Hampus klassiker

Det kostar en del att göra Klassikern. Förutom alla anmälningsavgifter, resor och boende behövs ju utrustning. Därför var jag tacksam över att kunna låna ett par längdskidor.

Min frus förra pojkvän skulle köra Vasaloppet 1989 men det blev inställt varför skidorna bara använts för några mils träning. Det var tydligen bra skidor på sin tid, och jag struntade i att folk skrattade lite åt den gamla modellen och de gamla bindningarna.

Men jag hade svårt att få något glid. Faktum var att endast när jag åkte ovallat hade jag glid på skidorna. Jag trodde till en början att jag mätt upp vallningsområdet fel på skidorna men insåg efter ett tag att skidorna nog inte alls var anpassade för mig.

Skiddjungel
Dags att krypa till korset. Precis som i andra sporter finns en uppsjö av modeller och prisklasser bland längdskidorna. Vilket märke ska man välja? I vilken prisklass ska man lägga sig?

Jag frågade runt lite bland kompisar och försökte läsa lite tester. Som vanligt är smaken som baken och alla har sin uppfattning.
Då fick jag väl lita på expediten i affären. Vilken skillnad på kunnande det är i butikerna!
I en butik fick jag rådet att välja “de gröna skidorna för de är ju så fina”. (Sportinn i Stockholm).
Team Sportia på Lidingö var faktiskt riktigt kunniga och hjälpsamma. Tjejen som hjälpte mig kunde på ett begripligt ? och i mina öron sakligt sätt ? förklara skillnaderna mellan de olika modellerna.

Jag beslutade mig för att satsa på en lite dyrare skida. Förhoppningsvis kommer jag inte att tröttna på skidåkning efter Vasaloppet utan hinner använda skidorna några gånger till innan jag eller skidorna blir för gamla. Men de flesta butiker ville sälja kompletta paket med skidor, pjäxor, bindningar och stavar. Att plocka bara skidor och bindningar skulle inte löna sig.

Till slut hittade jag dock en butik (en annan Team Sportia) som var villig att dela paketen och ge mig ett bra pris i alla fall. Det lönar sig att shoppa runt lite.

Det blev ett par Fischer SCS classic. Försäljaren berättade att de var i hårdaste laget för en nybörjare. Man måste ha bra teknik för att kunna trampa ned spannet. Teknik är knappast något jag har i överflöd, men jag var så trött på att inte ha något glid att jag hellre valde att satsa på hårda skidor med bra glid än mjukare med risk för att jag skulle åka på fästytan igen.

Första turen
Oj vad jag var spänd när jag satte på mig skidorna första gången. Skulle jag märka någon skillnad? Skulle jag orka trampa ned spannet och få något fäste?

Skidorna gled! Jag menar verkligen gled! Förra passet jag åkte gled jag ett par meter per stavtag, men nu for jag iväg 3-5 meter varje gång jag tryckte ned stavarna. Och fästet var faktiskt inga problem.
Jag åkte 15 km på 65 minuter. Med de gamla skidorna åkte jag 15 km på 75-90 minuter beroende på före med samma ansträngning.

Nu kan jag i alla fall inte skylla på utrustningen om jag inte klarar Vasaloppet.