Hampus klassiker

I helgen samlades 21 cyklister och triathleter i Roskilde för att lära känna varandra och de produkter vi kommer att använda säsongen 2013.

Öresundsbron. Att åka över den i mörkret fick mig att tänka på den utmärkta tv-serien Bron med det läckra soundtracket av Choir of Young Believers.

Åh så gott! Grillbuffé i Jönköping med fettladdning inför helgens cykling.

"Racefit". Assosskläderna ska sitta tajt. Förhoppningvis har inte grillbuffén satt alltför stora spår på kroppen. Foto Pål Venås.

"OBS medtag vintertøj" skrev EnergySport i ett mail inför avresan till cykelambassadörträffen. Jag trodde vintertøj betydde vinterdäck men min fru föreslog vinterkläder. Så jag tog för säkerhets skull med båda delarna. Helt onödigt skulle det visa sig. Dumt också.

Att cykla med dubbdäck i sand och lera i något slags grustagsliknande terräng var onödigt jobbigt. Jag tittade avundsjukt på de andra som fått sina cyklar – mestadels 29-tummare med kolfiberram då vi rullade iväg på ett gemensamt mountainbikepass. Extra jobbigt blev det då det visade sig att växelhandtaget gått sönder då min übertunga pendlarcykel transporterades ned till Danmark. Först låg kedjan på en för stor klinga fram vilket gjorde varje backe (ja det fanns sådana även i Danmark) krävde låg kadens och tunga tramptag, och sedan när vi skulle hem ramlade den ned på "lillklingan" och gick inte att växla upp. 180 i kadens skapar mjölksyra.
Min BMC levereras i vecka 20. Åh varför är det så långt tills dess? 

På toppen av Danmarks enda slalombacke med lift. 

Foto: Oscar Ekstam

Otroligt vackra stigar och vägar att cykla på i Roskilde. Jag imponerades över terrängen. Foto: Oscar Ekstam

Jag i min nya outfit från Assos. Jäklar vad effektivt kläderna värmde. Det behövdes ingen vintertøj här inte! Trots att tyget är tunnt funkar vindskyddet jättebra. Foto Oscar Ekstam

Kallt i vattnet. Foto: Oscar Ekstam
 

Språkförbistring nr 2. Är det cykling eller blodbad vi ska ägna oss åt i eftermiddag?

Lite blodbad blev det faktiskt. Hjälmen från Kask och glasögonen från Tifosi sattes på prov direkt.

Jobbigt att krascha med nya cykeln på första turen. Men mountainbikecyklister är hårda. Tur att glasögonen var stora och att glasen var "okrossbara". Hjälmen passar grymt skönt. Nackbandet sitter i nacken till skillnad från Giro- och Bellhjälmarna jag testat där nackbandet snarare sitter på bakhuvudet. I och med att bandet sitter nere på nacken hålls hjälmen kvar mycket bättre vid en krasch. En annan feature med Kaskhjälmarna är att de inte trasas sönder vid kraschen. Många andra hjälmar demoleras vid första smällen, men det är inte ovanligt att huvudet studsar i marken flera gånger vid en våldsam krasch.

Jens  Näsholm gör sig klar för natten. Bloggen och Facebook måste uppdateras.

Ett gäng bloggare som samlas på ett och samma ställe skulle kunna ha en tendens att stänga in sig i sin lilla sociala mediebubbla. Men vi lyckades umgås en hel del "away from keyboard".

Alexander Åström-Karlsson dricker "cykelkaffe".

Jag trodde att jag förstod danska ganska bra, men insåg efter ett tag att det är skillnad på varifrån i Danmark personen kommer. En av norrmännen använde strategin att säga "ja" ibland och "hahaha" ibland för att hålla konversationen igång trots att han inte fattade någonting. Kolla det här inslaget så inser du att även danskarna har problem att förstå varandra.

Enda besvikelsen på resan var att jag inte såg ett enda wienerbröd med CHOOOKOLÄÄÄÄÄDE. Inte ens herr Skumberg syntes till.

I helgen ska jag och 20 andra cyklister/triathleter träffas för att prova ut kommande säsongs utrustning. Jag ser fram emot att dels få komma till lite varmare trakter (Roskilde) men också att få träffa de andra ambassadörerna för Energy Sport.

Jag kan tänka mig att känslan jag nu har påminner lite om känslan som adoptivföräldrar kan ha då de åker till landet där deras adoptivbarn bor. Att möta en främmande kultur och få en liten glimt av sitt barn ...

Ja Danmark är på sätt och vis en främmande kultur. De äter ju smørrebröd och dricker snaps till lunch. Wienerbröden har choklad i stället för mormors gula snuva och landet vimlar av dejliga cyklister.

