cover-liten

Hampus klassiker


Söndag, November 23, 2014

Nakna mamils och hjärnskador

Årets cykelsäsong börja lida mot sitt slut och jag riktar nu blicken mot 2015. Det kommer att bli mer landsväg igen ...

Jag sätter ihop ett lag som ska köra ihop en del nästa år. I veckan träffades teamet för att prova kläder och diskutera planerna. Ett och annat spännande lopp står på vår lista. Mer än så kan jag inte säga ännu ...


– Va har du large på dina armvärmare? Då tänker inte jag nöja mig med medium!


– De här benvärmarna smiter åt lagom hårt om mina biceps.

Jag planerar att köra en del mtb-lopp för egen del. Långloppscupen, xc-cupen och några andra spännande lopp står på min lista. Det skulle vara kul att köra något mountainbikelopp utomlands. Trans Alp vore kul om jag hittar någon partner. Man måste nämligen köra i tvåmannalag. 

Hjärnskadade
Jag fick ett brev från Richard som kört sub 8 och 7+ runt Vättern med mig med följande text:

Några av oss har en defekt på vänstra hjärnhalvan och har som bevis på vår omdömeslöshet uttryckt intresse för att köra RAAM (juni 2016?). Jag har en schweizisk polare som genomförde denna för några år sedan i lag om 4. Vi har därför – kanske som en start på ett äventyr – satt upp ett telefonmöte med honom i syfte att tanka honom på information om praktikaliteter och de logistiska utmaningarna med RAAM.

Telefonmötet avskräckte mig lite. Logistiken som verkar krävas för Race Across America är ju befängd. Servicebilar, läkare, massörer, kock, dietist, mekaniker ...

Men, vi är ett allt större gäng som leker med tanken att köra de 480 milen tvärs igenom USA och tidigare i veckan samlades vi över lite vin, öl och pizza för att lyssna på ytterligare två personer som kört loppet.


Möte med andra som har en defekt i hjärnan.

Jag är lite kluven. Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske är det tanken på skavsår i stjärten och en mage som strejkar efter för mycket sockerintag efter ett par dagar som är avskräckande? Diarré och skavsår är ju inget man vill sätta fingret på faktiskt ...

Samtidigt är det en häftig utmaning och jag kan ju inte låta bli sådana. 2016 är tanken att vi ska köra. Men redan 2015 går Trans continental som också verkar vara ett härligt lopp. Start i Belgien och mål i Istanbul. Helt osupporterat som det var i Skottland. Man får en karta och några checkpunkter. Det är allt. De öppnar för en partempoklass och Neil försöker få mig intresserad. Distans är det nya svarta säger han. Jag är benägen att hålla med.

FörfattarePeter Hampus i
(0) Kommentarer | Permalink

Kommentarer

Skriv in en ny kommentar

Kommentera bloggen