Hampus klassiker

Nu är vi fyra knäppisar som ska cykla Stockholm - Vansbro - Stockholm i helgen. Första idén, att ta pendeln till Bålsta för att slippa en massa tråkig stadscykling bedömdes som fusk. Så för mig blir det 68 mil ungefär. Om vi inte åker fel och får några extra mil på köpet.

Vi tältar i Vansbro, och får utrustningen ditkörd med bil. En randonneur skulle nog kalla det fusk. Men vi är inga randonneurer. Faktum är att i mina kretsar finns en skarp skiljelinje mellan oss och randonneurer. Vi cyklar fort och är snygga. Underförstått tvärt emot randonneurer.

– Peter, om jag någon gång blir en randonneur får du skjuta mig, sa en av mina kompisar en gång. Lite märkligt egentligen med tanke på att gänget jag cyklat med runt Vättern haft som inofficiellt mål att ta ut sig så på passen att man ser ut som en bakfull uteliggare efteråt. Randonneurerna är ju cyklingens uteliggare.

Bakfull uteliggare eller randonneur? Nej ingetdera faktiskt. En stilren cyklist som värmer sig lite bara efter ett stenhårt pass i regn och kyla. Denne cyklist kommer att få agera vindskydd åt mig på resan så att jag är pigg och fräsch till simningen i Vansbro.

Men en av idéerna som kläcktes, att likt randonneurer övernatta i ett dike invirad i plast förkastades. Så vi lyxar till det och sover i tält som sagt. Förmodligen kommer vi att ligga och krama, inte varandra, utan våra dyrgripar i tältet. Man törs ju inte lämna en cykel som kostar mer än en husvagn ensam ute på en campingplats!

Så här kommer inte våra cyklar se ut.

När vi via Facebook planerat turen skrevs bland annat följande kommentar:
"Lite praktiskt. Jag tänkte köra stilrent, allt som inte får plats i bakfickor är onödigt. Hur har ni tänkt er?"

Vi kommer alltså att med lika lite packning som Tour de Francecyklisterna göra vår egen tour. Fast utan följebilar och glamour. Endast lite mat i fickorna och flera matstopp längs vägen är planen.

Återkom hit till bloggen för ytterligare rapporter.

​