cover-liten

Hampus klassiker


Onsdag, December 09, 2015

Tröstlös argumentation mot en Googlebil

Hamngatan mitt i rusningstrafiken. Jag står längst fram vid trafikljuset då bilen bakom mig tutar.

Jag vänder mig om. Mannen bakom ratten pekar mot cykelbanan till höger om mig. Eftersom det är rött och jag inte har något annat för mig backar jag till passagerarplatsen och mannen vevar ned rutan. Han har långt skägg och det gråa långa håret är uppsatt i en hästsvans. Han ser ut som en snällare och mer välklädd version av Saddam Hussein. Ganska overklig med andra ord.

– Du ska cykla på cykelbanan.

– Varför det? Jag stör väl inte dig när jag står framför din bil när det ändå är rött?

– Det finns en cykelbana av en anledning.

– Ja men det är inte lag på att jag måste vara på cykelbanan.

– Det finns en cykelbana av en anledning.

– Jo men jag vet att om hundra meter kommer folk inte att förstå att det är en cykelbana och komma gående rakt mot mig. Och då måste jag kasta mig ut på spåren mitt bland bilar och språrvagnar.  Lika bra att jag kör här från början så är risken mindre att jag blir påkörd eller kör på någon.

– Du får köra försiktigare så kör du inte på folk.

– Ja jag är försiktig även här i trafiken. Och jag störde väl inte dig här vid rödljuset så du måste tuta på mig?

– Det finns en cykelbana av en anledning.

– Vad du tjatar! Cykelbanan är inte till för sådana som jag. Vi passar bättre ute bland bilarna eftersom vi kör lika fort som dem i trafiken. Tanter och barn kan vara på cykelbanan.

– Ja men det finns en cykelbana av en anledning.

– Hur många bilar har du? Fler än den här? För annars betalar jag mer skatt till trafikverket än du eftersom min bil är större än din. Då bör jag ju ha större rätt att vara på vägen.

– Det finns en cykelbana av en anledning.

– Ekar det här i bilen?

– Det finns en cykelbana av en anledning.

– Är du en robot? En sådan där Googlebil som har hakat upp sig?

– Det finns en cykelbana av en anledning.

Nu börjar bilarna bakom tuta eftersom trafilkjuset slagit om till grönt.

Den välartade roboten ler mot mig samtidigt som han trycker på knappen för rutans elhiss.

Jag ler tillbaka och lägger på en djävulsk spurt förbi Norrmalmstorg och Berzeli park. Undrar lite för mig själv om han kommer att köra på mig bakifrån med ett leende. Men jag vill visa honom att jag och min cykel inte kan beskyllas för att vara i vägen för honom på bilvägen.

Jag fick i alla fall provsäga en hel massa argument – vissa mognare än andra – även om inget verkade gå fram.  Jag tror att Google glömt att sätta öron på förarroboten och råkat få ett hack i skivan som spelas upp när bilens radar upptäcker en cykel framför.

 

FörfattarePeter Hampus i • Cykling
Permalink

Kommentarer

Skriv in en ny kommentar

Kommentera bloggen