I sommar kommer jag att köra den här skönheten:

BMC Teamelite TE02 29 XT. Man skulle kunna tro att den är speciallackad för mig då färgerna ju är Fredrikshofs. Var ligger förresten Fredrikshof? Jag är med i föreningen men har ingen aning om var själva orten ligger. Hittar den inte på kartan heller. Fredrikshof låter som ett danskt öl och det passar ju bra eftersom det är ett danskt företag som sponsrar mig.

Storken kommer med henne i mitten av maj vilket betyder att premiärtävlingen på henne blir Borlänge tour.

Nu gäller det bara att hitta på ett namn till henne. Några förslag någon?

Marit Bjørgen ser ju ut som en stor karl på vissa av bilderna som cirkulerar på nätet. När hon och Kowalczyk filmas sida vid sida på upploppet ser det ut som två köttberg som hackar sig fram som maskiner. Men i verkligheten är de helt normalstora tjejer. De ser till och med lite mindre ut än andra eftersom de inte är lika påbylsade som de som står och tittar på.

Till och med Petter Northug som ju verkar vara en enorm röd jätte på teve blir mänsklig när man står bredvid honom.

Jag fick möjligheten att följa världscupen i skidor på nära håll när den gästade Stockholm. Med ett passerkort som släppte in mig överallt hade jag tillgång till ställen dit vare sig journalister eller alla aktiva kom in.

När jag funderade vad det var för småtjejer som stod och tisslade i toalettkön bakom mig insåg jag att jag tydligen valt toaletten som var ämnad åt skidåkarna. För det var Weng, Johaug och Bjørgen som försynt undrade om de skulle hinna innan starten. Jag tvingade mig att lägga band på min nyfikenhet och inte börja fråga ut dem. Nej inte om de skulle göra ettan eller tvåan om det är vad du tror. Utan frågor om vad de har för rutiner innan lopp. Jag har ju själv en massa stressiga saker som ska hinnas med. Dricka, lagom mycket och lagom nära loppet. Pilla lite på utrustningen (nej, återigen, inte som du tror), föröppna energipåsar, dubbelkolla en massa meningslösa detaljer med mera.

Mitt nyfikna klåfinger hade också många tillfällen att ställa till saker och ting i dag.

Ryssarnas "skidåkarcykel" som används vid uppvärmning. Hur sugen tror du jag var att testa den?

Norges skidor. En liten elak sate kan flyga i mig när jag får sådana här möjligheter. Jag minns när jag var roadie åt Imperiet och gladdes åt att jag fick chansen att känna på min idol Thåströms gitarr. Han blev så klart skitförbannad och skällde ut mig efter noter. Omogen som jag var kunde jag inte låta bli att hämnas. Så strax innan koncerten skulle börja smög jag fram och stämde om gitarren. Det lät roligt.
Hur arg skulle Petter Northug bli på en skala om jag vallade om hans skidor i smyg?

Kikkan Randall som kör som en furie på tävlingarna är jättetrevlig. Vi hade ett långt samtal om träning där hon öppenhjärtigt berättade om hur hon sett på svenskor och norskor som magiska varelser som tränar jättekonstigt.

Vad ska jag säga när det blir min tur att intervjua? Se så besviken hon är. Ska jag säga något tröstande?
Äh, jag frågar varför det gick så dåligt helt enkelt.
Och Anna Haag berättar då att hon är korkad när hon åker skidor. Kroppen var pigg men huvudet förstörde loppet. Hon måste bli mer taktisk och rutinerad helt enkelt.

Jag frågade Marit Bjørgen hur hon kan vara så cool och ligga sist så länge i loppen trots att det är sprint och vad som helst kan hända framför henne.
– Jag gör det inte med flit. Jag kämpar faktiskt för att hänga med och behöver tid för att komma igång och ta mig fram.
När jag bad henne förklara hur hon kunde stå över tävlingar på grund av sjukdom för några dagar sedan och idag lekande lätt glider in på en andra plats sa hon att hon hade "flax".
– Och nu är jag frisk! utbrister hon för att direkt efteråt hosta mig flera gånger rakt i ansiktet.

Den alltid glade Emil Jönsson är lätt att prata med:
– Vem vinner världscupen?
– Cologna.
– Varför då?
–För han är snäll.
Northug då?
– Han är inte lika snäll.

Men när Emil blev utslagen ur sprinten surnade han till. "Han har låst in sig och vill inte komma ut", sa någon. När han väl kom till den mixade zonen med ett påklistrat leende frågade jag så klart varför han var så arg.
Emil berättade med blossande kinder och röda ögon om misstagen han och ledningen hade gjort. Fascinerande att de har ett jobb där känslorna svallar både hos dem och publiken och där de förutsätts analysera arbetet bara minuter efter urladdningen. Och där deras analys analyseras ...

