cover-liten

Hampus klassiker


Torsdag, Juli 25, 2013

Utan trosor i trollskogen

"Kan vi ses på tisdag i stället? Jag behöver vila musen lite."

Ibland får jag frågan om allt knas jag skriver om bara är påhittade sagor.

Folk har svårt att tro på att jag är som en galen blandning mellan den klantige farbror Melker, Lotta på Bråkmakargatan som tror sig kunna allting och tar sig vatten över huvudet, en liten Jonathan Lejonhjärta som tvivlar på sin förmåga och en elak Kattla som spyr eld när humöret och blodsockret sjunker.

Låt oss för pinsamhetens och familjefridens skull anta att följande historia bara är påhittad. De två huvudpersonerna kan vi kalla för U och E så att de inte behöver skylta med sina riktiga identiteter på hela internet. Det är kanske nu det skulle passa att använda uttrycket hen för första gången. Men det skulle inte fungera riktigt här som du förstår om du läser vidare.

"Kan vi ses på tisdag i stället? Jag behöver vila musen lite."

Eeeh, hmmmm, ja där har vi ett meddelande som man inte vill ha flashande på telefonens display då den ligger på matbordet. Nu var det en oskyldig cykeltur som planerades och den stackars musen hade fått ta en del stryk på ett långpass som systrarna U och E gjort tidigare under dagen.

Jag ifrågasatte hur hon sitter på sadeln och undrade om det är så stor skillnad på mäns och kvinnors anatomi att cyklingen påverkar så olika. Under de 71 milen jag cyklade för några helger sedan var lite rodnad där nere det enda som hände. Om det handlade om att tusentals cyklade mil gjort huden läderaktig och okänslig eller om det är bra cykelbyxor eller rätt teknik som är skillnaden låter jag vara osagt.

U bad mig fråga mina cyklande kvinnliga "kollegor" hur de gör med sina underliv.

Ja men det är ju en helt naturlig fråga att ställa.

Tisdagen kom och vi snackade en del om ställningar och teknik när vi rullade runt i skogarna kring Rättvik.

Eh vänta. Det där lät konstigt.

Vi snackade en del om sittställningar och cykelteknik när vi trampade runt i skogarna kring Rättvik ska det vara.

På tal om kön och sagor konstaterade vi att jag var den som riskerade att råka mest illa ut bland "oknyttet" som vistas där. Mörksuggor som äter upp stigen om man är ute för länge kunde drabba oss alla, men skogsrået Tövås-Keste som inte lyckats tillfredställa sin lust under de hundratals år hon vandrat i skogarna runt Dalhalla är mest ute efter manligt kön. Ömmande och slitna musar och könsneutrala hen är inget för henne vad jag förstår.

Om man lite avundsjukt undrat varför det bara är små värnlösa tjejer som riskerar att råka ut för osedligheter i joggingspåret om kvällen kan man som manlig motionär kanske räkna med lite snusk om man vistas strax norr om Rättvik. Och tänder på hundraåriga kvinnor med svans och hål i ryggen kanske jag ska tillägga.

Nåväl. Tillbaka till det ömmande underlivet. Tipsen jag förmedlade var att inte ha sadeln för högt. Då riskerar man ju att lägga för stor belastning på "mittenpartiet". Ett annat är att mäta avståndet mellan sittbenen och köpa en sadel som är anpassad efter dessa så att tyngden vilar där och inte någon annan stans.

Men sedan kom den oväntade frågan:

"Vilka trosor ska man använda?"

Flera sporttrosor har ju sömmar som ger skavsår. Och cykelbyxor med hängslen kan man inte ha. Då retas resten av familjen och kallar en för Borat.

Jag förklarade att cyklar, det gör man utan trosor. Det finns ju en anledning till att cykelbyxor görs med en len och skön "blöja".

Systrarna U och E tittade misstroget på mig.

Det spelade ingen roll hur mycket jag förklarade att livet på cykeln blir mycket underbarare om underlivet är bart.

FörfattarePeter Hampus i
(0) Kommentarer | Permalink

Kommentarer

Skriv in en ny kommentar

Kommentera bloggen