Hampus klassiker

Edge touring plus heter Garmins nya cykeldator. Vid en jämförelse mellan den och Edge 800 eller Edge 810 tycker jag det ser ut som en sämre enhet fast med lite bättre kartor och navigering.

Men hur kan man vända sig till touringcyklister och bara ha en batteritid på upp till 15 timmar? När jag navigerade med hjälp av min Garmin Edge 800 i somras slukade den batteri och den höll inte ut de 14 timmar vi behövde på oss för att ta oss till målet. Jag vill ha datorn på även under pauserna för att få den att visa både rörelse och vila och få en bra översikt av rullsnitt och total snitthastighet.

Nästa sommar ska jag exempelvis cykla ett brevet-lopp som kräver minst 12 km/h i snitt för att man ska klara det inom rätt tid. 12 km/h låter kanske inte så mycket men om man räknar med alla pauser, nattsömn mm sjunker snitthastigheten markant. 130 mil på fyra och en halv dag måste man få till om man vill samla på sig brevet-poängen som behövs för att kvala in till exempelvis Paris-Brest-Paris.

Edge 800 är värdelös för navigering tycker jag. "Off course" "Course found" "Off course" "Course found" skriver den hela tiden i displayen trots att jag inte svängt av vägen den vill att jag ska köra. Skillnaden i färg mellan stor väg och vald rutt är minimal så man måste titta noggrant för att vara säker. Kanske är Edge touring plus bättre där. Men då kan jag i stället inte koppla en wattmätare till den, tävla mot en virtuell partner, eller få larm om jag avviker i hastighet eller puls. Inte heller intervallträning har apparaten stöd för.

Nja. Jag behåller mina två enheter Garmin Edge 800 och Bryton Rider lite till.

​

Vi är väldigt bortskämda med friluftsområden runt storstan. Sedan jag gjorde uppropet på Fredrikshofs Facebooksida om att starta mountainbiketräning igen har vi besökt både Ursvik, Lidingö och Fiskartorpet för kul skogscykling. Dessutom cyklar Hofvet mtb i Farsta och på Värmdö så mountainbike har fått ett uppsving igen. Kan det vara tack vare Cykelvasan?

I dag var vi fyra stycken som tog oss an den backiga terrängen runt Fiskartorpet på Norra Djurgården. Första gången för mig på just de stigarna trots att jag bor så nära.

En kille gjorde en kullerbytta nedför en slänt (känns som ett stup när man cyklar på den smala stigen och blickar ned över kanten) och en annan landade rätt hårt i hoppbacken efter att först ha klarat ett drop snyggt. Lite blod och skrubbsår men ändå glada miner. Ramlar gör man om man cyklar i skogen. Det är sådant man får räkna med. Ofta går det bra och man borstar av sig och fortsätter direkt.

Själv njöt jag i fulla drag över att äntligen vara på cykeln igen. En veckas förkylning är påfrestande. Abstinensen blir ganska jobbig. Förkyld är jag fortfarande men planen var att rensa rören lite med ordentlig pulshöjning. Det gick sådär. Hostattackerna avlöste varandra och jag fick ge upp efter ett par varv. Men det var det värt! :-)

Alla på ett led. För att underlätta har vi målat ett streck på vägen. Bra balansträning.

Nöjd och glad bloggskribent efter ett kort men intensivt träningspass. Det är sådana här kvällar jag tar med mig och lagrar i måbra-minnet inför de våta, kalla, blåsiga, mörka och vidriga höstkvällarna som väntar.
 

​

3 st chins! Sedan fick jag en hostattack.

Det var kanske bra för det knakade och knastrade i axeln. Det kändes som det lilla nyckelbenet skulle sprätta iväg. Känns oskönt nu. Men vem har sagt att sjukgymnastik ska vara skönt?

​