Ibland kan även dumma frågor få bra svar. När Therese Johaug glatt berättade att hon är på rätt väg, att hennes sommarträning med inriktning på att göra henne till en bättre sprinter börjar visa resultat trots att det inte ännu når hela vägen undrade jag kort och gott varför hon vill bli bättre.
För en sekund såg jag hur hennes ögon rullade till. Hon tittade på mig med förvåning och förvirring och hade kunnat svara: "Varför inte?"
Men så förstod hon att jag både undrade om det inte räcker med att vara en grym klättrare och långdistansåkare. Då förklarade hon dels att hon inte kan vara en så svag sprinter som hon tidigare varit om hon ska fajtas i totala världscupen eller tourerna, men också balansgången i träningsupplägget för att inte sprintträningen ska förta hennes andra positiva förmågor.

Vilket privilegium jag haft som fått möjlgiheten att umgås med trevliga, proffsiga och ödmjuka världsstjärnor en hel dag!

I en debatt på min Facebooksida där vi cyklister hamnade i kläm bland andra trafikanter slog det mig att diskussionen kunde liknas vid den om mäns och kvinnors lika värde i samhället och på arbetsmarknaden.

Jag kollade vad Wikipedia skriver om feminism och bytte ut orden feminist/feminism, kön och kvinnor i texten nedan:

Cykling är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara trafikanters politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Vissa av rörelsens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Ordet cyklist var ursprungligen ett nedsättande uttryck för att beskriva trafikanter som inte anpassade sitt beteende till rådande trafiknormer.

Original:
Feminism är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Vissa av rörelsens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Ordet feminist var ursprungligen ett nedsättande uttryck för att beskriva kvinnor som inte anpassade sitt beteende till rådande könsnormer.

Man kan också leka med Socialstyrelsens klassiska skrift "Haschboken" från 1983. Här har jag bytt ut ordet "hasch" mot "cykling".

Skrämmande vad väl den beskriver folks syn på oss cyklister.

Fler och fler vill prova på cykling, men okunnigheten är stor, både bland ungdomar och vuxna. Vad ungdomar vet om cykling är oftast vad de har hört från kompisar.

Eftersom det finns en hel del myter kring cykling stämmer ofta inte det de "vet". Även bland dem som själva använder cykling är okunnigheten stor. De har oftast gått på myterna och osanningarna och sprider dem gärna vidare.

Idag vet vi att cykling har skadliga effekter. Under de senaste åren har allt fler bevis lagts fram om de fysiska och psykiska hälsoriskerna.

Cykling har blivit ett problem som berör alla. De som regelbundet provar cykling blir alltid förändrade. Det börjar med att de blir lättirriterade, slöa och tillbakadragna. Cykling gör att de blir mer och mer inneslutna i sig själva och till slut hamnar de i ett stadium där de är känslomässigt störda.

Vad beror det på att man börjar med cykling? Ofta beror det på att man är osäker på sig själv, eller att man vill testa något nytt, något "häftigt". Kanske för att man är nyfiken, kanske för att passa in i gänget och få kompisar - men också som ett led i processen att bli vuxen. Eller så kan man vilja fly bort från verkligheten.

Föreningen Mot Cykling (FMC) har gjort en lista över förändringar som kan tyda på att någon i ens närhet har börjat med Cykling.

Här är listan:

• Trött på morgonen
• Alltid på väg
• Nya dumma kompisar
• Slö och deprimerad
• Nya tankesätt och ideal
• Konstig blick och ostadiga handrörelser
• Sover oroligt
• Märkliga klädesval
• Oförståelse om att det går att leva utan Cykling

Johnny Öhrn dödar älg

Vi har haft en del krascher i vårt gäng på sistone. De senaste fyra veckorna har sex personer hamnat i gatan. Tuffast av alla är Johnny Öhrn som i förrgår körde på en älg i Nynäshamn. Det lät för otroligt för att vara sant, men viltvårdaren bekräftar att älgen måste avlivas efter kraschen.

Johnny körde vad han kallar ett lugnt solopass. I 33-35 km/h krockar han med i älgko. Cykelns framhjul stukas en aning och Johnny skrapar armbågen. Den stackars älgen däremot far in i en bergvägg, och springer därefter omtumlad upp på en kulle, ramlar över ett staket och faller tungt till marken fyra meter nedanför.

När viltvårdaren hittade älgkon var hon så illa tilltygad att avlivning krävdes.

På bilderna ses Johnnys armbåge och cykel. Djuren på bilden har dock inget med denna händelse att göra.

Något stukat framhjul efter en älgkrock i 35 km/h

Funbeat – som är ungefär ett Facebook för träningsnördar ger ofta intressant läsning. Många skryter om sina tuffa pass. Andra är ganska fåordiga. Johnny Öhrn gjorde inte så mycket väsen av älgkrocken. Lägg märke till pulshöjningen (den rosa kurvan) i slutet av passet. Man kan ana att något hände där som fick hjärtat att slå några extra slag.

Lokaltidningens notis efter händelsen.