Hampus klassiker

Jag kommer att köra för en ny klubb i mountainbike i år. Vi är ett munternt gäng som cyklar i Lidingöskogarna och jag tyckte att vi skulle heta "Lidingö allmäna skogscykelförening" men fick ge mig för majoritten som ville ha det mer traditionella Lidingö Cykelklubb.

Målet för året i skogarna är att jag vill hamna topp 30 i långloppscupen och inte sist i XC-cupen. (I min åldersklass). Det är två ambitiösa mål. Men jag har en plan. Om jag lyckas plocka poäng i alla tävlingar jag ställer upp i och ställer upp i många så har jag ju betydligt bättre chanser än en toppcyklist som bara ställer upp i ett fåtal. Utnötningstaktiken alltså. Konstigt nog ligger jag inte ens sist i Keps Cup trots att jag bara kört en av fyra tävlingar. Plockar jag poäng i de fyra återstående så bör jag hamna i den främre halvan även i de mer xc-liknande loppen. Det loppet jag körde var faktiskt lite enduroliknande. Två av nedfarterna har använts vid endurotävlingar i Täby.

Jag har ju haft lite olika styrkor och svagheter genom åren. När jag har nött mycket landsväg så har teknisk mountainbike gjort att jag halkat efter varpå jag trampat ikapp folk på grusvägarna. Förra året var det tvärt om. Min nackskada gjorde att hela försäsongen blev lidande och jag hade riktigt jobbigt att hänga på klungorna i Långloppscupen. Däremot tyckte jag att folk cyklade väl taffligt i de tekniska partierna där jag ofta hamnade i helt fel position och tvingades vänta på cyklister som antingen tog det försiktigt eller till och med klev av och sinkade farten.

Förra årets Keps-tävling bonkade jag i. Ja, jag lyckades bonka på enbart fyra varv så illa att jag fick ta emot gel av en kille i en annan klubb för att över huvud taget ta mig i mål. Inte helt lyckat att köra ett bonkpass på kvällen innan, och sedan cykla ett par tre mil till loppet dagen efter innan kroppen lyckats återhämta sig och jag kunnat lagra in ny energi i muskler och lever. Jag kom förstås toksist. Men i samma tävling i år slutade jag sjua av 18 startande. Och konditionen verkar vara tillbaka. De som skakade av mig nedför de tekniska partierna plockade jag in uppför i stället.

När det gäller landsväg ska jag leda ett lag med ett ambitiöst mål: att vinna Cycle for change mellan Åre och Stockholm. Laget kommer att presenteras inom kort och det består av många duktiga och erfarna cyklister. Sist jag vann en tävling var för 46 år sedan. Och det var en simtävling. Så det skulle vara roligt att lyckas igen.