Hampus klassiker

Isen har nästan smält på hela Siljan, men Rättviks slalombacke har fortfarande ett tjock snötäcke. Borde det inte gå att åka slalom nedför Lerdalsberget och bada i Siljan under en och samma dag?
Kolla filmen här för att se om jag klarade det:

Jag har tidigare varit tvungen att starta om min MacBook Pro i Windows XP för att kunna synka min Suuntoklocka mot den, men nu har jag lyckats få allt att fungera även inifrån Mac OS X. Fast det krävs förstås Windows i alla fall, men man behöver inte starta datorn i Windows läge, utan det räcker att köra igång programmet Parallels.

Tidigare gick det nästan att synka allt. Bara hastigheten och höjdskillnaderna var problematiska, men i och med senaste betaversionen av Parallels fungerar även det. Vilken fröjd att inte behöva starta om datorn bara för att kunna tömma pulsklockan.

Så här har jag gjort:
Jag har installerat Parallels och låtit programmet skapa en virtuell maskin med Windows XP. Windows är uppdaterat till senaste versionen. Även Parallels måste köras på den absolut senaste versionen, inte den skarpa utan den som är beta. Suuntos training manager är också den senaste tillgängliga version (2.1.2).

Då fungerar det att synka klockan utan att man får problem med “altitude data” eller att usb porten inte fungerar som den ska som det har varit tidigare.

Förra året när jag just köpt mina rullskidor förstod jag inte hur svårt det var. Att inte ha några spår att följa gjorde att skidorna hela tiden ville gå ihop eller åka isär. Detta kombinerat med min rädsla att ramla gjorde att jag både såg ut och kände mig som en skadskjuten kråka på skidorna.

I år går det mycket bättre! Kanske är det skidåkningen på snö förra året som stärkt min blans. Nu stapplar jag inte längre fram. Jag vågar ta ut både staktagen och diagonalandet mycket mer.

Visst händer det att jag snubblar till fortfarande, men jag känner mig mycket tryggare. Synd att det är så mycket löv på vägen bara. Det blir både bakhalt och sladdigt när det regnar.

Nu har jag redan åkt 25 km. Bara 27,5 kvar innan mitt barmarksmål är uppnått.

De senaste tre veckorna har jag inte tränat en enda gång. Dels har jag haft alltför mycket att göra så tiden inte har räckt till för träning, men jag har också haft ont i halsen en längre tid.

Otroligt vad fort det går att tappa konditionen! Jag hade byggt upp en skaplig kondis, och planerade att springa Lidingöloppet, men efter detta ofrivilliga uppehåll fanns inte en chans att jag skulle klara de 30 kilometerna och fortfarande må bra efteråt. Att komma igång igen var också svårt. Svårt att finna tiden, och lätt att hitta bortförklaringar.

Att det också gick mycket sämre att springa än vad det gjorde innan uppehålet är förstås ingen överraskning, men det stärker ju inte träningsmoralen direkt…

Nu går det trögt både att springa och att hitta tiden till träning. Enda sättet för mig är nog att dra igång “vardagsmotionen” igen, det vill säga cykla till arbetet, springa uppför trappor mm. Då kommer jag igång utan att tänka på det.

Jag har ett längre tag försökt följa upp min träning mer än att känna efter om det känns bra eller inte. Det började med att jag sökte på webben efter bra program eller åtminstone Excelmallar där jag kunde fylla i aktivitet, längd, sträcka, tid mm och få en sammanställning på vad jag gjorde under mina träningspass.

Men jag hittade inget bra så jag gjorde ett Excel-ark själv där jag fyllde i vad jag tyckte var relevanta uppgifter. Det gav åtminstone en liten översikt över hur mycket jag rörde på mig, och hur långa passen var. Jag köpte dessutom en billig pulsklocka för att få fram medelpulsen under träningspassen.

En av anledningarna till att jag rör på mig är att kunna äta gott utan att få dåligt samvete, så vikten var en uppgift som fylldes i efter varje träning. Jag vet inte om det var irritationen över att viktkurvan inte korresponderade med träningen eller om det var för många parametrar som skulle fyllas i som gjorde att jag efter endast några veckor slutade - inte med träningen utan med ifyllandet.

Pulsklockan gav heller inte mycket information. Medelpulsen är väl kul att se, och hur länge den legat i valt intervall kan ju vara intressant, men skulle det inte vara roligt att se hur pulsen ser ut på en given plats vid en given hastighet och kunna jämföra det från gång till gång? En mer avancerad pulsklocka kanske?

Jag frågade kompisar som har pulsklocka och sådana som inte skaffat en varför de gjort sina val.
De ganska självklara kommentarerna som man inte vill ha:
- Du känner väl din kropp ganska bra själv efter alla träningspass. Måste du ha en pryl som talar om för dig hur trött du är?
eller:
- Du blir bra på det du tränar på. Cyklar du långt och långsamt blir du bra på det. Springer du kort och fort blir du bra på det. Inte behöver du en klocka som ska tala om för dig hur du ska träna.
fick mig att avstå från att köpa en bättre klocka.

Men mina “prylbögskompisar” som har värstingklockor bedyrade att man har mycket, mycket nytta av dem:

- Om min puls är ovanligt hög när jag kommer fram till det speciellla trädet som ligger två kilometer in på min löparrunda, och jag ser att jag hållit samma hastighet förstår jag att jag håller på att bli sjuk. Det är alltså dags att ta det lite lugnare. Detta kan jag inte känna lika tydligt som min pulsklocka kan visa, var en av kommentarerna som jag använde för att övertyga mig själv om att det var värt att skaffa en riktigt avancerad klocka.

Men den höll inte riktigt. Så bra känner jag faktiskt min kropp att jag vet om jag håller på att bli sjuk eller inte.

Däremot hade jag behövt en pulsklocka när jag sprang Lidingöloppet i höstas. Den hade kunnat tala om för mig att min puls var på tok för hög så att hade sluppit springa in i väggen som jag faktiskt gjorde. Att kunna ställa in larm vid olika pulsnivåer är faktiskt bra, inte bara när man ska träna intervaller.

Ju mer jag försökte analysera mina träningspass för hand, desto mer övertygad blev jag att jag måste ha mer avancerade hjälpmedel. Men att lägga flera tusenlappar på en klocka känns inte helt rätt.

Tack Blocket för att det är så lätt att hitta begagnade saker! En liten sökning där och jag hittade flera varianter av den klocka jag hade valt ut. En var ett felköp och klockan var knappt använd, en annan var prylbög och behövde pengarna för att köpa ändå coolare grejer.

Jag slog till på en Suunto T6 som jag fick för mindre än halva priset. Jag är säker på att det inte var stöldgods då jag fick förklaringen att säljaren, som jobbar i sportbutik, köpt den till inköpspris av Suunto på en kurs. Säljaren som hade kvitto lovade också att jag kan komma till butiken om klockan mot förmodan skulle krångla.
Till klockan fick jag också en så kallad foot pod, en sensor som sätts på skon för att mäta löphastighet och sträcka.

Nu ska jag bara kalibrera den och sedan ska jag ut och testköra!