Hampus klassiker

Låt mig först slå fast: Cykling i min värld handlar till lika delar om själva cyklingen som det sociala och förtäringen efteråt. Idag fick jag en perfekt kombination.

Först test av Cykelvasans bana. Därefter sommarens bästa after bike i en vacker fäbod med trevligt sällskap och intressant snack om bland annat barfotalöpnng.

Efter att ha pratat med Mattias och Ulrica i dag har jag blivit riktigt sugen på att ta tag i löpträningen. Och på att försöka få ordning på mitt löpsteg en gång för alla. Att hela tiden vara beroende av hur min hälsena känns är inte kul. Bättre att jag lär mig att springa på ett skonsamt sätt.

Mattias började springa barfota efter att hans hälsena gått av.  Jag har också blivit nyfiken på barfotalöpning efter att ha läst boken Born to run som blivit något av en bibel för barfotaentusiasterna.

Igår testade jag att springa intervaller med ett kortare löpsteg än jag brukar och med en högre frekvens. Det kändes löjligt och gick långsamt, men var lika jobbigt som vanliga intervaller. Dessutom: hälsenan mådde bättre dagen efteråt än den brukar!

Vi springer oftast med för långa steg och för låg stegfrekvens. Enligt de som propagerar för barfotalöpning. Allt fler hävdar att de skador löpare ådrar sig på hälsenor och i knän beror på att skorna vi använder har så mycket dämpning att de lockar oss att ta ut steget för långt och landa för hårt på hälen.

Barfotaentusiasterna pratar om en optimal stegfrekvens på 180 steg i minuten. Då springer vi skonsamt. Mattias berättade att han hade varit ute på en barfotatur med ett gäng barn. Det sägs att små barn springer "oförstört" och automatiskt rätt barfota. På skoj klockade han deras löpsteg och samtliga höll exakt 180 steg/minut.

Jag ska nu skola om mitt löpsteg. Läs bloggen för att följa min resa mot en skonsammare löpning.