cover-liten

Hampus klassiker


Torsdag, Maj 24, 2012

Skönt funktionärsuppdrag

Hela min uppväxt har jag gråtit tillsammans med andra halvnakna killar ...

Det var nästan 20 grader kallt. Domaren kom in i omklädningsrummet och frågade hur vi ville göra. Gränsen för att en hockeymatch skulle få genomföras gick vid -15 grader.

- Men det finns ett ställe uppe på kullen där det brukar vara lite varmare som jag kan mäta ifrån, sa dommaren.
- Klarar ni att spela så gör vi det.

Jag hade hoppats att matchen skulle ställas in. Sedan tidigare visste jag hur det skulle kännas.

Isen på vår utomhusrink gav ifrån sig ett dovt lite skrämmande ljud när det var riktigt kallt. Snoret i näsan frös till is och händer och fötter tappade långsamt känseln av kylan. Efter matchen kom den stora plågan med oerhörd smärta då man tinade upp, antingen nära ett element eller i duschen.

Men i vanlig ordning spelades matchen. Vi grät tillsammans efteråt i omklädningsrummet när känseln kom tillbaka i våra frusna fingrar och tår.

Jag hade ju kunnat smita iväg tidigare och tina upp mig. Visserligen hade jag blivit kallad mes av mina lagkamrater, men jag hade valet. Den stackars domaren tvingades uthärda hela matchen. Hur skulle det se ut om han gick in och grät en skvätt emellanåt?

Domaren kom in i vårt omklädningsrum efter matchen, tog en bulle och drack upp resterna av vår sportdryck innan han tackade för sig och åkte hem. Vad drev honom? Publiken älskade ju inte hans domslut alla gånger och visade det högljutt.

Jag har varit med i idrottsföreningar sedan jag var fem år. Nu försöker jag ge tillbaka lite genom att själv engagera mig.
Eftersom jag tycker om att cykla och umgås är det ingen stor uppoffring att vara ledare inom Fredrikshof. Snarare tvärt om. Det är enormt stimulerande.

Inom klubben har vi ett “belöningssystem” som gör att om man vill köra Vätternrundan organiserat med klubben, eller få bidrag till tävlingskostnader så behöver man vara funktionär vid något av våra eller våra partners evenenemang.

Mitt funktionärsuppdrag igår var långt ifrån min barndoms hockeydomares kalla lidande. Att vara förcyklist och bana väg för löparna i tävlingen Milspåret bland flanörer och andra joggare på Djurgården var en ren njutning.

Kolla filmen som togs:

FörfattarePeter Hampus i • CyklingFilm
Permalink

Kommentarer

Skriv in en ny kommentar

Kommentera bloggen