Hampus klassiker

1998 föddes våra tvillingar. Den ena rullades i ilfart iväg till neonatalavdelningen och lades i kuvös. Syrgasmask, slangar och kablar i en enda härva runt det lilla barnet.

Hjärtfel var något jag trodde drabbade gamla och tjocka, inte något man kunde födas med. Vår dotter hade fem fel på hjärtat och skulle inte klara sig utan en stor operation.

I åtta timmar opererades hon. Hjärtat var stort som ett plommon och kirurgen slutade räkna när han sytt hundra stygn i det. 

Några timmar efter operationen stannade hennes hjärta.

Tack vare rådig personal som klippte upp bröstkorgen med en sax och masserade hjärtat klarade hon sig. 

I en månad blev vi kvar på sjukhuset och där träffade vi många familjer med sjuka barn. Flera gick oroligt och väntade på operation, andra visste att deras barn inte skulle överleva barndomen.

Vi var otroligt tacksamma för att forskningen gjort att man lärt sig hur man ska operera barn med så krångliga hjärtfel att de som tidigare bara skulle ha levt i någon månad nu kan leva helt normala liv.

Det var 14 år sedan. Nu har vi fått beskedet att det troligtvis är dags för en ny operation. 

Men 14 år är en lång tid inom sjukvården. När dottern föddes var den äldsta levande med samma hjärtfel 30 år gammal. På 30 år hade de förfinat operationsmetoderna och utvecklingen har fortfarande inte stannat. 

Jag är en tacksam skattebetalare som vet att mina och andras pengar gjort att vi slapp ta ett lån för att resa till ett annat land och uppsöka en specialist. Den bästa vården fanns i Sverige. Men jag har också förstått att enbart skattepengar inte räcker för att finansiera både forskning och vård.

Därför är Hjärtebarnsfonden viktig och initiativet Hjärtebarnsturen som samlar pengar till fonden är för mig ett perfekt sätt att hjälpa barn i samma situation som min dotter. Samtidigt som jag stärker mitt eget hjärta med motion.