cykelvänner som anmälde sig för att lyckas komma åt en av de 60 åtråvärda platserna. (Ja det verkar finnas fler än 60 personer i världen som tycker det här låter kul) Ytterligare ett par har visat intresse och jag misstänker att förhandlingar pågår hemma vid köksbordet.

I höst börjar träningen. Ska bara göra Cykelvasan, Stockholm triathlon, Vasatrampet och Lidingöloppet först.

​