Hampus klassiker

Okej, jag är ingen stark "klättrare", men på väg till jobbet i morse skedde den ultimata kränkningen.

I en ganska brant uppförsbacke blir jag omcyklad av en herre med kostym och överrock. Han har en sådan där cykel man kan hyra per timme i storstäder och trampar förbi mig till synes helt oberörd. Med löjligt snabb kadens drar han ifrån mig mot backens topp.

I vintras intervjuade TV 4 mig om nyordet MEMIL. Enligt språkrådet är det en medelålders man som klädd i lycra härskar på cykelbanorna i Stockholm. Denna memil var allt annat än härskare i morse. Kränkt. Förnedrad. Tillintetgjord.

Med rosslande lungor och darrande underläpp försöker jag komma ikapp kostymnissen. I en nedförsbacke med tvär kurva lyckas jag ta in lite på honom. Jag kryper ihop i bocken i motvinden och sliter mig allt närmare. I morgon är det konditionstest på Bosön och jag borde egentligen ta det lugnt i dag. Men det går så klart inte.

Den där djävulen som brukar sitta på axeln och skrika i mitt öra hejar på mig:
"Kom igen nu! Ge dig inte. Snart är du i kapp och då håller du andan och ser oberörd ut medan du glider förbi."

Ängeln på andra axeln försöker lugna mig:
"Ge upp nu Peter innan det blir riktigt pinsamt."

Som vanligt vinner djävulen. Jag sliter mig ikapp i motvinden som gör allt för att sinka mig. Jag ligger djupt i bocken men den satans kostymgubben sitter helt upprätt och trampar avspänt.

Efter vad som känns som en evighet är jag äntligen ifatt och lägger mig precis bakom honom för att hämta andan lite innan jag gör min attack.

Då ser jag att det inte är en hyrcykel. Kostymnissen kör ju elcykel!

Tack gode gud för det! Nöjd och glad draftar jag bakom honom på väg in till stan. Det måste ha sett lustigt ut med mig djupt liggandes på cykeln bakom hans vindfång.