Hampus klassiker

(Adrenalinmolekyl)
Formen går upp och ned och det är helt naturligt. Samma sak med motivationen. Fast min motivation brukar bara svänga från ?djävligt motiverad? till ?enormt motiverad?. Omotiverad var jag senast när jag hade typ 39 graders feber för 25 år sedan.

Men nu upplever jag en jobbig känsla. Två skidpass har slutat med ilska. Irritation över dåliga spår. Svärande över idioter som trampar sönder spåren, eller en befängd lust att bryta av stavarna när trugorna för tjugonde gången sjunkit ned för långt.

Att komma hem med adrenalin i blodet i stället för härligt sköna endorfiner är inte likt mig.