Hampus klassiker

Som bördig från Dalarna är jag van vid fina preparerade skidspår. Där finns också i vissa trakter ganska hårda oskrivna regler.
Den som tar med sig en hund i skidspåret får räkna med tillsägelser.
Pulka skulle ingen få för sig att dra i motionsspåret.
Att man ska ha skidor på fötterna ses naturligtvis som självklart.

På Lidingö ser jag följande:
1. Kommunen gör inget för att hålla spåren fräscha. Eller rättare sagt, jag tror inte kommunen/staden vet om att de finns. Det är skidåkarna själva som spårat i djupsnön. Det står en “spårkälke” vid ett av spåren men den är översnöad.

2. När skidåkarna kämpat med spåren blir det ju en jättemysig promenadväg där! Perfekt att dra sina barn i pulka i den packade snön.

3. Självklart ska hunden få följa med ut på skidturen.

4. Inte bara hundar, utan också hästar klampar i spåren.

Hade allt detta inträffat i Rättvik undrar jag om inte galgbacken skulle ha öppnats igen.

Själv åker jag numera nattetid med pannlampa. Då slipper jag ge mig ut i djupsnön för att köra om, och jag slipper reta upp mig på mina medmotionärer som har annan syn på skidåkning och användande av spåren än jag.